Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förspejare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förspejare
— 296 —
Förstackot
bodhscap som Josua til at förspeya vthsendt
hadhe. Jos. 6: 25. — 2. Utspeja. [Mnt.
vor-speien ] han förspeyade the Christna, greep
them ..kastadhe them j hechtelse. L.
Petri 3 Post. 43 b. the skulle bliffua
för-speiade ... aff sina fiender. Petrejus Beskr.
1:98. iagh hafver titt bedrägerij förspeijat.
R. foss 298.
Förspejare, m. Spejare. [Mnt. [-vor-speier.]-] {+vor-
speier.]+} inskickandes ... i Småland trogne
forspeijere. RR 2*lsl542.
Förspejning, f. Spejeri. then
förspeij-ning som her ferdinandus haffuer i thetta
forlidna år hafft in vdj Danmark medt en
som är benämpd anthonius ryde. Gust. 1
reg. 4: 377.
Förspela, tr. 1. Bortspela. [T. [-verspie-len.]-] {+verspie-
len.]+} them (Kristi kläder) delade
krigsknech-terne emellan sig, och förspelte hans kiortel.
Svedberg Casa 28. — 2. Förspilla, förlora.
man öffuer then vndfångna ewiga hyddona
waka skal, at man henne genom then ledha
bwksorgena ... icke åter förspelar. P. Erici
2:206 b.
Förspilla, tr. 1. Gifva till spillo,
förgöra, förstöra. Tå stodho Ammons barn
... emoot them ... til at förspilla och
nedher-leggia them. 2 Krön. 20:23. heemsök
in-byggiarenar, förhäria och förspill theras
effter-kommande. Jer. 50:21. Må man göra wel
om Sabbatherna eller göra illa? Hielpa
lijff-uet eller förspillat? Luc. 6:9. Wachta icke
såsom en ogudhachtigh vppå thens
rettferdi-ghas hws, förspill icke hans hwijlo. Ord.
24:15. sökia tillfälle och lägenheet,
huruledes the wår fredh förspilla och vårt
väl-ståndh förderfva måge. Gust. Adolf Skr.
161. — 2. Förhindra, tilbödh Cantzleren
sigh til talz, thet honom doch förspildtes
genom Herr Thure Jönsson, som hans tal
icke gerna hörde. Girs Gust. 1 kr. 86.
Förspillra, tr. Sönderspillra. Then
grymme menniskiorsdråparen döden ... förkrossar
och förspildrar edhra been. P. J. Gothus
Fastapred. 273.
Förspinna, tr. Spinna, utspinna. [T.
verspinnen.] tobaks blader . .. införskrifva,
till att förspinnas och uparbetas.
Stjernman Com. 4:852 (1687).
Försplita, tr. Splittra, skingra. [Mnt.
vorspliten.] thet fotfolck ... forsplijt är och
draga rotthewijss. RR 36/i 1542.
Förspringa sig, refl. Förlöpa sig. thet
vil vara en stor vahrsamhet vid dantzandet,
at man icke ... tå så förstiger och förspringer
sig, at then mister heder, ähro och gott
samvet. Svedberg Ungd. reg. 23.
Förspråk, n. Företal. Och wilie nu gå
til Historien,... på thet Förspråket icke större
warder än hela Historien. 2 Macc. 2: 33.
Förspråkare, -spräkare, m. [T. [-fiir-sprecher.]-] {+fiir-
sprecher.]+} 1. Förespråkare, genom honom
såsom genom wår medlare och förspråkare
haffue wij en tilgång til gudh. O. Petri
Sakr. 29 b. — 2. Sakförare. Aduocat,
förspråkare eller bijstånd in för Retta. Joh. ev.
14:16 (glossa). foor öffuerste Presten
Ana-nias nedh medh the Äldsta, och medh en
Förspräkare benemd Tertullus. Thenne gingo
til Landzhöffdingan emoot Paulym. Ap. gern.
24:1.
Försprång, n. Företräde. Inländske män
(när the finnas beqvemlige) måste altijdh
haffva försprånget fram för främlingar.
Phry-gius Agon 16.
Förspränga, tr. Spränga. [T. [-verspren-gen.]-] {+verspren-
gen.]+} han hafver förlustat sig af then
för-dömmeliga odygd til at plösa och fylla sin
kropp, therigenom han sielf förqvafde sitt
lijf, och sina inelfvor försprängde.
Pering-skiöld Ad. Brem. 7.
Förspärra, tr. Spärra, hindra. [T. [-ver-sperren.]-] {+ver-
sperren.]+} Seglatzen och handeien här ifrån
på the Spaniske custer, hambner och städer
hafver varit osäker och förspärrad.
Stjernman Com. 2: 682 (1651). Ryssarna sökia
allehanda funder och uthvägar ... samma
han-dell, hvaraf någon proufijt falla kunde, at
försparra. HSH 31: 509 (1662).
Förspörja, intr. 1. Spana, forska. Faren
tijt och förspörier granneligha effter barnet.
NT 1526 Matth. 2:8. — 2. Spörja, fråga.
Tå kalladhe Herodes lönligha the Wijsa
männenar til sigh, och försporde
granner-ligha aff them, hwadh tijdh stjernan syntes.
Matth. 2:7. (Bib. 1541.) Refl. Förfråga sig.
tw haffuer tiigh forspoorth meedh Swenske
och dansche ock haffuer inthidt annath
for-staath æn ath ther schal inghen fare ware
paa ferdhe wtaff Hollenderna. Gust. 1 reg.
2: 43.
Försqvittra, tr. Förslösa, förspilla. (Jfr
S q vittra.) sådhan stoor skatt skulle icke
så onytteligha blifva bortkastadt och
försqvitt-radt. Phrygius Hirn. lif A 3 a. äre the så
förblindade och mootvillighe, at the sådant
högdt välsignat frögdeland, som öfverflödher
medh ijdel himmelsk miölck och honung, för
een snartfarande vällust försqvittra. Ders. 148.
Först, adj. Med det första, i början.
Thetta förstodho hans Läriungar icke medh
thet första. Joh. ev. 12:16.
Först, konj. Blott, om blott, han intit
achtar, huad han gör rett eller orett, först at
han må något winna. L. Petri 1 Post.
B 6 a. först the hadhe thet timliga, skötte
the intet om något annat. 2 Post. 143 a. seer
gerna, at yxen sitter j honom, först han icke
håller om skafftet. Mandr. A 6 a. thet skal
icke mykit bekymbra oss, om wij äre
lekamliga fattige, först wij äre til siälena rike.
P. Erici 5:224 a. Det hielper ei, om han
är dummer som en stock, Först han har
silfverur och finer siden råck. Sv. Nitet n. 2.
Förstackot, -stacket, -stäcket, adj. 1.
Om ... hans Naadhe förstackot wordhe {skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
