Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Genant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genant
— 321 —
Gensats
Genant, n. och m. Afgift. [T. genannt,
part. af nennen.] han (lagmannen vid
utskrifning) af hvart hufvudh hafver sit vissa
genandt. Gust. Adolf Skr. 9. Städernes
försvars- och arbeetzkarlar, som intet
rätteligen lyda under borgerlig eed och skråå,
utan allenast ett vist genant gifva.
Stjernman Riksd. 2:1778 (1678). tilordna hvar och
en konung en viss genant at föra sin stat
medh. P. Brask Puf. 156.
Genantsborgare, m. Borgare, som
erlägger "genant". inga genandtzborgare her
efter må af städernes magistrat eller någon
annan antagas och försvaras. Stjernman
Riksd. 2:1515 (1664).
Genbref, n. Qyitto; stadfästelsebref;
skriftlig motförbindelse. [T. gegenbrief,
widerbrief. Jfr Molbech G loss. gienbrev.]
itt reuersal eller gienbreff szom Kong. Ma:tt
tiil Danmark aff oss eskiet haffuer när
slottenn vpantwardes oss j hender. Gust.
1 reg. 10:262. ratificatz oc genbreff. 9:83.
fordra aff Konung Christian ett
underskrifva reversal eller genbreff, emoot thet
för-bundz breff, som Konung Gustaff och
rijk-zens rådh i Sverige uthgåfvo. Girs Gust.
1 kr. 164.
Genbud, n. Motbud. [T.gegenbot.]
hvarken den enes tilbud, heller den andres
genbud, på någon sida vedertogs. Girs Joh.
3 kr. 49._
Genfärd, f. Gengångare, vålnad. [D.
gienfærd.] (Hans bild) må er hafva skrämt,
som genfärd utur grafven. Kolmodin Qy.
sp. 2:185. en genfärd af någon som blifvit
ihiälslagen. Dalin Arg. 1, n. 17.
Gengunst, f. Gunst. [T. gegengunst.]
de gode Herrer af Rådet hvar för sig
be-tache H. F. Nåde för all gengunst och
affec-tion. Adlersparre Hist. saml. 1:251 (1641).
G en h ofta, tr. Sätta sig emot, motsäga?
Moste man tiya för tigh allena at tu
för-smädher, och ingen skal genhöffta tigh?
Job 11:3. (Luther: beschämen; Spegel:
utskämma, tilstoppa munnen; Öfv. 1878:
bringa på skam.) angrijpa, genhöffta och
öffuervinna them, som vilia framplanta een
vidhskepeligh troo. Phrygius Valetpred.
D 4 b. Tina gerningar moste intet förleggia
och genhöffta titt tal. Svedberg Casa 137.
confundera, ihopblanda, förbrylla:
genhöffta. — reprochera, drifva tilbaka,
veder-leggia, genhöffta. — retorqvera, drifva
tilbaka, genhöffta. Schibb. 258. 295, 296.
Gen kast, n. Inkast, en hårklyfvare, som
giör nya tvifvelsmål, nya tvister och nya
genkast vid hvar enda mening. Dalin Arg.
1, n. 35.
Genlikhet, f. hele naturen ... består uthi
een tarflig samanstämning (harmonia) och
beqväm genlijkhet (analogia sive proportio)
Stjernhjelm Arch. A 2 b. När ett ting haar
nådt sin fullkomlighet, legger man något der
til eller tager derifrån, så mister det sin
proportion och genlijkhet. U. Hjärne Orth. 17.
Genliknad, m. Genlikning, f.
Proportion och genlijknat. Stjernhjelm Arch.
B 4 b. han fan genlijkningen i skrof (moles)
och rymd af solf mot gull i lijka tyngd.
Ders. B la.
Genlopp, n. Återlopp. hans (neml.
solens) vthganck war aff högeste himelen. Och
hans genlop är til hans högheste. Tideb. 4.
Gen mot, prep. Gent emot, midt emot.
alt in til genmoot Dauidz graffuar. Neh. 3:16.
Mine wener och frender stå genmoot migh.
Ps. 38:12. Höffuitzmannen ... stoodh ther
när genmoot honom. Marc. 15:39.
Konungen satte han i högsätet och sigh sielff i
annadt högsätet geenmoet. Svart Kr. 102.
Genombiten, p. adj. Dhe äre nu så
giönombitna med hugg, Dhe ackta hvarken
rygg eller lugg. Beronius C 2 b. The voro
utaf lögn och ondsko genombitne.
Kolmodin Qy. sp. 1:688.
Genombläda, tr. Genombläddra. månge
hafva ... genomblädt Philanders syner,
Gry-phii grafskrifter, Harsdörfers samtal,
Lohen-steins tragoedier. Spegel Guds verk (1745)
företal 11.
Genom drift, f. Genomträngande,
golfvet (till ladan) bevaras, at inga dunster af
jorden upstiga; hvartil tienar at fylla under
med ler, deruppå med fet mulljord och
deruti stensätta med stor sten, så hindras
vätskornas genomdrift. Carleson 401.
Genomelda, tr. Luttra i eld. tu köper
gull aff migh, thet genomeeldat och bepröffuat
är. Upp. 3:18.
Genomhinnig, se Hinn ig.
Genomluttrad, p. adj, Herrans taal är
klart såsom genomluttrat silffuer i enom
leer-däghel. Ps. 12:7. Herrans taal äro
genomluttrat. 18:31. All Gudz ord äro
igenom-luttrat. Ord. 30:5.
Genomsigtig, adj. Genombruten. [T.
durchsichtig] ett giönomsigtugt gull och
sölffwer pasimenth. Hist. handl. 2:33 (1553).
Genomsigtige solfjädrar. Dalin Vitt. 5:295.
Genomskinande, p. adj. Genomskinlig.
stadzens gator woro klart gull, såsom
genomskinande glass. Upp. 21:21.
Genomväl, adv. Är för then skul högt
aff nödhenne, at wij thetta flijteliga mercke
och genom wel läre. L. Petri 1 Post. Q 7 b.
Oleff Petri .. . war ... heem kommen iffrå
then höga schola i Wittenberg, thär han hade
genom wehll hördt then berömelige helige
man Doctorem Martinum Lutherum. Svart
Kr. 92.
Gensak, f. Gensaga, invändning, (han)
svarade sigh ingen geensaak hafva (mot
bisittare i rätten). HSH 19:214 (1600).
Gensats, m. 1. Gensaga, motskäl. ge
honom gensatser, som han ej kan förlägga.
Dalin Vitt. II. 6: 39. — 2. Antites. [T. ge-
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
