Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gröde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<3röde
— 343 —
Gudlighet
thet at fisk och fogel föddes Af vatnetz kalla
qveed, som af Gudz Ande groddes. Spegel
Guds verk 187. — 2. Gro, växa, förkofras.
grässhoppor ... skola vpäta all idhor
grö-dhande trää på markenne. 2 Mos. 10: 5.
Frukt uthi god åker af lijtet frö gröder.
Törnevall B 5 a. Lärdomen är ett fröö,
där af vijsdom gröder i hiertat.
Stjernhjelm Here. 419. vårt kiäre fädernesland
... dagligen dags hafver tilvuxit och än
gröder och blomstras i lärdom, slögder, gode
konster, handel och vandel. Arch. B 2 b. —
Grödas, dep. Växa, tillväxa, [Isl. [-græ-9as/.]-] {+græ-
9as/.]+} när thet (fröet) varder sådt, tå kan
thet gro och grödas. Spegel Guds verk
(1745)^256.
Gröde, m. Grodd, växt; gröda.
Ger-men, teelning, grödhe. Var. rer. voc. R 3a.
Medh lustigheet och skön gröde Han
(grenen) knoppas nu som mäst. Messenius
Signill 18. Är gröden afbärgad. Lag 1734
B.B. 9:6. Bildl. Först slogh han konung
Wiger aff Norige ihiäl, hvilkens blodh han
tilförene igenom ett löffte hade consecrerat
och förährat afgudomen til ett byte aff sin
förste mandoms gröde. Schroderus J. M.
kr. 140. — Jfr G röde.
Grödne, m. Grönska, frodighet. Marken
står i flor och fullan grödna. Stjernhjelm
Parn. tr. 1:10. — Jfr Grodne.
Gröfla, intr. SeGräfla2. alt för mykit
leggia sig på crisin, ther grubbla fåfengt och
gröfla uti. Svedberg Ungd. reg. 433.
Leek-männerne icke stoort om theologiske frågor
sigh bekymbra, eller them efftergröffla. P.
Brask Puf. 438.
Grön, adj. 1. Grönskande, frisk,
ungdomlig. medan I är ung och skiön Och
eder ålder ännu grön. Lucidor Rr 3 a. —
2. Omogen, oerfaren. Hur’ kan man mogna
råd utaf en yngling höra, Som ännu sielf är
grön, och icke torr bak öra? Reg. Horol. 24.
— 3. Göra sig g., morska sig till, visa
sig barsk. Jag måst’ mig göra gröner: Hvem
alle di den och den Är som så illa döner
Se’n porten är igen? Comædie-act v. 21.
(Jfr Aasen Ord) — Göra något grönt,
göra sig till, göra fiffigt, tillkonstladt. Och
må tw segia thin scriffuare til att han
bliff-wer widh sitt modermåll swensken ... och
scriffuer oss jcke Jeg för Jag till, wij wethe
wäll huar han födder är, han torff eij göredt
så gröntt. Gust. 1 reg. 7:43. är intet
för-derffueligare ting, än bewijsa höga konst på
predikestolen, och göra thet så grönt och
krust, at hwar man kan intet annat än
förundra sigh, och ther aff intet förstå. P. Erici
4: 59 a.
Grönspink, m. En fogel. Merops,
grön-spinck. Var. rer. voc. Q 4 b.
Gröpa, tr. 1. Utskära. [Mnt. gropen.]
wij icke skole göra oss naghon gröpt eller
skoren beläte. O. Petri Underv. a 4 b. —
2. Refl. Vara urgröpt, urhålkad, sig i vida
hvalf det klara fästet gröper. Celsius Gust.
Vasa 70.
Gropen ? Urgräfning, grop. [Jfr Mnt.
grope, gruppe, T. gruppe, ränna, kanal.]
under thetta tornet (pyramiden) äre stora gröpne
giorde, tijt flodhen Nilus är ledd vorden.
A. Laurentii Verld. speg. 417.
Gröpjern, n. Urhålkningsjern,
graf-stickel. [Mnt. gropisern.] Scalprum,
gröpe-iern eller skaffiern. Var. rer. voc. L 8 a.
Gröpjärn, Coelum. Schroderus Lex. 99.
Gröppig,. adj. Urgröpt, urhålkad.
Jorden och bergen i berörde länder äre mycket
iholige och genomgröppige. U. Hjärne
Anl. 227. _
Grötböld, m. ilaka sår vid ledarna eller
annorstädes, som ibland kallas Atheromata
eller grötbölder. Lindestolpe Frans. 52.
Gucka, intr. Gala (om göken), en sorgse
gök, som sedan guckat ut. Rudbeck d. y.
Vitt. 42. Giöken nyss begynt gucka. Linné
Öl. resa 1.
Guck-kuy gökens läte. Turturdufvan
sårg-se tuttrar, Och gökens guck-ku blandas in.
D. Wallenius A 4 b.
Gucksam, adj. ? blef det en så slickande
stark storm att... det var nästan ogörligt att
kunna behålla hattarne på hufvudet, och när
de då som oftast blåste af, måste vi löpa
ibland hela fjerdedels milen innan vi fingo
dem igen, och fast det var mera gucksamt
än löjligt, ty hvart steg var ömt (emedan
fötterna voro svullna), så kunde vi ändå
intet hålla oss från löje. Hist. handl. 4:171
(1712).
Gud, m. then som giffuer sigh tiifridz
... han skal få Gudhi nogh. L. Petri 1
Post. Z 7 a. vthi dalomen är sädh Gudhi
nogh. Dav. ps. 65:14. — Eedherne plägha
widh thetta settet gemeenliga brukas, Gudz
dödh, Gudz dyra fem vnder (sår), ... Gudz
blodh och lungor. O. Petri Ed. A 5 b. —
the gåffuo segh til siös ... och bliffuo szå
förhindrade aff gudz wädher (herrans väder,
oväder) ath the icke framkomma kwnne.
Gust. 1 reg. 7: 481. — Vm så sack vore at
en eller flere aff Landzknecterne for
fienderne szår vorde, eller ellies på gudz vegna
(utan menniskors åverkan) siuck eller kranck
vorde. 10:52. — Gudz almosa, se A1 m o s a.
— Örfijlar vanckade Gudz gåfvor nogh.
Chronander Bel. I 2 b.
Gudason, m. Engel, then fierde
(mannen) är lijka som han wore en Gudha son.
Dan. 3:25.
Gudfrukteligen, adv. bönen, när hon
rätt och gudfruchteligen af ett botferdigt hierta
brukat varder. Stjernman Com. 1:415(1593).
Gudlighet, f. Hvad som angår
gudstjensten. Ath wij eenckom schulle scriffua
wpsala Capittel tiil om the gudelighether...
mene wij icke behöffuas Forhopendis ath the
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
