Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förrädelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förrädelse
— 289 —
Förse
28. offuerföll han stadhen förrädheligha. 1
Macc. 1:82.
Förrädelse, f. Förräderi, then som
för-redilsze gör Gust. 1 reg. 6:240.
Förrän ka, tr. Vricka, vrida ur led,
försträcka. [T. verrenken.] när en lemm
för-ränkt, Hufvudt ell’ hiertat kränkt, är hele
kroppen kränckt. Columbus Vitt. 100.
Förränna, intr. och tr. 1. Ränna bort,
ränna bort ifrån. Bengt Biugg ... satte sigh
vppå sin hest... slogh så vp porten på
Bi-scopsgården och föfrände ått Flötesund.
Svart Kr. 33. tå Biuggen så förrände
gården. Ders. 34. — 2. Refl. Förlöpa sig.
fienden hade lupit näsvis för långt fram, sig
förrännt. S. Elofsson 155. Sachta, sachta
,.. förränner edher icke. Ernhoffer 63 b.
— Part. F ö r r ä n d, sprängd, min häst är
förränd. Sv. folkv. 1:821.
Förrätta, tr. Afgöra inför rätta, afdöma.
[Mnt. vorrichten.] hvad som vij... någrom
kunne hafve lagligen och med skääl tiltale,
skal rättvisligen för opartiske domare.. .
åtskildt och förrättedt varde. Stjernman
Riksd. bih. 253(1598).
Förrömma sig, refl. Berömma sig. [Mnt.
sik vorromen, T. verrühmen.] Om nu någhre
aff quistanar äro affbrotne, och tu som war
itt willolioträä bleff ther inimpat igen, och
är worden deelachtigh aff Olioträäns root
och fetma, så förröm tigh icke emoot
quistanar. Om tu förrömer tigh, så bär jw
icke tu rotena, vthan roten bär tigh. Rom.
11:18.
Förröta, tr. och intr. 1. Bortröta. hans
kö t förrötes, eller bortfrätes aff thet flytandet.
3 Mos. 15: 3. — 2. Taga röta. the Stocholms
bror (broar) skola vedh makt hålla, äller
skola böta om the låta them förröta.
Messenius Krön. 16. hade han latedh förröthe
och förderffwe sådane sköne bygningh ther
upå gården för tacklöse (taklöshet) skuldh.
Hist. handl. 13. 1:132 (1564).
Förrötelse, f. Förruttnelse, förwara hans
lekamen medh ... saluo för förrötelse. L.
Petri Chr. pina q 8 a.
Försaka, tr. 1. Förverka, göra sig
förlustig. frw Margretta sijtt fædhernes rike
endels försaket haffuer medhen hon gaff sig
wtt aff landit mett szin herre. Gust. 1 reg.
4:283. — 2. Förneka, j idhar Gudh icke
försaka skolen. Jos. 24:27. förr än hanen
haffuer twå resor galet, skalt tu tree resor
försaka migh. Marc. 14: 30. han bekende,
•och försakadhe icke. Joh. ev. 1:20. The
ther meer elska wellust än Gudh, haffuandes
itt skijn til gudhachtigheet, men thes krafft
försaka the. 2 Tim. 3: 5. I sångmör, dem
jag dyrkat Från mina späda år, försaken ej
er vän! G. F. Gyllenborg Skaldek. 13.
Refl. the sluta för hans näsa dören igen,
eller låta försaka sigh vara hemma.
Schroderus Hoff. väck, 89. — b. Vägra, förvägra.
förweghrer icke at komma til min Herra ...
Tå sadhe Judith, Huru thor iagh försaka thet
minom Herra? Judith 12:13. tina almosor
skalt tu ingom försaka. Tob. com. F 4 b.
Allenast thetta trä har Gud oss täckts
försaka. Spegel Tillsl. par. 145.
Försakta, tr. Sakta, stilla, hvad medhel
man tå skal angripa, til at... sina plåghor
medh försachta och lindra. Sparman Sund.
sp. A 8 a.
Församka, tr. Församla, samla,
synderna skulle förökas och församkas til at
beswära samwetet. Försp. till G. Test. a 4 b.’
the warda alle welsignadhe, och skola in til
Herran församkadhe warda. Tob. 13:17. Refl.
tu ... församkar tigh til titt folck. 4 Mos.
31:2.
Församla, tr. Samla, mykit silffuer eller
gull församla. 5 Mos. 17:17. församler
penningar vthaff hela Israel. 2 Krön. 24: 5.
församler in wijn, och fikon, och olio. Jer.
40:10. han ... wardt församlat til sina fä-,
dher, och bleff dödh. 1 Macc. 2: 69. Refl.
Församle sigh watnet som är vnder
himmelen, vthi besynderlighit rwm. 1 Mos.
1: 9. bliff dödh ... och församla tigh til titt
folck. 5 Mos. 32:50.
Församling, f. Samling, watnens
församlingar kalladhe han Haaff. 1 Mos. 1:10.
Försam na, tr. Församla, wij nw haffue
församnade warit her i Stocholm. Gust. 1
re^r 6: 57.
Försarga, tr. Sarga, begynte til at slå
och försargha (nedgöra) j Israel widh tretiyo
män. Dom. 20:39. Edert hierta är medh
ett sådant sorgesåår försargat, som icke låter
sig snarliga läkia. Phrygius 3 Likpred. 3.
Förse, tr. 1. Utse. gudh haffuer förseet
tigh, ath tu skal kenna hans wilia. NT 1526
Ap. gern. 22:14. aff hans söner haffuer iagh
förseedt migh en Konung. 1 Sam. 16:1.
iagh skulle föra them vthu Egyptj land, in
vthi itt land som iagh them förseedt hadhe.
Hes. 20: 6. — 2. Förut bestämma, besluta.
Åt Engelandh ville han fara Och hempta sin
drotningh Elisabet, Men thet var icke aff
gudhi försett, Thy fick han hema vara.
hund Er. 14 kr. v. 8. — 3. Sörja för,
ombesörja. Gudh förseer wel fåret... til
brenne-offret. 1 Mos. 22:8. — 4. Försörja (medelst
giftermål). Försee tina dotter,... och giff
henne en förnufftigh man. Syr. 7:27. —
5. Underlåta att tillse, vårdslösa, förspilla,
försumma, j eder arffuedeel haffue forseeth,
och menen nw athuj (att vi) schulle wpfylla
eder bristh. Gust. 1 reg. 3:138. Ther
för-sågh han skännelige skandzen ... hade intet
bestält om wackt. Svart Kr. 25. tage sig
till ware bådhe för grundh och andre
farligheter vdj sion, så att the sådane wåre warer
och penninger icke för någen oachtsamhett
opå siöbofhnen legge eller försee mötte.
Fin. handl. 8: 66 (1551). itt gott spell är snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
