Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Grodne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grodne
— 338 —
Grotte
dhes, ... skal han likwel vthrotas förr än
han warder fullwext. Sir. bok 40:16. Jfr
G röd e.
Grodne, m. Växtlighet, fruktsamhet,
groningskraft. Verlden ... tager sijn varelse,
grodna, lijff och uppehåld. Stjernhjelm
Arch. A 2 b. Planterne, som inga kännsl
hafua, uthan lefue i theras grodna. Ders.
A 3 a. Jfr G röd ne.
Grof, adj. 1. Stor, groflemmad. En
Ca-meel är itt grofft och ofandelighit diwr. L.
Petri 2 Post. 137 b. — 2. Rå, okunnig.
folket war fordomdags så här som i annor
land ganska grofft och enfaldigt. O. Petri
Kr. 41. små barn och andra groffua
menniskior, the ther huarken Troon eller Tiyo
Gudz Budh eller Fader wår kunna läsa.
Nova ord.^eccl. 231.
Grofgrön, en ofta förekommande
benämning på ett slags tyg, som vanligtvis
anses hafva varit groft s. k. rask, men
äfven fans af finare beskaffenhet. (HSH
31:82 nämnes sidengrofgröhn och slijckt
sidentyg, hvilket rådmännens hustrur i
Stockholm finge bruka till tröjor, sijden
grof-grönt, ... Tursk grofftgrönt och annat tunt
tygh. A. Laurentii Verld. speg. 364.) Ordet
[Mnt. grofgrön, T. grobgriin, Holl. [-grof-greyn]-] {+grof-
greyn]+} tros vara en vanställning af F. gros
grain. E. har grogeram, grogram, grogran.
— Förekommer äfven såsom adj. ett
groff-grönt stycke. Hund Er. 14 kr. v. 378.
Groflig, adj. Grof. [Mnt. groflik,
grovelik; T. gröblich.] spy vthur sigh
groffue-lige och förskrecklige hädelser. Uti. på
Dan. 565.
Grofliga, adv. 1. Groft, gaff grofflige
till kenne sine onde meningh. Gust. 1 reg.
6:164. öffuerträda Gudz boodh grooffueliga.
P. J. Gothus Rel. art. 317. — 2. Enkelt,
konstlöst. Thetta haffuer iagh så grofliga ...
most vthslå och föregiffua (framställa), för
the groffua och oskickeliga Christna skul,
som icke kunna tenckia longt om kring.
L. Petri Om nattv. Fi b.
Grofvian, m. Grobian. en Groffuian
och Tylpel. A. Simonis V 5 b.
Groll, m. Hop, mängd. (Se Rietz Gr ål)
all then groll och myckenhet aff folck.
Sylvi us Curt. 652.
Grom, n. Grums, drägg, siam, gytja.
[Isl. grö mr, m. gr öm, n. Jfr. Rietz Gorm,
s. 225.] Groom, fæx. Schroderus Lex. 3.
Inunder sätter sig olliogromet. Comenius
Tung. 383. Under (vattnet) stannade thet
tiocka groomet. Ders. 27.
Gromog, adj. Grumlig, ordspråket
ly-dher, Then åål wil fiskia, skal först göra
watnet gromogt. A. Andreæ Försp. till L.
Petri Kyrkost. B 3 a.
Gross, m. Grossa, f. Ett slags mynt.
[af L. grossus; se Schiller-Lübben grote.]
vart på sidstonne så gått siälakööp, att han
(påfven) gaaff ena siäl löösa om en svärdz
gråssa (må hända menas svart grossa;
kop-parhaltigt silfvermynt kallades nemligen
svart i motsats till det hvita, som var af
rent eller fint silfver). P. J. Gothus Rel.
art. 469. Hvar äre nu tina med ondo
samvete församlada grossar? Fastapred. 357.
man geffuer heller en gråssa i skänckestuffvu
och spelhuus, än en pening i offrakistona.
Ap. gern. 66. ibland krijgzfolket uthskickade
han aff rofvet hvariom och enom fyretije
grosser. Schroderus Liv. 390. Måttet
(korn) för fyre grosser. Ders. 393. han delade
ibland menighe man mycket korn ... måttet
för två sölffgross. Ders. 424. han bleff
bårt-såld för en gross. Ders. 924.
Grotglas, n. Förstoringsglas. [Af Mnt.
grot, stor.] Et grotglas, hvar uti al dygd än
större blef. Rudbeck d. y. Vitt. 48. Vi
igenom grot-glas skåda På de ondas välgångs
lått, På de frommas nöd och våda Tycka vi
är intet mått. Fabricius 338.
Grothans, m. Förnämlig man, storman,
storkaxe. [Mnt. grot hans.] Bland
landsknektarne gafs benämningen grothansar åt
dem som innehade en högre grad i hären.
Thet folk Söffrin i thenne slagtning mist hade
. . . lett han nackna leggia vppå en holma.
Förutan någre grottehanzer, them han döda
förde bort medh sigh. Svart Kr. 51. Bern
van Melen och flere the grotte hansser wore
alle the Lybske bewogne. Ders. 77.
knegt-derne fruchtade sig, att om the kome till
Stocholm, skulle the ingen betalning fåå,
Då gick jag till och länte the störste
snorc-kare och Grottehanser 150 gyllen. HSH
2:39 (153..). — the gröta hansar, the ther
wijse och klooke warit haffua effter weildena,
haffua ... förachtat Christi Euangelium för
theras skul som thet predicat haffua. O.
Petri 3 Förman. 47.
Grotspräkare, m. Skräflare. [Mnt. grot
spreker.] tu grotspräkare och snusshane.
Chronander Bel. F5a.
Grott, adj. Stor, grof, tjock. [Mnt. grot.]
När ingen är inne, så går den jämntiocka
tokan (tjenstepigan) för fruns spegel och
håller båda händerna i sidan och vänder sig
åt alla sidor. Må man icke lee, när man
ser en töcken grotter koo vilja vara vacker?
Dalin Arg. 2, n. 10. en bonde ... på Skåne
slätt, som äter ärter, mycket bohvets gröt
... blifver stor, grott, styf, stark, sen, tung.
Linné Sk. resa 154. alla hennes
lineamen-ter i ansigtet blifvit så gråtta och grofva,
som på en människa då hon ser sig i
brän-spegeln. Ders. 229. Bondfolket giör öfver hela
Öland starka mål, hvaraf de ock blifva grotte
och starke. Öl. resa 114. Grotta lemmar, et
grott qvinnfolk. Lind Ord.
Grotte, f. Grotta, en kånstig grotte.
Spegel Opp. par. 68. underskiöna grotter.
Ders. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
