Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förbeska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förbeska
— 254 —
Förblifva
understundom förbergar under et heligt och
redeligit anseende. Underv. för princ. 67.
Förbeska, tr. en omständighet
förbä-skade alla hennes nöjen. Tessin Bref
1:170.
Förbeskeda, tr. Förut bestämma, the
icke på förbeskedda rhum mötte komma
till handels. Svart Kr. 5.
Förbetinga, tr. Protestera, bestrida, så
wilie Wij ... Oss aldeles hermed
endskyl-liget och förbetingat, att Wij ther till platt
ingen orsak gifuit hafue. Stjernman Com.
1:102 (1546).
’ Förbetrakting, f. Föregående
Öfvervägande. med wårt elskelige Råds
förbetrach-ting och endrechtige rådh. Fin. handl. 1:
239 (1542).
Förbetänkelse, f. [T. vorbedenken.] wij
medh gott vetskap, eendrechtigt rådh, godh
tijdeligh förbetenckelse ... haffue oss medh
hvar annan förbindet och föreenet. Tegel
Gust. 1 hist. 2:134 (1541).
Förbida, intr. Vänta, han förbidde effter
gudz rijke. NT 1526 Marc. 15: 43. alle
förbidde effter honom. Ders. Luc. 8:40. (iak)
förbiit epter fööre (tjenligt väglag). H.
Brask (HSH 13:125).
Förbidelse, f. Förbidan. een
förskrec-keligh domsens förbijdhelse. Ebr. 10:27.
Förbinda, tr. Binda. [T. verbinden.]
Mötte man thå icke lösa aff thetta båndit
på sabbatz daghen thenna Abrahams dotter,
huilka satan förbundit hafuer. NT 1526 Luc.
13:16.
Förbindelse, f. Sammansvärjning,
con-spirera och göra någon förbindelse emoot
then trooheet som vij samptligen emoot vår
höga öfverheet skyllige och plichtige äre.
Stjernman Riksd. 1:464 (1598).
Förbindlig, adj. Bindande, förpligtande.
[T. verbindlieh.] Hvad discurser som föras
uthur Saxiske hoffuedt, ded hör flitigt, men
svara intet förbindeligt. A. Oxenstjerna
Bref I. 4: 98.
Förbindning, f. 1. Förbund, fördrag,
öfverenskommelse. Then förbindning som
förre var giord med them (Holländarne) hon
finss i rikisins register. H. Brask (Gust. 1
reg. 3: 421). — 2. Sammansvärjning, skedde
emoot honom (Ccesar) en förbindning.. .så
at han bleff... ihiälstuckin. Schroderus
Liv. 946. thenna conjuration och
förbindning. Albert. 4:168.
Förbistra, tr. 1. Förvilla, förvirra. [Mnt.
vorbisteren.] ther man fremmande ord bruka
wil (i predikan)... förbijslrar man the
een-falligha, som sigh på sådana ord intet förstå
kunna. L. Petri Kyrkord. 6 a. menigheten
war förbijstrat, och mesta delen wiste icke,
för hwadh saak the woro församladhe. Ap.
gern. 19:32. församlingen war så forbistradt
vtaff oenigheet, att huad then ene sade fram
sade then andra emoot. Svart Kr. 129. for-
wndrar oss hwj thw esth så forbystrad eller
ath thin oforfarenheeth och oforstånd är så
storth. Gust. 1 reg. 4: 51. tobak förbistrar
hjernan. Schroderus Uss. D4a. Refl.
caverner ... medh så många sälsamme
gånger och vägar, at en så lätteligen som i
någon labyrint eller vilgång kan förbistra
sig uthi them. U. Hjärne Anl. 249. skal
ingen ther medh låta sigh förbijstra j
sa-kenne, at Lucas sägher blott, Salige ären
j fattige, men Mattheus setter itt ord til och
sägher The andelige fattige,... Ty thet är
likwel samma meningen. L. Petri 3 Post.
14lb. — 2. refl. Blifva förbittrad. Och
förbistrade jarlen sig så storligen thär öfver,
at han hotades vid Thorkel. Peringskiöld
Heimskr. 1:536.
Förbitterhet, f. Förbittring. P. Erici
2: 327 b.
Förbittida, adj. Förtidig, en fadher
råkade mista sin son, förbittijdhan. L. Petri
Sal. vish. 14:15.
Förbittra, tr. 1. Göra bitter, monga
menniskior bliffuo dödhe aff watnet som
förbittrat wardt. Upp. 8:11. skencte the
honom ätickio förmengd och förbittrat medh
galla. L. Petri Chr. pina 98 a. — 2. Göra
förbittrad, hör hans röst, och förbittra
honom icke. 2 Mos. 23: 21. — 3. Refl. och
dep. a) Blifva förbittrad. Hwi haffua
heed-ningana förbittrat sigh. NT 1526 Ap. gern.
4: 2ö. b) Blifva intagen af bittra känslor,
blifva upprörd. När Jesus sågh henne gråta,
... förbittradhe han sigh j Andanom, och
bedröffuadhes j sigh sielff. Joh. ev. 11:33.
Tå förbittradhes åter Jesus j sigh sielff. 11:38.
Tå Cæsar kom ... och Theodatus baar emoot
honom Pompei hufvudh och ring, bleff han
förbittrat och fälte tårar. Schroderus Liv.
945.
Förblanda, tr. Uppblanda, språket var
med främmande ord förblandat. Spegel
Ord. företal c 4 b.
Förblidka, tr. Blidka, förblidka Gudz
wrede. Fin. handl. 8:176 (1554). Ther eens
mans wäghar behagha Herranom, så
förblidkar han honom ock hans owener. L.
Petri Sal. ord. 16:7. at then stora och
förfärliga Gudz grymheet .. . mötte warda
offuer oss forblijdkat. Vigv. C 6 a. at Gudh
wisserliga läte sigh således förblijdka, och
oss förläte wara synder. 3 Sänd. C 2 b.
Jach skal forblidkas offuer theres
orätfärdig-heter. O. Petri Svar till P. Gallé K 2 b.
Förblif, n. Förblifvande, qvar blifvande,
vistelseort. [Mnt. vorblif, T. verbleib.] I
Svea önskar Hon (Dafne) sig sit förblijf.
Stjernhjelm Parn. tr. 3:4.
Förblifva, intr. 1. Blifva borta, gå
förlorad. itt skip ... lop på grund och förbleff.
Gust. 1 reg. 7: 335. — 2. Uteblifva, ej blifva
af. [T. verbleiben.] hvilket (anfallet på
fienden) ähr förblefvet för ijssgången skuldh,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
