Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gråtrop ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G råtrop
342 —
Gröda
Gråtrop, n. folcket icke kunde kenna
thet glädheroop för gråtropet j folckena.
Esra 3:33.
Gråtstår, m. Ther är intet vatn, som
snarare försvinner och borttorkas, än
gråtstårar. Spegel Pass. and. 383.
Gräda, tr. Böta, göra frisk. [Isl. græda.]
alle moste grant bå maat och dricka skräda
Och lefva måttelig så framt han (läkaren)
skal them gräda. Spegel Guds verk 278.
Gräfla, intr. och tr. 1. Gräfva, iag gräfla
månde Uti then adull-jord. Spegel Guds
verk 55. iag gräflar nu i tig jorden) med
mina händer. Ders. 344. gräfla efter guld.
Öpp. par. 44. — 2. Gräfva, söka, snoka,
grubbla (pä). Dock gräflade han för mycket
i ord-leetande eller Etymologier. Columbus
Ordesk. 39. gräflat effter ordens rötter.
Spegel Ord. företal a 3 a. (De ofrälse ståndens
framställning emot adelns privilegier) öpnar
dören till buller sampt licentie, gifver orolige
hufvuden tillfelle att grefla diupare, och
leg-ger grundvahlen till onda rådslagh. A.
Oxenstjerna (HSH 25:307). sophisticera,
grilla, gräfla. Svedberg Schibb. 298. Ju mer
vi gräfle slikt (ang. paradisets namn), ju
mindre vete vi. Spegel Öpp. par. 5.
Gräfva, tr. Gravera. Tu skalt ock göra
itt ennespan aff klart guld, och gräffua ther
vthi effter steensnidhare konst Herrans
helig-heet. 2 Mos. 28:36. Jfr Grafva 2.
Gräla, intr. Göra sig hufvudbry, bråka,
grubbla, du mest från späda din ungdom
Grälat i verldsliga ting och trälat i gräliga
syslor. A. Nicander Vitt. 37. Träl man
kalle poet, som ständigt grälar i rimslut.
Ders. 224.
Grälaktig, adj. Som sysselsätter sig med
lärdomsgräl. Lärdomen ... var scHolastisk
och grälaktig. Dalin Vitt. 11.6:181. vid
scho-larne blifva de bara grälacktige pedanter,
fulla med inbillningar. Sv. nitet n. 11.
Grälig, adj. 1. Bråkig, gräliga syslor
(se under Gräla). — 2. Se Grälaktig. Han
skrifver som en vurm och grälig läspedant.
Sv. nitet n. 2. gräliga systemer. Geijer
I. 5:88.
Grälsam, adj. Bråkig. Ängelske
urmakare tilverka ej sjelfve de stycken, som til
deras ur nödige äro. En sådan grälsam
de-tail skulle för mycket nöta deras tid. Tessin
Bref U 229.
Gräma sig, refl. Förgrymma sig. [Isl.
gremjast.] Tå sprang Brasken vp, grämade
sigh, och sade them vara galna men huar
the så giorde. Svart Kr. 122.
Grämse, adj. Betagen af grämelse, hoon
(fru Kristina) icke bleff litedt grämse och
harmfull när hoon tetta fick förnimma (att
Daljunkaren sagt sig vara hennes son, född
före äktenskapet). Svart Kr. 109.
Grämslan, f. Grämelse, betagen af
ängz-lan och grämslan. Brahe Gust. 1 kr..
Grän, f. Gran (trädet). Schroderus
Lex. 51. Jagh wil giffua på markenne Grään.
Es. 41:19.
Gränja, intr. 1. Grina, visa tänderna,
morra. [Isl. grenja.] Hunden gräniar
(morrar). Comenius Orb. piet. 5. — 2. Lipa.
Hon grijnar och gräniar, säger sigh vara
siuk. S. Brasck T. krig. I 1 b.
Gränje. Draga g., blifva osams? [Jfr
Isl. grein, söndring, oenighet, tvist.]
(Högadeln tänkte: vi få ej råda) Så länge
Konung Göstafs barn de sämje, Vi måtte lagat
att de åter draga gränje. Carl 9 rimkr. 75.
Gränsa, f. [T. grenze.] 1. Gräns. Thetta
är nu landzens grenssa nörr vth. Hes. 47:15.
Thetta skal wara grenssan jfrå haffuet. 47:17.
— 2. Område, gränstrakt, theras grenssa
(är) större än idhor grenssa. Am. 6: 2. lät
slå jhiäl all swenbarn j Bethlehem och j alla
thes grenssor. Matth. 2:16. gick in j Tyri
och Sidons grenssor. Marc. 7: 24.
Gränshus, n. Gränsfästning,
grentz-husen kunna besettias. Gust. Adolf Skr.
228. Friburg, et gränsehus emot Oldenbürger
land. J. Werwing 1:38.
Gräs, n. Slå på g., släppa på bete.
hester som ecke äre thess värde eller til—
börlige att hållas på stal offuer sommeren
... måge slås på gres. Gust. 1 reg. 5:82.
Gräsa, intr. Beta. [Isl. gresja.] getter,
gräsandes här och thär utströdde i then
lustige blomstrande stranden. Nyman 41.
Gräsa, tr. Grina åt någon, låta illa på,
yttra missnöje med någon ? (Jfr Rietz
Gresa, s. 213.) så snart man them
(lego-tjenarné) någhot litet gräsar eller spiller, så
warda the så grymme, ryka och brenna som
en osleckt kalk och smucka sigh ther til
medh allehanda sken och förewendande, lika
som the hadhe nogh giffuit effter. P. Erici
5: 31 a.
Gräsbotten, m. Grässvål. lathe rödhie,
wptake och inhägne en hoop aff the ödis
eller wttmarker, som ... haffue godh
gräss-botn. Fin. handl. 8:236 (1555).
Gräsgång, m. Bete, betesmark, ther the
haffua goda gräsgång och vatn för sina hästar,
fåår och boskap. Petrejus Beskr. 1:92.
Gräsoxe, m. Gödoxe, inge gräsoxar eller
kiör tilstädies af landet at afföra.
Stjernman Riksd. bih. 414 (1664).
Grätt, adj. 1. Gråtig. Ej må man vagga
tom vagga, ty barnet blir grätt och olåtigt.
Fernow Verml. 256. Somlige (barn) blifva
här igenom (genom mask) mycket grätte och
orolige, skrikandes både natt och dag.
Lindestolpe Matk. 46. — 2. Knarrig, vresig. Två
karlar råkar iag, men af olijka kynne, Then
ena tankfull, suur och grätt på läppan beet,
Then andra pigg och qvick och af ett
lee-vist lynne. Rudeen 221.
Gröda, tr. och intr. 1. Gifva växtlighet,
befrukta. [Isl. græda.] han (Moses) säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
