Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Glosa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glosa
— 330 —
Glupen
Skrift. Emporagrius Kyrkord. 6. — 2.
Klandrande anmärkning, speglosa. gudth
for-laathe them ther saa mongha gloser giöra
paa en annars liffwerne och inthit agtha theris
egit. Gust. 1 reg. 3:101. hängt hans Kon.
Mt. een otilbörligh och oförskylt glosa uppå,
at Jören Jönsson för hans Mtz girigheet
skuldh ... skulle vara kommen om halsen.
Tegel Gust. 1 hist. 2: 296. Der som en granne
till then andre gåår, Strax legger hon them
en ond glosa på. Doct. Simon 10. — 3. skal
them (skolgossarne) ock effter sedwenion
hwar dagh settias Glosa (såsom the kallat),
thet är tw eller try Latinisk ord medh
Swenskonne ... hwilka the om daghen skola
lära til minnes. L. Petri Kyrkord. 85 b.
Glosa, tr. 1. Utlägga, förklara. [Isl.g/ösa.]
vthtyde och glose Christi ordh. O. Petri
Svar till P. Gallé B 4 b. — 2. Göra
anmärkningar. våre unge Svenske, när de
hemkomma ifrån deras resor, finna at glosa och
tadla på nästan alt hvad de se i deras
fädernesland. Tessin Bref 1:290.
Glosare, m. Förklar are, uttydare.
glo-saren i brädden ... intet behaagh haffwer till
then texten. Ernhoffer 92a.
Glosera, tr. 1. Utlägga, förklara. [Isl.
glösera.] Vederdöperne falskeliga glosera
Christi ord. P. J. Gothus Hust. 220. — 2.
Klandra, then aldeles thetta enfåldiga, doch
välmenta värck vil glossera och til thet
värsta uthtyda. Ulfsparre a 4.
Glosering, Gloserning, f. Utläggning,
förklaring. Then Propheten Jeremia til
förstå behöffuer man icke mykin glosering.
Försp. till Jer. Phariseerne förmörkade Gudz
ord medh theras gloseerning. P. J. Gothus
Rel. art. 237.
Glotter, n. ? [Jfr Rietz Glutter, Glåtra.]
Gudh haffuer ... sanningenes ord ifrå thet
Påweske glotter och skarn genom Luther
lutra och rensa låtit. Uti. på Dan. 596.
Gluffa, f. ? effter een degligh qvinna
förmenar at man är plichtigh henne at fijra
och tiena, och inbillar sigh sådant vara värd,
så bortbyter hon offta sin man emot een
gluffa eller toka (i anl. deraf att Rachel
afstått Jakob åt Lea, se 1 Mos. 30:16).
Schroderus Albert. 2:28.
Glugg, m. Januarius, Glugg, Torsmänat.
Bondepract. B 8 a. (Jfr Rietz, Kalkar.)
Glugg, m. Gap, svalg. Han är altijdh
godh som glugg fyller (i. e. Dhen altijd kan
spendera, han får fulle vänner). Grubb 288.
Se Söderwall glugger. Jfr Glup.
Glugga, intr. Glo, titta. [Isl. glugga,
B. Hald.] han ... seer genom fenstret, och
gluggar genom galren. H. F/s. 2:9. En
få-witzk gluggar in genom fenstret. L. Petri
Sir. bok 21:25. stodh någhot thär ifrå, och
gluggadhe thär in (i grafven). Lælius Res.
2: 55. altijd sittia i booken och glugga.
Bero-nius E3b. han gick och gluggade i vädh-
ret effter gästgifvare taflan. Lindner 84. han
gluggar genom nyckelhohlet. U. Hjärne Orth.
128. Doch råder jag, igen at edra ögon plugga,
När i Guds hemlighet för dierft the vilja
glugga. Kolmodin Qy. sp. 1:38.
Glunt, m. 1. Gosse, the som fålckitt
(krigsfolket) haffwe antagitt vdj wår och rig:ns
tiänist,... tagitt så well the odugelige
oman-hafftige glunter och vnge drenger, som
duglige, manlige och starke karler. Dipl. Dal.
3:149 (1553). så är thet orimligt... tvinga
en spädh glunter at begripa uthi mångtydige
ord des retta och egenteliga mening. U.
Hjärne Orth. 124. ingen tänckte, at Gud
ville hafva then lilla glunten (David) til
konung. Rydelius Förn. öfn. 202. — 2.
Skolgosse. samma wtscrifft är hastigt aff en
glunt plumpligha scriffuin. Fin. handl. 6:
319(1551). Glunt, Abcdarius. Schroderus
Lex. 14.
Gluntloka, f. Abcgosseklass i skolan.
(Se Loka.) det veet hvar diekengosse, som
i gluntlocan sitter. U. Hjärne Orth. 101.
Glup, n. och m. Gap, svalg. Then
afgrund, thetta svalg, thet botnlösa glup.
Spegel Tillsl. par. 111. Tre andre (skepp)
snärjas in i hvirflar, glup och bankar. Celsius
Æn. 5. tu oss ... frälsat båda två ur toma
hungrens glup. Kolmodin Qy. sp. 1:501.’
afunds arga glup. Dalin Vitt. 3: 98. jag får
den narren at giöra hvad jag vill, bara jag
ibland lite kan fylla glupen på honom.
Modée Dårh. 7. Then är alltid god, som
glup fyller. Ihre Gloss. (Jfr Glugg.)
Glup, adj. Glupsk. [N. glup.] Vatufoglar
glupa, The ther mine fiskar sluka. J.
Sig-fridi H5a. Varghen thet glupaste klodiwr.
Comenius Tung. 410.
Glupa, intr. och tr. 1. Vara glupsk,
begärlig efter något, fienderner föllo strax
glupande till the Swenskes skandzar. Svart
Kr. 40. atj icke ... äre altt tho glupande paa
fienderne. Gust. 1 reg. 10: 305. när i skole
giffue edher vdi någen mangling med for:ne
hoop, eller gripe thorn an, atj än dhå icke
wele wara altt för glupende, vtan achte eder
egin fordeli. RR 22/s 1542. tvenne fiender
med sådant ifver glupa Uti hvars annars lif
at begge moste stupa. Spegel Guds verk
223. Biörnen, varg och räf i rofvet vilja
glupa. Öpp. par. 60. Den villa biörnen, som
plä effter rofvet glupa. Beijer 361. — 2. Sluka.
Satan ... vil oss glupa. Spegel Guds verk 280.
Glupa, intr. Snegla. [T. glupen.] äliest
går hon (afundsjukan) lönsk, Och glupar
under musk. Stjernhjelm Parn. tr. 2:7.
Glupen, adj. Glupsk. En snåål och glupin
varg. Columbus Poet. skr. A 2 b. Abborrar
äro fråssiga glupna fiskar. Colerus 1:67.
en girug, som knapt hemma mat förtärde,
Fast han hos andra var så glupen som en
hund. Granatenflycht 20. glupna djur.
Livin 40. fånen ... med sin glupna klor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
