Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Huldskap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huldskap
— 388 —
Hundlöje
nungin sijn’ gåfvor ... Thet är huldsaligheet,
gunst, mildheet, ynnest, nåde. Stjernhjelm
Fägnesång.
Huldskap, n. och m. 1. Trohet, the sade
sigh wilia bliffua wid thet huldskap the hade
loffuadt Konung Cristiern. Svart Kr. 15.
— 2. Huldhet. Gud af oss fordrar kärlek
och huldskap emot andra menniskior.
Ry-delius Sed. 24.
Huling, se Holing.
Huller om buller, adv. holl öffuer boll
uthan någhon ordning. Petrejus Beskr.
4:11. [Holl. hol over bol.] jag ... månge
härlig’ håfvor Lät fara hult om bult.
Wen-næsius 211.
Hulster, n (?). Håla, kula, smyghål,
gömställe, [af Isl. hylja. Jfr Molbech
Gloss.] Hulster, Lustra, Höle. Schroderus
Lex. 33. hulster, receptaculum. Comenius
Tung. index.
Hult, n. S a 11 u s, tiock skoog, snåår, hwlt.
Var. rer. voc. M 1 b. Förekommer som m.
hos U. Hjärne: öde hultar. Vitt. 81.
Humelsvans? Nämnes under rubriken
Fieddrar i inventarium öfver kungl,
klädkammaren 1548: 2 longa hwita humel
swan-sza, som äre tilhopa feste, och haffua 6
duller och 6 wipszer smuckade aff gull och
perlor. Äfven swarta och innsprengde humel
swansza. Hist. handl. 2:18.
Humlebragg, se Bragd, B ragg.
Humlegadd, m. Humlerefva?
Humbla-gaddar sudne i vijn ... rensa och purgera
blodet. Colerus 1:364. sedan gaddarna äro
två spanna långa. Ders.
Humlegök, se Gök.
Humlepäpla, f. Humlekoppa. (Se Rietz
Pepla.) Spegel Öpp. par. 25.
Humma, intr. Hafva hum om,
misstänka. kom tha i rettha Swenn Monszonn,
... war vppå homatt, att han schulle haffue
ihjelslagen en dreng. HSH 29:94 (1541).
han for rette waret hade wm thett mordt
hanom tilhummet er. 29:150 (1542).
Hummel, n(?). Mummel, hemligt tal.
misstanke, där gick hummel att han hänne
belägrat hade. Link. domb. 357. Se Y m m e 1.
Humn, m. Hum. han har hafft en lijten
humn om de Egyptiers tanka i detta mål.
Rudbeck Att. 2:194. hafva humn om, hvi
thet så, och icke annorlunda skal läsas.
Svedberg Ungd. reg. 403. Jag hör likväl
humn till något af honom. Lustsp. Amman
33. Jag fick väl någon humn om orsaken til
denna förvända ordning. Roman 80.
Hump, m. Ett slags stort dryckeskärl,
stånka ? [T. humpe.] diupe tumblar och
hum-par och höge bocaler. Stjernhjelm Here. 207.
Hump, m. Bergknalle. [Aasen Hump,
m. Bjergknold, en liden Klippe.] Om någor
säya vil thet klippor, humpar, häller,
Steen-rösar, kullar, berg, som öfver jorden sväller,
Giör at hon ej är rund. Spegel G. verk 92.
Hump, m. Ett stycke (jord, skog, äng).
Se Rietz, een lijten skogzhump. Rääf Ydre
3:183 (1642).
Humpel, Hympel, m. [Molbech Ord.
"Humpel, en Bakke eller Høi ved Kysten,
der viser sig af maadelig Størrelse".]
remmare och pricker, samt andre märcken af
humplar, våhlkasor och skogstoppar, med
mera sådant, som lotsmännerne till rättelse
och undervisning vid deras styrning tiena
bör. Stjernman Com. 5:600 (1696). på thet
högha landet äre tvenne små hymplar,
påseende såsom tvenne små hus. J. Månsson
12. Jfr Hympelaktig.
Hundbröllop, n. Ty han wil thet haffua,
att man skal leffua i kyskheet, och kan intet
horerij lijdha ... elies woret icke mögeligit,
att man sina hustru, sina dotter och sit
tienstefolck öffuer en timma i tucht och
ähra för Diefflenom kunde behålla. Vthan
gruffueliga otuckter och ett hundabröllop
wille ther aff fölia. P. J. Gothus Sätt att
bedja 13 a.
Hundfogde, m. Kyrkstöt, kyrkvaktare.
[T. hundsvogt.] han vardt hundefogde, den
man nu kallar spögubbe, uti S. Claræ
kyrc-kia. J. Werwing 1:231.
Hundgubbe, m. = Hund fogde.
ähre-tienst åth spöö- eller hunnegubben uthi S:t
Claræ kvrckia. Lindschöld Vitt. 222.
Hundhufvud, n. Isboseth sadhe til
Ab-ner, Hwj soffuer tu när mins fadhers frillo?
Tå wardt Abner ganska wreedh aff thenna
Isboseths ord, och sadhe, Är iagh tå itt hunda
hoffuud ... Och tu reknar migh j dagh een
ogerning til för een quinno skull? 2 Sam.
3:8. Wåre (vore) gott, att j godemän ...
sielffwe hulpe till att handle medt bönderne
och vtleggie alle saker till thet bäste, och
icke altid hänge hundehuffwedet in på oss.
RR e/i 1543.
Hundhus, n. Hundkoja. En part aff
theres tienare krupe och gömde sigh ... vti
swynestijor oc hundehws. Svart Kr. 156.
Hundhår, n. Hacka h., förorsaka
o-sämja. [Se Schiller-Lübben hundehar,
Grimm Wört. Hundshaar.] Jach bidher idher
(Svante Sture) for Gudz hardha pino och
dödh skull, lather inghen man hakka nogoth
hwndha har j mellan idher och war fadher
(Sten Sture). Finl. 130 (1502). — Hundhår
ansågs fordom som botemedel för hundbett,
deraf ordspråket: Hundasåår läkes medh
hundahåår. Grubb 337. (Se Grimm
Hundshaar.)
Hundkette, m. Hundkoja. Tamerlanes
... fick Keysaren Bajazetem fången, then
han och j een hunda kietta inslutte. P. P.
Gothus e#8b.
Hundlöje, n. hundlöije, tå en upgapar
munnen så vidt, at han skrynckiar
kind-backarne och blottar tänderna, risus caninus
vel Sardonius. Wallenius Gram. F 4 b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
