Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hållare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hållare
— 399 —
Hårda
seer tå Gudh til personer? Man håller iw
at han, vthan alt anseende til personen, är
allom nådeligh. L. Petri 1 Post. R1 b. —
4. Med prep. H. a f, hålla i anseende, akta,
skatta, uppskatta, the Chaldeer icke mykit
aff them (afgudarne) hålla. Bar. 6:40. ingen
hålle meer aff sigh, än honom böör hålla.
Rom. 12:8. Han haller sielffuer mykit aff
sitt ord och prijsar thet högeliga. O. Petri
1 Post. 22 b. han intet meer hölt aff Christo,
än aff andra menniskior. L. Petri 3 Post.
ila. Jfr Afhålla. — H. fram, hålla i,
hålla ut, fortfara. Ps. 10:5. the Swenske
hölle alt fraam medh bestalningen, icke
lå-tendes sigh driffua ther ifrå. Svart Kr. 43.
— H. på, fortfara, hålla enträget i med.
Petrus hölt vppå at klappa [på porten) Ap.
gern. 12:16. Håller på bidhia. Rom. 12:12.
j hållen fast på at mörda. Hes. 33:26. (the)
winleggia sigh mongahanda arbete at göra
... och bittijdha och seent hålla ther vppå,
at the mågha fulkompnat. Syr. 39 (38:28). —
H. vid, uppehålla sig i. Swenske hoffmen,
the ther meste parten hade alt hållet widh
skogen sedan Konung Cristiern fick Rijket.
Svart Kr. 20.
Hållare, m. Vakthållare, vaktsoldat, the
Assyriers hållare. Judith 10: 11. the ther
kallades Hättobrödher ... synes haffua warit
hållare i stadhen, Ty the haffua gååt i theras
harnisk med fulla werio om nettrena om
stadhen. O. Petri Kr. 150. hollarena ifrå
drifuos, och portarne opslogos. L. Petri Kr.
115. Jonatha ... manligha angrep the
Phili-steers hållare. Krön. pred. D 4 b.
Håll fast, adj. 1. Stark, varaktig, halfast
såsom slotzbomar. L. Petri Sal. ord. 18:19.
En hållfast skoo jagh såla vill. S. Brasck
T. krig. I 2 a. — 2. Som vidhåller en sak,
uthållig, äre vij än nw begärende attj lather
oss få att vete edert aluarlige sinne om
Vijken, om vij skole skicke oss til att vara
hållfaste (vidhålla yrkandet att besitta
Viken). Gust. 1 reg. 5: 82. — B. Som häller
på styfvern. karg. En sparsammer är ...
icke nisker (niugger, hållfast [tenax]).
Co-menius Tung. 851.
Hålpenning, se Hol, adj.
Håm, m. Håma, f. Ryssja, mjärde.
[Mm. T. hame; Rietz Homma.] Hon ansar
ey båtar, noot, krokar och håm. Törnevall
E2a. fånga åål i håmor. Colerus 1:167.
Håman eller miälan. Ders. noot och näät,
krook, katzor, rysjor, håmar Upfylla tidt med
fisk skipp, skutor, bysar, pråmar. Spegel
G. verk 188. Åle-håmer. Linné Sk. resa 127.
Håmma af garn, at taga gäddor under
lektiden. Vestg. resa 258.
Hån, m. gudz ordh och sacrament til en
håån. O. Petri Handbok Alb. På hans
dyra namn han uthof mycken hån.
Kolmodin Qy. sp. 2:256.
Hånaktigt, adv. Hånligt. hånachtight tala
om Gudh, hans Ord och troghna tienare.
A. Simonis V 6 b.
Hånhet, f. Hån. [Mnt. honheit.] mygen
hånheth och rop effter fölge vil, om thet
annerlunde skedde. Gust. 1 reg. 5: 7. oss
til homod och hånheth. 5:35. huar man tiil
spott... och hånhett. 11:198. Tala icke emoot
sanningenne, vtan lät hånhetena offuer tich
gå, om tu j saken ne brutzlig est. Syr. bok
1536 4:30.
Hån ig, Hånisk, adj. Hånlig. [T. [-höh-nisch.]-] {+höh-
nisch.]+} hånig och spotzsk ordh. Gust. 1 reg.
1 1:206. ingen skulle giffua them andra hånesk
ordh. O. Petri Kr. 150. en partt brukett
monge håniske och spotzske förrättelige ordh
emott Kong:e Ma:tt. Fin. handl. 10: 87 (1563).
en hånisk speeglosa. Comenius Tung. 794.
Brukar någor ... ohöfliga eller håniska ord
emot sin vederpart. Lag 1734 U.B. 1:6.
Hånskeliga, adv. Hånligt. The talade
hånskeliga på theras regemente och styrelse.
Svedberg Dav. o. Nath. K 7 b.
Håp, m. Ett slags fartyg eller farkost.
Pristis, een long och smaal iacht,
seghel-skep, hååp. Var. rer. voc. P 4 b. håper,
somme med tije och szomme med’ tolff
par årer. RR ’/c 1545. schole någre jachter
och håper vpsethies och förbygges på thet
schickeligisthe, både till siglattz så och att
the måtthe bliffue lädt roddhe. HSH 27:126
(1565). skipz- espingar och starcke håpar.
Tegel Gust. 1 hist. 2:313. (I O. Magni Hist.
de reb. sept. omtalas, att han år 1518 gjorde
en resa till Norrland och på floderna i
Vesterbotten nyttjade ett slags farkoster,,
som kallades haapar. Jfr Rietz.)
Hår, n. wij haffua stormath them slotthit
öffuer hoffuedeth och dragit the falske
for-rædere ther wth med haareedt. Gust. 1 reg.
2:183. Bildl. the mong stycker .,. intet
förståndet, vthan fast offta wrengt och medh
håret draghet haffua. Försp. till Vish. til
ath beuisa thenna theras mening, föra the
och dragha medh håret thenna epterscriffna
scriffter. O. Petri Sakr. 26 b. – iagh
be-kymbrer migh icke ett håår ther om. [T. =]
Ernhoffer 48 a.
Hårbredt, adj. n. som subst. Hårsmån.
[T. haarbreit, n.] the icke itt håårbreet meer
kunna göra, än them aff himmelen ...
effter-latit warder. P. Erici 5:138b. Se
Hårs-bred t.
Hård, adj. Djup, tung. man wecker en
man aff hårdom sömpn. Syr. 22:7.
Hårda, Harda, adv. [Isl. harda.] 1. Fast,,
stadigt, ståndaktigt, hölle edher harda in
tiil oss, som j gjordhe j försthen. Gust. 1
reg. 2: 20. the wela bliffua hörda wiidh thet
hulscap och manscap som the oss tilförenna
loffuad oc tiilsagt hade. 2: 234. then meneman
... badh ath han (konungen) skulle bliffua
hårda wijd regimentet. 4: 202. scal man stå
j tronne harda. Psalmb. 1536 49. — 2. Hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
