Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Häfva ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Häfva
— 402 —
Hälft
tions breff och testamente ... på thet
kraff-tigeste och häfftigeste ratificeret och
confir-meret hafva. Stjernman Riksd. bih. 187
(1560).
Häfva, tr. H. upp, höja, upphöja,
upplyfta. Tå hoff Lot sijn öghon vp och
be-sågh then hela engden. 1 Mos. 13:10. hoff
hon vp sina röst och greet. 21:16. Tå hooff
Jacob sin foot vp och gick. 29:1. Lät oss
häffua oss vp en höffuitzman. 4 Mos. 14:4.
Tå hooff han sitt taal vp och sadhe. 23: 7.
han hooff vp (började tala; Luther fieng an)
och sadhe. Dan. 2:15. huru skulle iagh
thora häffua mitt ansichte vp för tinom
bro-dher Joab? 2 Sam. 2:22. — Refl. Uppresa
sig; uppstå, lika som någhor hoffue sigh
vp emoot sin nästa och slogho hans siäl
j hiäl. 5 Mos. 22:26. Ther effter hoff sigh
een strijdh vp ... medh the Philisteer. 1
Krön. 21 (20:4). — H. an, begynna. [T.
anheben ] Thenne Melchior togh in S.
Johannis kyrckio,... hoff an ther att predica.
Svart Kr. 97. — Häfvas, dep. För häfva
sig. vij öfver vårt förstånd ... vele häfvas.
Columbus Vitt. 152.
Häfver, se H ä f.
Håfvor, f. pl. Åthäfvor. Kon. Erik ...
lät sig tycka i sitt sinne intet vara konung,
så mycket af tal och utvärtes håfvor märkas
kunde. S. Elofsson 150.
Häga, tr. Omgärda, innesluta. [T. hegen,
hägen.] Alt hvad som anda äger, Hvad
himmel och jord häger, O Gud, skall lofva
dig! Lindschöld Vitt. 172.
Hägdeliga, se Hejdeliga.
Hägn, f. 1. Hägnad, stängsel. Jagh wil
. .. kullriffua hans (vingårdens) hegn. L.
Petri Jes. proph. 5:5. the altijd hade en
godh hoop allahanda booskap fahl, bådhe in j
Tempel hägnen och vthan. 2 Post. 206 b.
Äng och åker böra i hägn stå, til thes
hvar-thera bärgad är. Lag 1734 B. B. 5: 5. —
2. Hägnad, beskydd. Heerden ... thet
wil-farande fåret icke wil öffuergiffua, vthan
vp-sökiat, och kommat vnder sijn hegn igen.
L. Petri 2 Post. 151 b. förde avog sköld
emot sitt fädernesland och utgjöt det blod,
som hade i honom bordt hafva sin hägn.
J. G. Hallman 19. beredde åt konster och
vetenskaper den hägn och det beskydd, hvilka
de ... förmoda. Tessin Bref 1:80.
Hägna, tr. 1. Inhägna, the Tawaster ...
hegne vnder sigh fast meere af then
Erie-marck, som ligger emillan Norrebottn och
Tawastiand, änn som the kunne hafua gagn
vtaff. Fin. handl 8:109 (1552). — 2. Tillegna
sig. then fremmande köpman som fins hafve
taget och hägnet sig thet godz som en anner
uthländsker kiöpman ... icke hafver föryttre
kunnet. Stjernman Com. 1:276 (1577).
Häkta, tr. och intr. 1. Haka fast, fästa,
binda. Min son, warder tu loffuetzman för
in nästa, så haffuer tu hechtat tina hand in
til en fremmanda. Ord. 6:1. Then
ogudh-achtighe warder ... hechtat genom sijn
syndaband. L. Petri Sal. ord. 5: 22. man här
medh hechtar och bebinder samweten.
Ex-ore. C 6 b. — 2. Sitta fast, blifva qvar>
fastna, han jntrycker sådana predican vthi
hiertat ath han häktar och leffuer ther inne.
O. Petri 1 Post. 84 b. sådana synnerligh
predican kenner meer på een menniskios
hierta, och hechtar ther bätter, än tå man
talar j hopen. L. Petri 2 Post. 42 b. Om
tu går j eelden, skal ... loghen intet hächta
på tigh. P. Erici 6:92 b.
Häkte, n. Häkta. Och giorde femtiyo
gyllene hechte, och tilhopa fögde thet ena
tapetet medh thet andra medh hechten. 2
Mos. 36: 13. Alt varder . . . medh
knoppnålar, häckten, hyskior ... sammanhächtat.
Comenius Tung. 515.
Häktelse, f. och n. Häkte. Tu haffuer
fördt oss vthi hechtelse (n. plur.?). Ps.
66:11. Herodes hadhe gripit Johannem,
bundet, och lagdt honom j hechtelse. Matth.
14:3. lät affhugga Johannis hoffuudh j
hech-telsen. 14:10. i hächtelset. Lag 1734 R.B.
24:12.
Häktemakare, m. En som förfärdigar
och säljer häktor. Kongl. May:tt vill
alf-varligen hafva förbudit häktemakare eller
andre sådane landstrykare, så qvinfolck som
manfolck, att gå kring landet. Stjernman:
Riksd. 2:1712 (1675).
Häl, m. The hålla tilhopa och wachta,,
och tagha wara vppå mina hälar (bevaka
mina steg), huru the mina siäl gripa mågha.
Ps. 56:7. warer icke så säker, thet är icke
alt så heelt om hääl (fritt från bakhåll,
försåt, snaror), som j tencken. L. Petri 1
Post. Q 4 b.
Häl, Häll, adj., se Hel.
Häld, n (?) [D. held, n.] 1. Lyckligt,,
godt tillstånd, pulsådrar ... sprida sig i alla
kropsens leder Och visa helsans häld när
the slå up och neder. Spegel G. verk 254.
— 2. Behag, fägring. Een qvinna hafver
häld från hufvud och til foten. Spegel G.
verk 263. Jfr Mannahäld.
Hälde, n.(?) Återhåll? Måttelighets dygd,,
som hof och hälde vet. Spegel Opp. par. 44.
Häle, m. Bonddräng. (Jfr Here.) tvij
vare then släta häla, Som idher förrådde.
R. Foss 73 (der fråga är om bonden, som
påträffade och pryglade björnen då han
ville stjäla honung).
Hälft, f.. Herodes ... hadhe ondt nogh j
sinnet emoot Christo, men dieffuulen än tå
helfftenne (dubbelt) werre. L. Petri 3 Post.
35 a. offta rönes medh sådana fridkalladhe
moordare at the sedhan äro helfftena
skadhe-lighare än förr. Mandr. G 1 b, winteren war
för håndenne, och icke war legligit,
helff-tene minder till fordels någen yterligare
be-stalning holla. Svart Kr. 85. Jfr Half.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
