Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Grym ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grym
— 341 —
Gråtoröst
Rietz.) Långfredagen ... har varit lång för
vår Frälsare, och dess i anseende hafva ock
våra förfäder, til at allenast känna den
aldra-ringaste gruth af bemelte dagz långhet,
afhållit sigh och de sina ifrån maat in til afton.
Dijkman 117.
Grym, m., se G r i m.
Grymhet, f. Vrede, förbittring,
häftighet. flyy til min brodher Laban ... och blijff
en tijdh longt när honom, til tess tins
bro-dhers grymheet återwender. 1 Mos. 27:44.
All bitterheet och grymheet och wredhe ...
ware longt jfrå idher. Eph. 4: 81.
Grymlig, adj. Grym, förskräcklig. [Isl.
grimmligr.] manzens harm är grymligh. L.
Petri Sal. ord. 6:34. Theras vin är
draka-eter och grymligit huggorma eter. Git. af
Svedberg Schibb. 334.
Grymma sig, refl. Förgrymma sig. (the)
grymmade sig mycket theröfver. Stock. Mag.
2:705 (1610).
Grymmart ? Ey räddes någon thär för
Theons lastertand Ok affundsmunnens taal,
ey någon Grymmarts hand. Lucidor Hh 2 b.
Grymmel, f. Argbigga. Thenna (hustru)
måste hafva varit en öfver måttan argh
men-niskia och förgifftigh grymmel. L. Petri Kr. 42.
Grymmer, m. Hin onde. Hvad niugg
spar, nöter grymmer. Wennæsius 212.
Grymse, adj. Gramse, vred. monge
echta-folk warda grymse på hwar andra. Balck
Catech. S 7 b.
Grymta, intr. Brumma, tå en wrijder
hoffuudet, skäär tenderna, knyter näffuan,
grymtar, mumlar eller och någhot annat
sådant wredhes tekn giffuer ifrå sigh. L. Petri
Mandr. A 8 b.
Grymvulen, adj. 1. Bister till
utseendet. Macedonernes slachtordning ... är helt
oputzad och grymvulen. Sylvius Curt. 220.
— 2. Vildsint. Ingen ting håller gemene
man så krafftigt uthi betzlet som
vidhskepel-sen, han vare elliest så ostyrig, grymvulen och
vanckelmodig som han vara må. Ders. 320.
Gryna, Grynna, intr. Gry. thet begynte
gryna af dagen. Svedberg Sabb. ro 2:1212.
Tå verlden blef begynt och Huset syntes
grynna. Spegel Guds verk 30.
Grynda, f. Grund, sandgrund. Lind
Ord. Se Rietz Grynna.
Gryn ne, n.(?) Gryning. Först i våhrens
späda grynne. Frese 303.
Grynta, intr. Grymta. [D. grynte.] Thet
gnäller så grijs, som gammalt svijn gryntar.
Balck Esop. 73. Här vältra sigh och grynta
svijnen. Schroderus Hoflef. 306. Spegel
Ord. har grynta.
Gryt, Gry te, n. Eg. sten, stenart [Isl.
grjöt]; bildl. gry, art. hennes gryt och malm
af bättre malmstrek bruten. Kolmodin Qy.
sp. 1:386. några af vårt kiön ... visat prof
utaf hvad gryt i kiönet är. 1:239. af samma
gryt och ull. Geisler 351. böckren äro af
et sämre gryt. Palmfelt Vitt. 371. Han
är af godt gryte; folk af enahanda gryte.
Lind Ord.
Grytokrans, m. Grytring. Tripus,
gryto-krantz. Var. rer. voc. G 7 a.
Grytta, tr. Helsa. [Mnt. gruten, T. [-grus-sen]-] {+grus-
sen]+} Först helsar och grüttar wår nådige
herre hertoghan. HSH 39:25 (1531).
Grytter, n. Gryt, stenart. Malm och
mineraliskt grytter. Spegel Guds verk 113.
Så ligger ädelt guld i hårda steenars grytter.
Ders. 211. Jfr Gryt.
Grå, adj., en grå och vrång opsyn.
Sylvius Er. Ol. 492.
Gråben, m. Varg. [Isl. gråbeinn.) een
Gråbeen grymm framränner Och slacktar
(fåren). Eurelius Vitt. 16.
Gråhysig, adj. Smutsgrå. Franciscan
munckar ... kallades gråå munckar för sin
gråhysiga klädebonat. Dijkman 151. Jfr
H i s j o t.
Gråhärog, -ot, adj. Gråhårig. [Isl. [-grå-hcertir.]-] {+grå-
hcertir.]+} O huru herligha ståår thet, när the
gråhäroghe äro wijse. Syr. 25: 6. Gråhärotte
och gamle. Job 15:10. Diwpet achtar han
såsom en gammal gråhärottan. 41:23.
Gråna, intr. Genljuda. (Se Rietz) jag
måste ropa efter hjelp, så at det grånade i
hela rummet. Roman 56.
Gråta, tr. Begråta. Rahel gråter sijn
barn. Matth. 2:18. Så nekadhe Petrus
Christum ... men han greet thet strax bitterliga.
P. Erici 6: 5 b. Här gret en mor sin son,
der gret et barn sin far. Dalin Vitt. 11.5:20.
Gråtelig, adj. Bedröflig, jemmerlig. [Isl.
grätligr.] Hundarne ... luppo medh
gråte-lighit tiutande. P. P. Gothus X 7 b. huru
månge gråtelige spechtakell dreff han medh
fatige gemeene manna lijffs röffvande. Hert.
Carls slakt. Aa 2 b. Hennes lägenheet är,
sannerligha, bedröffueligh och gråteligh.
Phrygius 1 Likpred. B 3 a.
Gråteligen, adv. [Isl. gråtliga.] 1. Med
gråt. the affärdigade sitt bodhskap ...
gråt-ligen the Romares troo och lofven
anropandes. Schroderus Liv. 605. — 2. Med
gråtmild röst. ändock hon så bevekligen talte,
att hon uttrykte tårar ur många människors
ögon, dock kunde hon sig ifrån gråt sjelf
hålla, ehuruväl hon esomoftast dertill
incli-nerade och talte ganska gråteligen och med
sorgelig stämma. Lönbom Hist. märk. 1:13
(1654).
Gråtodag, m. the gråto och klaghodaghar
offuer Mose wordo fulkompnadhe. 5 Mos.
34: 8. Idhre helghedaghar skola wendas vthi
gråtodaghar. Tob. 2:6.
Gråtodal, m. Jemmerdal. j ären uthi
thenna valle lacrymarum gråtodaalen
fremmande och gäster. Kemner 18.
Gråtoröst, f. gråtoröst eller klaghoröst
skal icke meer ther inne (i Jerusalem) hörd
warda. Es. 65:19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
