Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Författning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Författning
— 265 —
Förfordra
omfatta, een predican som fattar i sigh en
geenstijgh, på huilken man kan komma til
at gripa och författa lika som vthi en knippa
then heela helgha Scrifft. Uti. på Dan. 145.
Hoo ... författar himmelen medh sin span
(spannmått). L. Petri Jes. proph. 40:12.
Herrans Ande vpfyller hela iordena, och han
...all ting författar. Sal. vish■ 1:7. — 2.
Innefatta. Scandia författar uthi sigh tretton
åtskilligh folck. Schroderus J. M. kr.
företal 5. de tio budord, som Lagen författa.
Hermelin B 7 b. thet vi himlen kalla
Författar uti sig the lufte-kretzar alla. Spegel
Guds verk 59. i hiertat författas alla
men-niskiones krafter. Pass. and. 111. — 3.
Sammanfatta, han screff then samma
drö-men, och författadhe honom (berättade det
hufvudsakliga af hans innehåll) altså. Dan.
7:1. så författar han nw här korteliga
summan på hela Euangelium. L. Petri 3 Post.
81 a. alt thet andra, som Texten giffuer,
författa j een kort sumtno. Kyrkord. 10 b. —
4. Infatta. Thet ord som talas j rettom tijdh
är lijka som gyllene äple författat vthi silff
smijdhe. L. Petri Sal. ord. 25:11. besatt
medh ädhla stenar j gull författada. Sir. bok
45:13. — 5. Fatta, begripa, han icke
författat haffuer then wedhermödho som är
vn-der solenne. L. Petri Sal. pred. 4: 3. thet
är ingen facultet till, som icke hafwer något
uthi sig så secret och förborgat, som man
icke lätteligen aff egit förstånd strax skulle
kunna författa och begrijpa. Brahe Oecon.
10. — 6. Förse, folcket författar han (Mose)
medh allahanda Lagh. Försp. till G. Test.
- 7. Företaga, utföra, efftersom krigedt
blifuer författadt, dereffter hafue vij och
fredhen att förmodha. A. Oxenstjerna
(HSH 38:119). — 8. Refl. Bereda sig, göra
sig beredd till, gå i författning om? Då
nu ingen annan ville, måste iag: der til iag
mig entlig författade. U. Hjärne Vatt. 6.
Författning, f. Anstalt, anordning. Och
sedan de med alt en god författning gjort,
Så bödo de farväl. Kolmodin Qy. sp. 2: 496.
Förfela, intr. Stiga miste, halka, hon
emoot dhet glatta Och spegel-haale golff
för-feelte på sin foot Och föll besvimmad neer.
Wexionius Vitt. 394.
Förfinna, tr. Finna, erfara, the weta
och dagligha förfinna, at en Gudh är. Försp.
till Rom.
Förflygtig, adj. Flygtig, ostadig, utan
ståndaktighet. [Mnt. vorvluehtieh.] (Finske
bönderna) ähre ett förflychtigt folk som icke
wete sigh sielffwe någen rådh, än sedhen
andre till ath hielpe. Fin. handl. 9:157
(1556).
Förflyta, intr. 1. Bortflyta, förrinna.
[T. verfliessen.] Nineue är lijka som en
dam full medh watn, men thet moste
förflyta. Nah. 2:8. een otacksamligh
menniskas hopp skal... förflyta såsom itt onyttigt
watn. Vish. 16:29. — 2. Gå förlorad.
Ther-före skolom wij testa bätre tagha wara på
thet oss sagt är, ath wij til äwentyrs icke
förflyte. NT 1526 Ebr. 2:1.
Förfoga, tr. 1. Tillfoga, tilldela, gudh
haffuer forfoget ider wictorie och szeger
vt-öffuer wore fiender. Gust. 1 reg. 10:234. —
2. Förse (med), gud ... haffuer forseet och
forfogett oss och wor käre Husfrue mett
en vng son her tiil werden. Gust. 1 reg.
8: 349. — 3. Sörja - för, hafva omsorg om.
När the woro gudi lydige och hörige, stodh
all ting wel til med them, och han
förfogade them så, at thet war icke
lyckosam-ligare folck til j heela werldenne. O. Petri
Ed. A 2 a.
Förfolg, n. [T. verfolg.] 1. Fullföljande,
fortsättning. Så är för detta af oss
copijli-gen till vår broder (A. Oxenstjerna)
öffver-sändt ett breff (ang. förh. mellan Ryssland
och Polen)... och kunne till vidare förfålg
aff denne vår communication, vår broder
vänligen icke förhålla, att... HSH 29:358
(1634). — 2. Förlopp, huruledes förfålget aff
sakerne ifrå den tijden och till dato varit
haffuer. HSH 26:221 (1633). ähre vij^ nu
uthj åstundan begrepne om vidare förfålget
ther oppå (segrarne i Tyskland) att
förnimma. 37:134 (1635).
Förförda, tr. Befordra, förförde våre
goda nabor Norgiess men til thet bestha.
Gust. 1 reg. 4:352.
Förfordelig, -forderlig, adj.
Beforderlig. han ville vare våre saker förfordelig.
Stjernman Riksd. bih. 218 (1568). han war
... Predicoembetena förfordeligh. P. Erici
1:141 a. hwar och en j sitt stånd medh
gåffuonar, som Gudh honom giffuer, then
andra är förfordelig. Balck Catech. M 5 a.
wåre fogter ... skole ware för:de Christoffer
i alle mötte behielpelige och förfordherlige
medt the nöttorffter som han behöffuer. Fin.
handl. 8:150 (1554).
Förfordra, tr. och intr. [Mnt. [-vorvor-deren.]-] {+vorvor-
deren.]+} 1. Fordra, begära. Tu schrifwer
än nw och förfordrer fast att wij på then
tiendh wed kyrckerne wille settie köpet.
RR 7/s 1545. — 2. Befordra. Ture oc biscop
Måns theris ... anslag effther theris willie
icke forfordra kunne. Gust. 1 reg. 6:104.
han skall... wår fordell, äre, nytte och gangn
altiid wetta, sökie och forfordra. 12:107. Tu
skalt hielpa, rådha, trösta, förfoordra hwar
och en som thet behöffuer. L. Petri 2 Post.
301 a. han sådana ärende medh sijn hielp
och bijstånd wil förfordra. 1 Post. U 4 a.
the mere förderfvade Konungens saak, än
the henne förfordrade. Svart Kr. 20. han
Gudz ordz rena läro förfordra wille. Ders.
115. med gott geldh (prestgäll) honum
för-fordre. Thyselius Handl. 2: 270 (1545).
j migh förfoordra måghe ehwart iagh resande
warder. 1 Cor. 16:6. Formän medh agnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
