Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hvila ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvila
— 395 —
Hvi ss
part. af hvila.] hon om morgonen vpstår
lustogh och hwijl. P. Erici 2:339 b. våra
hästar skulle blifva hvil. Carl ø rimkr. 43.
strax the förre vordo trötte ... satte han andre
uthi stadhen (i stället) igen, som hvijle voro.
Schroderus Liv. 433. Glättig sofver i ro,
förnögd och hviler han upstår. A. Nicander
Vitt. 208. — 2. Lugn, trygg, säker. Hwijl,
quietus, tranquillus, placidus, ociosus, lentus,
statarius, securus. Helsingius. the funno
uthi Italien efi hvijl och säker ort.
Schroderus J. M. kr. 240.
Hvila, intr. Dväljas, bo. War icke
hastig til wredhe, Ty wredhen hwijlar vthi eens
dåras hierta. Pred. 7:10. — Hvilas, dep.
Hvila, hvila sig. [Isl. hvilast.] I sex åår
skalt tu såå titt land,... på siwnde årena
skalt tu låta thet hwijlas. 2 Mos. 23:11.
the som redheligha för sigh wandrat haffua,
komma til fridh och hwilas vthi theras
Ca-merar. Es. 56 (57:2). när en om nattena
på sinne säng hwilas och soffua skal. Syr.
40: 5. Gudz Ande hwilas på idher. 1 Pet.
4:14. byggia itt hws ther Herrans förbundz
Arck vthi hwilas (blifva, förblifva) skulle.
1 Krön. 29 (28:2).
Hvilkeledes, adv. Huruledes, hurusom,
att. Erick Flemmingh ... haffuer myntlige
berettedh for oss, huickeledis han hooss
E: K: på wore wegna begerat haffuer
hundrade lester Malt. Gust. 1 reg. 11:9. oss
wel fortencker, huickeledis wij for någen
förliden tiidh sedan scriffteligen begärede,
ath ... 11: 22.
Hvilken, pron. seer til huilken een
sa-lugheet Herren warder görandes j dagh medh
idher. 2 Mos. 14:13. Hwilken en elende
förachtat och fördriffuin man är doch
Jecha-nia. Jer. 22: 28. Hwilket itt tekn är thetta.
Es. 38: 22. Säll är then menniskia ... j
hwil-kes anda ingen falskheet är. Ps. 32:2. itt
stoort roop skal wara j hela Egyptj lande,
huilkes like icke warit haffuer. 2 Mos.
11:6. Säll är then hwilkom offuerträdhelsen
förlåten äre. Ps. 32: i. En hwilkom Gudh
haffuer giffuit rikedom. . Pred. 6:2. tagh tin
staaff... med huilkom tu slogh watnet. 2
Mos. 17:5. hwilko menniskio Gudh giffuer
rikedom. Pred. 5:18. tu förachtar tina kära
hustru, ... hwilko tu förplichtat äst. Mal.
2:14. Josua drogh icke handena igen, medh
huilko han vthreckte spetzen. Jos. 8:26.
Thet är Clangåret. j huilko huar man skal
komma til sitt igen. 3 Mos. 25:18.
Ther-före offuergåffuo the theras fädhers sedher,
hwilke monga gudhar hadhe. Judith 5:8.
Nu lee the ått migh som yngre äro än iagh,
Hwilkers fädher iagh icke wille wyrdt settia
ibland mijns hiordz hundar. Job 30:1.
vn-derteken, huilkers like icke skapat äre. 2
Mos. 34:10. all folck, som om kring oss äro,
j bland hwilken Herren them förströödt
haffuer. Bar. 2: 4. aff hwilken stycker ... icke
besynnerligha är säyandes. Ebr. 9: 5. tesse
... bodhordhen, huilken som inneholla huru
menniskian skal holla sigh emoot sin nästa.
O. Petri Men.fall B5b. — Hvilket
förekommer med bet. om, huruvida, som en
pijl til itt måål affskuttin warder, ther thet
åtskilda wädhret strax tilhopa faller igen, så
at man intet kan merkia, hwilket han farit
haffuer. Vish. 5:12.
Hvitnska, f. [Jfr Isl. hvima, irra, fara
vilsen hit och dit; heimska, dåraktighet,
narr-aktighet, enfaldighet.] 1. Yra, yrsel,
vimmel-kantighet, virrighet. Ert hårda hiertelag en
hvimska följer på. Eldh Cypr. 109. Din
skär’ ögon lysa migh natten Myckit meer än
månens skeen, De låt’ ey migh fambla i
hvimsku, Mina fötter leda de. U. Hjärne
Vitt. 115. thet är Gudi lätt vårt vett i
hvimsku vandia. Spegel G. verk 34. tu i
hvimsku gåår som then ther hafver snufva. Ders.
295. qvigor i hvimskona lupo. A. Nicander
Vitt. 252. läre the ... updichtade meningar
och griller af sig sielf i hvimsko förfalla.
Lindestolpe Frans. 104. man intet går
rätta vägar, uthan i hvimsko grijper til the
medel, som äre aldeles otienlige och
orijm-lige. Fross. 54. — 2. Huimska, aliter
Heimska, vanitas, fåfengia. Stjernhjelm
Ordlista till Here. gif god acht opå glaset, at
tijden i hvijmsku Ey löper hän. Here. 493.
Hvina, intr. Gnissla, gifva ifrån sig ett
gällt, gnällande läte (om svin). The göre
ock som the sultne swine, Som gå för hwars
mans dör och hwine. En liten Crön. 11 a.
jtt swijn, ää huru hart man binder thet, såå
hwijn thet jw likauel. O. Petri 1 Post.
16 a.
Hvina, tr. Para sig med, tråda, träda.
Tuppen hvinar hönan. Lind Ord. Jfr Rietz.
Hvingalen, adj. Vrensk? Skengalen?
vår gode berijdare Fåår migh een hvijngalen
springare. S. Brasck Förl. sonen F2b.
Phoebus sin skräcklige fart, sin’ hvijngalne
hestar omrörde. Leyonstedt 27.
Hvinka, intr. Gnälla tjuta. [Isl. kveinka.]
han kom vedh hunden, ther han lågh och
räckte sigh på gulfvet, medh sin foot, at
han hvinkadhe. R. Foss 447. Han (hunden)
hvinkade och fast illa leet. Ders. 570. —
Se Vinka 2.
Hvirfvel, m. Hjessa. [T. ivirbel.] Sverjes
crona å dhes höga hvirfvel står. Wexionius
Sinn. 4 b. hon sin purpur, pracht och prydna
från sig lade Med cronan, den hon å sin
stålta hvirfvel bar. Vitt. 892.
Hviskra, tr. Hviska. [Isl. hviskra.] thet
som iach hwiskrar edher j örat, thet predikér
på taken. O. Petri Sakr. 32 b. Hvad
hvi-skrar hon för slag? Hesselius Erik 59.
Hviss, m. Hväsning, hvissling. [Jfr
Isl. kvis, sladder, tissel och tassel.] hviss,
sibiius. Comenius Tung. index. Hviss,
Sibilus, Pfeifen. Schroderus Lex. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
