Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förhetsa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förhetsa
— 271 —
Förhålla
Förhetsa, tr. Hetsa, upphetsa. [T. [-ver-hetzen.]-] {+ver-
hetzen.]+} hafva noga upseende med dem,
som vela förhitsa Ryssen i färd med K. M.
Fant Handl. 2:6 (1562).
Förhetsning, f. Upphettning.
Förkylningar, hvaraf komma de? Af förhetsningar.
Thorild 4:212.
Förhindra, tr. 1. Hindra från att komma
undan, taga till fånga, förhindrat och
gripet honum vid halsen. Gust. 1 reg. 5:17.
then forrædare mötte bliffua ther forhindradt
til rettha (gripen och instäld för rätta). 4:
351. (Jfr Hindra). — 2. Hindra från att
vara till nytta. Hugg thet (ofruktbara
fikonträdet) bortt, Hwar effter skal thet förhindra
jordena? Luc. 13:7.
Förhindring, f. Fångenskap, wår käre
syster måtthe wärde förlosed wtaff then
förhindring henne sked är. Gust. 1 reg. 6: 62.
Förhof, m. Förhus, förgård. [T. vorhof.]
Atrium, förhwss, förhoff. Var. rer. voc. G 2 a.
han scal boo j tinom förhåffuom. Dav. ps.
1536 65: 5. Mijn siel lengtar ... epter
herrans förhåffuar. 84: 3. I som ståån .. . vthi
förhåffuen till wår gudz hws. 135:2.
Förhopa, tr. 1. Hopa. revisionssakerne
må i så stor myckenhet förhoopade vara. Civ.
instr. 352 (1661). — Refl. Tårarna förhopade
sig hos alla dem, som hörde häruppå. yls.
Ban. 1:187. — 2. Öfverhopa. Kongl. Maj:t
hafver med så många fiender varit förhopat.
Lönbom Sv. arch. 3:67 (1660).
Förhopp, n. Hopp, förhoppning, må tw
handla mett them ... giffuandis them sådana
wån och forhoop... att the måge besökia
och haffua beskyd vtj wore strömmer och
hampner. Gust. 1 reg. 8: 267. haffua ... tröst
och förhop til gudh. O. Petri 1 Post. 3 b.
j skole bidhia min fadher j thet forhop ath
j skole wardha bönhörde. 2 Post. 97 a.
Förhoppa, tr. och intr. Hoppas,
förhoppas. [T. verhoffen.] the som j een rett
troo dödde, gläde och saligheet förhoppa
skulle. 2 Macc. 12:45. Hwilken är någhon
tijdh på skam kommen, som vppå honom
förhoppat haffuer? Syr. 2:11. Tå sågh han
på them, förhoppande, at han skulle någhot
få aff them. Ap. gern. 3:5. Refl. han
för-hoppadhe sigh wara j gott behåld. 2 Macc.
5: 9. — Förhoppas, dep. Thet är
förhoppandes (att hoppas, att vänta) at iagh ...
må tagha mi^h en man. Ruth 1:12.
Förhopplig, adj. Som är att hoppas,
förmodad. [T. verhoffentlich.] j staden för
förhopliga vänskap (skall) opväxa itt nytt
och svårt krijgh. A. Oxenstjerna (HSH
28: 60). intet komme vijdare ähn förhopligtt
var att konne försvares. Dens. (35:70).
Förhoppligen, adv. Efter all
förhopp-ning, i förhoppning, varder medh Gudz
hielp nu förhoppligen till en berömlig, nyttig
och säker fredh kommandes. Gust. Adolf
Skr. 143. ett antahl krijgzfolck vore att sam-
manskrifva som förhoppeligen fyllest giorde.
Ders. 302. then rättegångsordningh ... må
fullföllias och alfvarligen exequeras,
förhop-ligen att laag och rätt där igenom skall hafva
sin visse och fulle gång. Stjernman Riksd.
1:700 (1614). jag dette så i hastighet haffuer
schreffuedt... förhopligen at ded kommer dig
väl och uthan drögsmål till handha. A.
Oxenstjerna Bref I. 4:202.
Förhorad, p, adj. Horaktig, liderlig.
[T. verhurt.] okyske och förhorade
menniskor. Schroderus Kysk. speg. 111 b.
Förhufvud, n. Sinciput, framdelen aff
hoffuudet, forhoffuud. Var. rer. voc. A 6 b.
[Mnt. vorhovet, panna.]
Förhugga, tr. 1. Genom hygge föröda,
uthugga, kunne wij jngelunde tilstädie ath
skogen så förödis och forhuggis skall. Gust.
1 reg. 1 1:262. Ekeskogen i Elffzborgz Län
bliffuer fast forhuggin. 12:115. Libanon ståår
skemligha förhuggen. Es. 33: 9. — 2. Genom
förhuggning spärra, samma vägen (att
genom Guds nåd och Kristi förtjenst komma
till bättring) hafver en sådan syndare sigh
sielff sålunda förhuggit, at han intet aff thess
medel bruka kan. Schroderus Hunn. 158.
Förhugsa, tr. [Isl. fyrirhugsa.] P r
as-meditera, förut betenckia, öfverväga,
förr-hugsa. Svedberg Schibb. 291.
Förhutla, tr. 1. Genom oskicklig
behandling förderfva. [T. verhudeln.] När
the (qvacksalfvare) hafva förhutlat honom,
så kommer han omsijder till Medicum, när
tijdhen är försumat. Sparman Sund. sp.
C 2 a. — 2. Bedåra. Hercules ... lät sigh
ock på samma sätt (af kärleken) förhutla.
Sparman Sund. sp. 207.
Förhvifva, tr. Binda för, hölja. (Se
H vi f, H vi fva.) en jägare kan medh
mö-dha beholla en falck fången och föra
honom på sin hand, så framt han icke
tilförenne förhvijfvar hans ögon. Schroderus
Albert. 2:313.
Förhåll, n. Förhållande, qvarhållande,
undanhållande, beslag, qvarstad, han
la-ther (dem)... faa theres ighen, baadhe skiip
och godtz, som han haffuer roostheradth
(arresterat), och giör them ther paa inthit
ytthermera forholdt. Gust. 1 reg. 2:198.
biw-dandis atj wtan alt hinder, förhåldh och
moth-standh för:da slotzloffwan ... wplathe. 3: 333..
vpsala domkyrke skeer hinder och forhall på
then räntte henne tilfaller. 5: 57. the haffue
... giort förhold på wåre käre syster och
wår Secretarius. 6: 29. j haffue gijortt arrest
och förholdt på thet godz, szom wij vthj
Lubcko liggiandis hade. 8: 281.
Förhålla, tr. 1. Hålla för, hålla igen,
tillhålla, theras öghon woro förhållen, at
the icke kende honom. Luc. 24:16. — 2.
Återhålla, han kommande warder såsom en
förhållen ström. Es. 59:19. stiernonar
förhålla sitt sken. Joel 2:10. haffuer himmelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
