Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förgångsfru ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgångsfru
— 269 —
Förgörerska
dena. L. Petri Krön. pred. F 3 a. icke låta
skogen förgå engen, uthan heller rödia
skogen undan. Brahe Oecon. 70. — Förgånga,
intr. Förgås. Alla båtsmän i skeppet var,
De tänckte det skulle förgånga. Sv. forns.
1:117. ihe som tino folcke ondt göra,
för-gånge. Syr. 36:11. — Förgås, dep. Få
missfall, min hustru förgicks åtskilliga
gånger. Brahe Tänk. 75.
Förgångsfru, f. Fru, som ombesörjde
anrättningen vid ett samqväm. Din
svär-moder Fru Ebba ähr beden aff frw Ebba
Grip till förgongsfrw j S. Herr Tuhro Bielkes
begrafning. A. Oxenstjerna Bref 2:546.
Förgångshustru, f. Qvinna, som vid
brudvigsel gick före bruden (brudfrämma),
eller vid barndop före den som bar till
dopet. [Isl. Jwrgangskona.] afskaffes the
monge förgångzhustruer, som the nu bruke
och drifve högferd med. Stjernman Riksd.
bih. 239 (1589). Brudgummen har sin
taleman (förare), bruden sin förgångzhustru
(brudfrämia). Comenius Tung. 591.
Förgångsjungfru, f. Brudtärna. Lind
Ord.
Förgäflig, adj. Fåfäng, onyttig,
fruktlös. [T. vergeblich.] Mykit sägs ther vthi
offuerflödeligha, medh mongom och
förgeff-lighom ordom. L. Petri Dial. om mess.
141 a. een förgäfflig och fåfäng vmsorgh.
Stjernman Com. 1:194 (1566). förgäffligh
penninge spilling. 1:265 (1577). sådane
påminnelser och förmaningar aldeles varit
fåfänge och förgäflige. Lönbom Uppl. 4:52
(1622). ther medh bleeff förgeffligh then
longa reesa. Tegel Gust. 1 hist. 2: 34.
förnötte tijdhen medh onyttigh och förgeffueligh
disputeringh. 2: 291. Thesse äre väll ovisse
förhåpningar, dogh icke förgeflighe.
Schroderus Liv. 728. förgäfligit arbet.
Stjernhjelm Lycks. är. 1 intr- Verldennes pråål
och herligheet icke annat är än een
förgäflig vanskelig fåfängia. Virt. rep.
Förgäfves, adv. För intet, kostnadsfritt,
utan ersättning, utan vedergällning. [Mnt.
vorgeves.] theres tiänest... skal wara
for-geffues, at the for theres omack jntit haffua
skole. O. Petri Svar till P. Eliæ dl b.
Tu sälier titt folck förgeffues, och tagher
ther intet före. Ps. 44:13. I haffuen fått
förgeffues, så skolen j ock giffua förgeffues.
Matth. 10:8. nu haffuer man thet
(sakramentet) penningalöst och förgeffues. L. Petri
Om nattv. G 1 b. then Biscop ... som ther
medh warder beslagen, at han tager mutor
och skenckningar för Geld, eller annat som
hans retta Biscops embete tilhörer, och
honom förgeffues bör vthretta. Kyrkord. 78 a.
om en än swäär förgeffues (för ingenting,
utan mening, utan någons förfång), är han
icke thes heller saaklöös. Sir. bok 23:14.
atj wele låte eder ... finnas wäluilioge emot
honum, så att hans skade honum icke aldelis
för geffues bliffwer. Gust. 1 reg. 6: 301.
Joenn Bagge sådane theris (Ryssarnes)
off-uerwold inthet wedergiort, vthan lathet them
aldelis forgäffz dragé tilbake igen. Fin handl.
8:264 (1555).
Förgälda, -gälla, tr. Vedergälla, betala.
[Mnt. vorgelden, T. vergelten.] Haffuer iach
förguldit them ondt som fridh med mich
hadhe. Dav. ps. 1536 7:5. herren warder
mich förgellandes epter mina retferdigheet.
18:21. herren forgeller honom rijkliga som
hoghmod brukar. 31:24. The förgelda mich
ondt för gott. 35:12. Gör them godha gott,
så warder thet tich rijkeliga förgollet. Syr.
bok 1536 12:2. Huar eder någen skade för
wåre skuld ther vtöffwer hende kunde,
willeuj then altid eder i gunst oc nåder
wederlegge oc förgelle. Gust. 1 reg. 6:299.
tu haffuer förgullit tina fiender ondt medh
gott. Schroderus Kegel. 234. tu skälsord
medh skälsord förgäller. Kors. 393. Vilia
the varor min bekomma,... The måste migh
dubbelt förgälla. R. Foss företal Alb.
Förgällare, m. Vedergällare. herren
som förgellaren är scal förgella tich thet
siw falt. Syr. bok 1536 35:13.
Förgällelse, f. Vedergällning. Så
kaster icke nw bort idhra tröst (förtröstan),
then en stoor lööns förgellilse haffuer. NT
1526 Ebr. 10:35.
Förgänglighet, f. Förgängelse, död. han
vpweckte honom jfrå the dödha, så at han
icke skal meer igen komma til
förgengelig-heet. Ap. gern. 13:34.
Förgästa, tr. Betunga med gästning.
vorth clercherij varder suarliga förgest oc
en dell aff them saa trugade och vndsagde
aff sama edra embetzmen at the trengias
till at fly .huss och heem. H. Brask (HSH
13:101). Är oss vnderwist atj haffue ...
för-gestetvoreprestheroclandboor. Dens. (15:25).
Förgätelse, f. i Gudi är ingen
förgä-telse eller glömska. P. J. Gothus Rel.
art. 71.
Förgömma, tr. Gömma, togho silffuer
och gull och klädher, och gingo bortt och
förgömde thet. 2 Kon. 7:8. han förgömer
migh hemligha j sitt tiäll. Ps. 27:5. —
Refl. tu gåår vthu then ena kamaren vthi
then andra, at tu må förgöma tigh. 1 Kon.
22:25. drogho the vp och förgömde sigh
widh berghet. 1 Macc. 9: 38.
Förgöra, tr. 1. Tillintetgöra, förstöra
(om sak), j skolen... all theras gotna
be-lete förgöra. 4 Mos. 33:52. — 2. Förgifta.
All luften är förgiordt med pulverrök.
Stjernhjelm Fredsafl 10 intr.
Förgörelse, f. Misshushållning. Är gäld
af mannens eller hustruns särskildta
vållande och förgiörelse tilkommen. Lag 1734
G. B. 11:4.
Förgörerska, f. Hexa. Hvar som man
hafver Holört uthi, ther kommer ingen ond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
