Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hota ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hota
— 384 —
Hufvudbrott
Hota, tr. Göra hål i jorden för
gärdsgårdsstör. (Se Schlyter Ord. Höta.) Man
hotar stafver neder i jorden til 3 qvarter
diupt, så långt man vil hafva haget
(hägnaden), två alnar emellan hvar stafver.
Car-.leson 171.
Hota, tr. Strängt tillsäga. Jesus hotadhe
them, säyandes, Seer til at ingen fåår thetta
weta. Matth. 9: 30. han hotadhe hårdeligha,
at the icke skulle vppenbara honom. Marc.
.3:12.
Hotan, f. Hot. tijn wredhe och hotan
•offuer syndarenar är olijdheligh. Man. bön 5.
medh förskreckeligh hotan. P. Erici 1:212 b.
Hotas, dep. Hota. rädhas för then
fördömelse som laghen medh hootas. L.
An-dreæ A2b. Gudh är en rett Domare, och
•en Gudh som daghligha hotas. Ps. 7: 12.
när han leedh, hotadhes han intet, vthan
stelte hemden til then som rett dömer. 1
Pet. 2:23.
Hoxel, f. Oxel. Hoxl, Sorbus domestica.
Schroderus Lex. 52.
Hud, f. hinnan gick honom vthaff
ögho-nen. lijka som hwdhen (skinnet, hinnan) aff
itt ägg. Tob. 11:14. — Hålla i huden,
i skinnet, hålla krijgzbefählet, allmoghen
och alla ståndzpersoner i hudhen. Gust.
Adolf Skr. 8. then sigh af blygdh icke
leter holla i huden fruchtar neppeligen andre
sträf. Ders. 41. Til at aga, tvinga och i
huden hålla the arge skalkar, så äre rijs,
giss-lor, piskor, carbasar. Comenius Tung. 668.
— Sätta till huden, släppa till skinnet,
blifva slagen, nedgjord, dee icke hafve
varet så beväpnade och bevärede, såsom dhe
borde, och derföre sielfve utan något
syn-nerligit mootvärn hafve måst sättia hudhen
till. Gust. Adolf Skr. 217. — Mista
huden, hudstrykas, få stryk. Then samme
(som utan ordination utöfvar prestembetet)
må effter Scolerett straffat warda, thet är,
settias j stock och sedan mista hudena. L.
Petri Kyrkord. 68 b. Läsis Gardssrätten oc
Småswenna mista hudena. H. Brasks
Ca-lend. (Link. bibi. handl. 1:274).
Hudflänga, tr. Göra hudlös. vahret...
hudflänger och såårar röret in uthi.
Lindestolpe Frans. 44.
Hudflängelse, f. han skulle ranszakas
med hwdhflengilse. NT 1526 Ap. gern. 22:24.
Hudlösa, f. Hudlöshet. jag lider utaf
hudlösa på vissa ställen. Missförst. 15.
Hufda, tr. Aftaga hufvudet. [Isl. hößa,
halshugga.] Hufdad fisk. Lind Ord.
Hufda, intr. H. i från, jemnt afmeja hö
utan att låta en längre stubb qvarstå
mellan lieslagen. (Jfr Rietz s. 277 Håvda.)
Det motsatta förfarandet kallas H. till.
Vid sjelfva slåningen (af gräset) måste noga
i akt tagas, det slåtterkarlen altid hufdar
ifrån. Därmed förekommes, at ej så höga
hufvudskårar lämnas, som eljest vanligit är.
Höet ökas jämväl, som eljest vid
tilhufd-ning blifver qvarståendes på ängen.
Carleson 193.
Hufna, intr. Torka, krympa ihop. Bräder
hufna. Lind Ord.
Hufvud, n. 1. han satte them vthlendska
män offuer hoffuudet. O. Petri Kr. 92. —
Kort för hufvudet, om h. Så kort för
hufvudet, at han kan bli förtörnat Utaf it
soole-gran. Spegel G. verk 168. jag ibland är
något kort för hufvudet, och då råder jag
intet för mig sielf. Modée Fru Rangsjuk
78. — Öfver hufvud, utan undantag.
Herodes ... drap och mörde alt offuer
hoff-uud, at thet barnet Jesus iw icke skulle
kunna vndkomma. L. Petri 3 Post. 33 a.
— 2. Hufvudman, öfverhufvud, höfvitsmän.
Tesse äro the namkunnoghaste j
menig-hetenne, höuitzmän j theras fädhers
slech-ter, som woro hoffuudh och Förstår j Israel.
4 Mos. 1: 16. Thesse äre nu hoffuudhen
jbland fädherna. 2 Mos. 6: 25. wardt tu itt
hoffuudh j Israels slechter. 1 Sam. 15:17.
Then som the Jebuseer först slåår, han skal
wara hoffuudh och offuerste. 1 Krön. 12
(11:6). The haffua intet hoffuudh och ingen
beskydding meer. 1 Macc. 12:54.— 3.
Hufvudstad. Damascus är hoffuudhet j Syrien.
Es. 7:8.
Hufvudbok, f. thenna Epistel icke kan
reknas jbland the retta hoffuudhböker j
Scriff-tenne. Försp. till Jak. ochjud. en students
hufvudböker i thenna disciplinen.
Ryde-lius Förn. öfn. 55.
Hufvudbolster, m. Hufvudkudde, gode
gestæ senger med recke -bolster, hwffuedh
bolster, lakæn, tæpethe. HSH 19:167 (1506).
På bäddningen kastas lakan, och på thetta
hufdebolster (örnegåt). Comenius Tung. 571.
Gumman ... går till Stiernhielms hufvudgärd
och drar så sachta undan honom ett miukt
hufvud bolster. Columbus Vitt. 250. Een
grååsteen vaar hans örnagååt och
huffvud-bolster. U. Hjärne Vilt. 153.
Hufvudbref, n. Originalbref. [T. [-haupt-brief.]-] {+haupt-
brief.]+} thet icke feela kan, när man itt
ofull-komligit hufvudbreeff affskrifver, at man uthi
alle thess affskriffter feela skal.
Schroderus Hels. beg. skattk. 227.
Hufvudbrote, m. Hufvudfluss, snufva.
Grauedo, hoffuudbrote. Var. rer. voc. D 3 b.
för snuffuo och hoffuudbrota. B. Olavi 23 b.
Snufvan är hufvudbrottens niddrypelse (ca"
tharrhi destillatio). Comenius Tung. 300.
Hufvudbrott, n. Hufvudbry, genom hvad
medel och sätt thet lättast och medh minsta
hufvudbråt och omack kan till gå. Brahe
Oecon. 67. Ther får man veta alt förutan
hufvudbrott. Spegel Åt. par. 20. Hvad (är)
högvis konst? It tacklöst hufvudbrot.
Lucidor Xx 3 a. Hans lif var utan hufvudbrott.
Rydelius Vitt. 63. Scholastiskt hufvudbrott.
Förn. öfn. 2. Våre gambla Svenska hava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
