Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Halskrampe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Halskrampe
— 355 —
Hamn
[T. halskappe.] Cucullus, halskappa. Var.
rer. voc. E 4 b.
Halskrampe, m. Styfhet, stelhet i
halsen. Tetanus, halskrampe. Var. rer. voc.
E 2 a.
Halsrätt, m. Rätt att döma i lifssaker
(se Hals 2). [T. halsgericht.] bevillie vij
till everdelige tijder Grefve Pehr Brahe och
alle hans manlige ächte bryst och lähns
arf-uingar till Grefueskapet Wijsingsöö ... een
absolut och sådan jurisdiction, halssrett och
rettigheet öffuer sine landhbönder och
under-såthere på Wijsingzborgh och öö boendes
och vistandes, som Ängsiöö gårdh och säterij
aff ålder haft och nutit hafua. HSH 32:95
(1654). Possessoren af Ängsiöö godzet
här-tilldags derå har åtniutit den så kallade
hals-och handrätten. 32:97 (1691).
Halssak, f. Brott, som kan medföra
lifsstraff, lifssak. (Se Hals 2.) [T. halssache.]
Warder ock någor Prestman vppenbarliga
tagen eller beslagen medh någon last som
är halssaak, mandråp, hoor eller annat. L.
Petri Kyrkord. 70 b. halssaaker skole . . .
allenaste genom vår eigen konungzlige
per-sone ... benådade blifva. Stjernman Riksd.
1:142 (1540).
Halssmog, n. Öppning för halsen, på
klädnad. [Jfr Isl. smjüga, v. smuga, f.]
offuerst mitt på honom (lifkjorteln) skal wara
itt halssmogh, och een boorda omkring
hals-smoghet tilhopa fållat, at thet icke synder
gåår. 2 Mos. 28:32. Jfr Hufvudsmog.
Halsstark, adj. Halsstarrig. [Mnt. T.
halsstark.] edher treske ordh och halsstarke.
Gust. 1 reg. 4:23. the godemenn äre szå
halstarke och forherdede emott gudz ordh och
sanningenn. Thyselius Handl. 2:87 (1537).
Halsstarka, tr. Göra halsstarrig,
förhärda. tu ha(l)starcker... hammersmederne
och andre wåre embetismen emott wåre
fogther tijll all treske och gijnuördighett.
RR Ve 1548.
Halsstarra, tr. Göra halsstarrig. (the)
våre förförde undersåther... emoot theras ...
öffuerheet bijstånd giorde, styrckte och
halss-starrade. Stjernman Riksd. bih. 60 (1546).
Halsstarrligen, adv. de blifva så
hals-starligen vid det gambla bruket.
Schroderus Uss. A 2 b.
Halsstyf, adj. Med styf, rak hals;
halsstarrig, styfsint. Han löper medh
hoffuu-dhet emoot honom, och ståår halsstijff emoot
honom. Job 15:26. itt halsstyyfft folck. 5
Mos. 9:6. The gingo icke ... jfrå sina
hals-stijffua wäsende. Dom. 2:19. wardt halsstijff,
och förstockadhe sitt hierta. 2 Krön. 36:13.
Bögh hans (din sons) hals medhan han än
nu vng är, ... på thet han icke skal warda
halsstijff och tigh olydigh. Syr. 30:12. wij
skole icke stå så halsstiffue effter wårt eghit
hoffuud, såsom wår mening altijdh wore then
bästa. P. Erici 4: 64 a.
Halsstyfhet, f. Halsstarrighet,
styfsint-het. iagh kenner tina olydugheet och
halz-stijffheet. 5 Mos. 31:27.
Halsstyfliga, Halsstyft, adv. hurulenge
skola the ogudactige frögda sich? Och
hals-stijffliga framseya. Dav. ps. 1536 94: 4. tåler
icke så halsstijfft. Ps. 75:6.
Halssulme, m. Halssvulst, halsfluss.
Halsesulme, angina, synanche. Helsingius.
Jfr Sulme.
Halt, m. Uppehåll. Det står hos eder at
göra halt i saken, så snart I värden finnande,
at den vida nog kommit. Lagerström
Tart. 77.
Halta, intr. han haltadhe j sinne höfft.
1 Mos. 32:31.
Ham, m. Se under Hamn.
Hambor, f. Hummer (sjöt.). Carchesium,
hambor, thet holl som är offuerst på
mast-enne, ther dragrepet går igenom (hvarmed
seglet hissas). Var. rer. voc. P 3 b.
Ham-borgh. Schroderus Lex. 33. [Isl. hünbora.
Se Molbech Gloss. hambore; Aasen Ord.
honbora.]
Hamla, tr. Stympa, lemlästa. (Se
Schlyter Ord.) somliga lät han hamla och stumpa
til händer eller fötter. Peringskiöld
Heims-kr. 1:468. hon (handen) vil giöra värn och
högsta hugget mota, Så ofta någor vil vår
kropp och hufvud hota; Vil heller lida meen
och många slängar samla, Än någor våldsamt
skal the andra lemmar hamla. Spegel Guds
verk 295. blifva tidt bespottad, slagen,
ham-lad. Sal. vish. 17. varder hon så illa hamlad
och handterad, at fostret theraf förgås. Lag
1734 Ä.B. 6:2. — Ekarne, af det de på
sidorna blifvit hamlade, hade utslagit små
qvistar efter hela längden kring trädet.
Linné Vestg. resa 64. (Se Rietz.)
Hamla, intr. Famla, man såsom en
blinder hamblar effter thet owist är. Uti. på
Dan. 607. skole vij, så myckit som vij om
then handelen (det eviga lifvet) i Skrifftenne
finne, thet samma betrachta, ther om hambla
och stamma, så myckit som vij förmåghe.
P. L. Gothus Undervisn. 200. —
Förekommer äfven tr. han vil th-em (flickorna) åter
nå Ok hambla näven kring, ell’ ok så
vänligt klappa. Lucidor H2a.
Hammar, m. [Jfr Isl. hamarr, klippa.]
hammar är en stenug skogzbacka. Rudbeck
Atl. 1:528.
Hammar, m. Klapp på dörr eller port.
han klappar på dörena, och klappar med
hammaren. L. Petri 4 Post. 46 a.
Hammarskåll, n. Hammarslagg. [F.Sv.
hammarskæl.] At letta (färga) linnet blått
... tag hammarskåll eller fijlspån ... rör thet
tilhopa. Lindestolpe Färg. 64.
Hammerslag, m(?). Hammarslagg. [T.
hammerschlag, m.] Hammerslag itt halfft
quintin. B. Olavi 164 a.
Hamn, m. Utseende, skapnad, skepnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
