Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förmå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förrn*
— 283 —
Förmäta
man, föreståndare, liffsens förmyndare
dråpen j. NT 1526 Ap. gern. 3:15. (Bib. 1541:
Första.) en förmyndare för thet Nazareniska
partijt. 24: 5. kyrkennes förmyndera i theris
stikt. Gust. 1 reg. 2:30. the fatiges
formyn-dere eller förståndere. Thyselius Handl.
2:139 (1540). förminnderne vdj Spettaledt
vdj Stocholm. 2:354 (1551).
Förmå, Förmåga, tr. Hafva råd till,
hafva tillgång, förmögenhet. [Mnt.
vor-mogen, T. vermögen.] Förmå hon icke itt
fåår, så bäre Herranom för sitt brott... twå
turturdufvor. 3 Mos. 5:7. så mykit
semlo-miöl som han förmå, til spijsoffer. Hes. 46: 5.
så skal wår booskap, håffuor och äghodelar,
och hwadh wij förmåghe (all vår
förmögenhet), wara såsom thet wore idhart eghit. 1
Macc. 12:23. toge hans nådes embetzmen
... hvat kyrkorne mäst formotte (deras mesta
tillgångar) bode sölff oc penninge. H. Brask
(HSH 13:40). — Part. Förmågen, mägtig,
stark. [Mnt. vormogen.] Hwilke både
Fur-ster ... äre ganske förmågene herrer. Gust.
1 reg. 10:259. wij icke wetta ... hurv
for-mogene eller starke fienderne äre. 10:271.
Förmåga, f. Förmögenhet, tillgångar.
Peningar och förmågha göra en man
frij-modigh. L. Petri Sir. bok 40:26. {Bib. 1541:
godz.) Then ey ockrar sin nästa aff Hans
fattigha förmågho. Psalmb. 1572 16 b. månge
köpmän miste i Sundet somlige halfva,
somlige hela deras förmåga. Brahe Tänk. 53.
Förmåla, tr. Föremåla, förebilda. [T.
vormalen.] warder oss här thet christeliga
wäsendet bescriffuit och formålat vthi the
helga apostla exempel. o. Petri 1 Post. 53 a.
Förmälning, f. Förebild. Förmålning,
Efftersyn, typus, exemplar. Helsingius. the
ogudachtigas och otrognas plåga är een
förmålning och begynnelse til then eviga pijnan.
P. J. Gothus Tål. B 2 b.
Förmån, m. Företräde, må Sacramentet
consecreras och vthdelas widh flere altare.
Doch skal högh altaredt haffua förmånen.
Nova ord. eccl. 335. Allestädtz moste man
effterlåta them then högre sijdan ... och
för-monen. Laurelius Påf. anat. 168. En ringa
blomsterkrans af kronor förmon vinner. S.
Triewald 7. Urban Hierne är mykit hema
och hafver stor förmohn för monga i vårt
Svenska språk. Svedberg Schibb. 157.
Förmägta, tr. och intr. Förmå, wij wile
och nesth gudz hielp formegtha ath ...
be-skyddha tiigh. Gust. 1 reg. 2:185. thee rike
skwla vpfylla then dell som thee fatige icke
formeckte vthgöra. 4: 94. then mera
for-mecther (har större förmögenhet) maa oc
mera wtlegia æn then fatighe. 3:326. Genom
Gudh förmechte wij göra manligh werck.
L. Petri Dav. ps. 60:14. — Refl. the
inge-lundhe förmächtedhe sigh att draghe någen
wägh för än the finghe någet aff åkren. Hist.
handl. 13. 1:148 (1564).
Förmäkla, tr. Medla, bemedla. [T. [-ver-mäkeln.]-] {+ver-
mäkeln.]+} förmodandes att alle saker skulle
wehll bliffua förmäcklade genom förberörda
Inge ... och the skulle bekomma the wilkor
som the begärade. Svart Kr. 161. saken
skiutes til försichtige och opartijske domares
ransakning, som alla ting kunne förmäckla
til en godh förlijkning. L. Paul. Gothus
Mon. tnrb. 107.
Förrn äklan, f. Bemedling, begära aff
kon:ge Ma:th, genom ider Erlighetz goda
formechlan, ... Domprouestens gårdh at
be-sijtia. Fin. handl. 6:268 (1547).
Förmäklare, m. Medlare, förespråkare.
Erchebiscop Jacob rådde honom (Gust.
Eriksson) att han skulle geffua sigh till Konung
Cristiern, och sade sigh wilia wara honom
en godh förmäcklare. Svart Kr. 11.
Förmänga, tr. Bemänga, blanda. [Mnt.
vormengen, T. vermengen.] titt wijn är
för-mengt medh watn. Es. 1: 22. Idhart taal
ware altijdh liufflighit och medh salt
för-mengt. Col. 4: 6. Vthi ... yttersta Capit.
helsar han sina wener, men ther jbland
för-menger han en ganska ädhla förwaring för
menniskio läro. Försp. till Rom. hwar nw
saltet osalt är, vthi huad wilie j thå thet
för-mengia? NT 1526 Marc. 9: 50. myckin lögn
förmängdes medh thet sant var.
Schroderus Liv. 532. Hedningarne, som voro
genom ächtenskaps band medh Israels almoga
förmängde. P. J. Gothus Rel. art. 10.
Förrnängelse, f. Uppblandning. Judas
Machabeus gudztienstennes förmengelse och
skrymterij vthu templet och landet rensade.
A. Andreæ Försp. till L. Petri Kyrkost.
C 2 b.
Förmän na, tr. Förtenna.(?) förmänna,
stanno obducere. Comenius Tung. index.
Förmärka sig, refl. Låta f., låta
förstå. Christus icke allenast vthan sina
föråldras wittskap bleff quarr j Jerusalem, Vthan
han lät ock så förmerckia sigh, lijka som
han ther vthi hade giordt rett. L. Petri
1 Post. M 6 b.
Förrn äta, tr. 1. Tillmäta. Szå försee
wij oss, käre vndersåther, att vm eder någen
skade j then motthen (ang. seglatsen)
weder-faren ähr, kunne I jw medt ingen sorg
för-mäthe oss sådant. Fin. handl. 7:284 (1549).
— 2. Refl. [Mnt. sik vormeten, T. sich [-ver-messen.]-] {+ver-
messen.]+} a) Vara förmäten. Vackert är sig
eij förmäta: Vackert är at eij förgäta
From-hetz dygden i sin pracht. Rydelius Vitt. 90.
b) Tilltro sig, tro sig om, fördrista sig, vara
nog förmäten att... På all rum finnas
slike, som sig och sine landsmän så högt
förmäta, att de sig inbilla, det intet loflig|t
eller beröm värdt kan af androm i verket
ställas. Schroderus Uss. A 3 a. blefve
Gouverneuren öfver porten uphängd, derföre
han sig så högt förmätte och vågade at på
en sådan fästning utstå en belägring. J. Wer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
