Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hedenväf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedenväf
— 366 —
Helbregda
Hedenväf, m. (Se cit. från Grimm under
Hed en söm.) Benckedynor, medt rööde
rooser, vnder medt silkes hedenweff. HSH
37:30 (1548).
Hederlig, adj. 1. Hederligt utrustad,
ansenlig, ståtlig, förskickade Konungen vth
en hederligh skipzflotta, ther vppå sijna
ypperste men aff Riddarskapet, item Frwer och
Jungfruer, att hempta Fröiken (Katarina af
Saxen) här in. Svart Kr. 163. — 2. Aktad,
ansedd. Vi hafve förmän som äro
hederligare än vi; vi hafve gelikar så hederliga
som vi. Rydelius Sed. 56.
Hedersam, adj. Som bevisar heder.
Warer hedhersamme emoot hwar man. 1
Pet. 2:17.
Hedersgubbe, m. Ansedd, förnämlig
gubbe. En gammal bock förmätit trodde,
För det han yfvig haka bar, At han en
hedersgubbe var. Dalin Vitt. II. 6:165.
Hedersgåfva, f. Een jungfru förgäter
doch icke sin krantz, eller een brwdh sina
hedhersgåffuo. Jer. 2:32. {Öfv. 1878:
gördel.)
Hedersman, m. Hedrad, ansedd man
[Isl. heiörsmaör.]; äfven en till hedersställe
upphöjd man. en heders man, som hafver
heder hvar han kommer. Svedberg Catech.
93. (han) lyfter up then ringa utu stoft, At
then blir hedersman, som ägde ei ett doft.
Kolmodin Qy. sp. 1:169. han sitt kiära barn
... Så ledt i stycker all, i all ting §å fördt
an, Det han har af sin son fått en stor
hedersman. Risell 458. de blodige strider
hade upfrätt så väl de tappraste hedersmän,
som soldater. Malmborg 823.
Hedninge, m. Hedning. [Isl. heidingi,
F.Sv. heßninge.] Hwar nu någhor sina ...
icke försörier, then ... är arghare än en
Hedh-ninge. 1 Tim. 5:8. en odöpter Hedninge.
L. Petri Om naitv. A 5 a.
Hednisk, se under Hedensöm.
Hej, interj. j om min Helghedom säyen,
Hey, thet är ohelghat. Hes. 25:3. Tyrus
sägher om Jerusalem, Hey the folcks portar
äro sönderbrotne. 26: 2. fienden sägher om
idher, Hey, the fasta berghen äro nu wår.
36:2. then ene sadhe til then andra, Hey
lät oss gå heem, ty thet är måltijdh. Sus. 13.
han ropadhe med högha röst, säyandes, Hey,
hwadh haffue wij medh tigh Jesu Nazarene?
Luc. 4: 34. (Den förlorade sonen sade) Hey
iach går til min fader igen. Psalmb. 1536 12.
Hej, n. Spe, försmädelse? Thet måtte
skee migh och honom til hey, At
Klocke-giutaren och iagh finge ney. Alle bedl. speg.
11. (Jfr Rietz Hej, lust, lustbarhet.)
Hejdeliga, adv. Med hejd, måtta, man
brukar sin framgång hägdeligha. L. Paul.
Gothus Mon. turb. 231.
Hejderidare, m. Ridande jägeribetjent,
skogvaktare. [T. heidereiter.] bönderne ...
få hugga odugelige trää (i krono skogarne)
til deras nödtorft, hvilka trään skole medh
cronones hammar af heijderijdaren märckas.
Stjernman Riksd. 2:1479 (1664).
Afhejdé-ridare får man een hooper höra Om
hiorter-nas natur. Spegel Guds verk 232.
Hekla, Heklefjell, n. prop. (Se Sv. Ak.
Ordl.) Häkla ta then som först svijkßr.
Messenius Signill 42. Rijdh medh them
hen til Häklefiäl. Ders. 24. tu må boo på
Häcklefiäll, Een bättre boning ästu ey värdh.
S. Brasck Ap. gern. I 3 a. Gudh gifve tu
vore på Häcklefiäll. Chronander Bel. K2b.
I thenne natt skal tijna siäl Bortföres hän til
Heklefiäll. A. Laurentii Verld. speg. 145.
Hel, Hell, Häl, Häll, adj. Lycklig,
väl-behållen, hvilken det går väl. [Isl. heill.]
1 förening med Säll. han (den rike) låtz
wara häl och säl, och håller them för vsla,
som werlden går emoot. L. Petri 4 Post.
5 b. Ja, nådighe herr, vår fadher måår väll.
Han önskade E. N. vara hell och säll. Jos.
hist. 39. Mine barn, haffuer reesan gåt väl,
Heller ähre j alle häll och säll? Ders. 46.
Vackta tigh för ondt selskap väll, Om tu vilt
vara häl och säll? S. Brasck Förl. sonen
B 3 b. — Såsom helsnings- och
lyckönskningsformel. [Isl. heill ok sæll.] Gud sende
sitt bwd Gabriel, han helsade Mariam heel
och säl. Psalmb. 1536 66. Häll säll,
Hero-des konung godh! Olfson Tre vise män
Bib. Häll säll (salve), gunstige läsare I
Comenius Tung. i.
Hel, f. Lycka, väl, välfärd. [Isl. heill,
T. heil.) Christum, wor heel och ära, all
prijs och lofford bära. Psalmb. 1536 39.
Hela, tr. Böta (om invertes sjukdom).
Jesus ... heladhe allahanda siwko, och
allahanda kranckheet jbland folcket. Matth. 9:35.
Helbregd, Helbregda, adj. [Isl. [-heil-brigàr.]-] {+heil-
brigàr.]+} Plato var en ung, frisk och
helbregd man. Schroderus Albert. 4:183. En
söt ljuflig lukt (luft), på många ortar så
hell-bregd, att man der icke behöfver några läkare.
Uss. E2b. en helbregd och stark man. A.
Oxenstjerna Bref 2:374. then siuke
be-höffuer läkiaren bättre än then helbreghde.
L. Petri Dial. om mess. 66 a. The helbregde
behöffua icke läkiare. Matth. 9:12. intet
helbregda är på minom kropp. Ps. 38:8. en
helbregda kropp är bätre än mykit godz.
Syr. 30:15. Jagh haffuer giordt thetta watnet
helbreghda (sundt, helsosamt). 2 Kon. 2: 21.
dammar och kärr skola intet helbregda warda,
vthan salta bliffua. Hes. 47:11.
Helbregda, f. Helsa, sundhet. [Isl.
heil-brigdi, f.] inghen helbrögdha är j mino köte.
O. Petri Men. fall M 5 b. Stundom fattas
... helsa och helbregda. L. Petri 1 Post.
P 5 a. han hadhe troo til at få sina helbregdo.
Ap. gern. 14:9. löffuen aff trädh tiente til
Hedhninganars helbregdo (läkedom). Upp.
22:2.
Helbregda, tr. Göra helbregda. [Isl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
