Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hälftane ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H älf tan e
— 403 —
Hängig
Hälftane, n. Hälft. Hwad ... vtöfFuer
bliffuer schall oss helfftane och henne thet
annet helfftane tilstå (tillkomma). Gust. 1
reg. 12:103.
Hälja, tr. Döda, dräpa. [Af Isl. hel,
död.] alla.myggior hällia. Spegel G. verk 158.
Hälla, f. [Se Schlyter Ord. Hælda.]
1. Fjetter. The högferdughe lagde mich een
snaro med tugh och vthstreckte mich näät
widh weyen, hellor satte the före mich. Dav.
ps. 1536 140:6. Jagh ligger j dödzens hello.
Psalmb. 1572 20 b. •— 2. Tjuder. Dock gick
man natt och dag som fängslad med en hälla.
Kolmodin Qy. sp. 2:131.
Hälla, tr. Tjudra. Min kiere broder,
hälle hästen i engh. Sv. folkv. 1:372.
Hälla, tr. och intr. [Jfr Isl. halla ] 1. Luta.
Hälla et käril. Lind Ord. Skön Agnes hon
hällde på hufvud och teg. Dalin Vitt. 5: 494.
Alt lutar til sitt sluut, alt hällar åth sin ända.
Wexionius Sinn. B 3 a. — 2. Slutta, ååsen
... hällar och vetter österuth. U. Hjärne
Vatt. 71.
Häl ta, f. Ömhet i klöfvarne. (Se Rietz
Halta.) När fåren stå våta om theras
klöf-var uthi fårahusen ... få the helta och kunna
icke väl gå. ^ Colerus 2:141.
Hämdagäld, n. Hämnande
vedergällning, straff, näpst, thet friska watnet
för-skemdt wardt medh förrotet blodh, til
hemda-geld öffuer bodhet, som vthgaffs om
barna-moordet. L. Petri Sal. vish. 11:7.
Hämdedryg, adj. Hämdlysten. Celsius
Gust. Vasa 88.
Hämmare, m. Id (fisken). Schroderus
Lex. 60
Hämmerlein, m. Djefvulen. [Se Grimm
Wört.] Then samme mäster Hemmerlein
wachtar ock fliteligha vppå the siukas tiänst,
om han kan få ther aff sin deel. Lijka som
twärt om the helge Englar wachta på the
Christrognas siälar. P. Erici 3:30 a.
Hämna, tr. Hämnas, dep. Hempna
Israels barn offuer (på) the Midianiter. 4
Mos. 31:2. the hemdes offuer sina
moot-ståndare. Vish. 11:3. Edom haffuer
hemp-nat sigh offuer Juda hws. Hes. 25:12. Herren
... hempnas offuer (hämnar, bereder hämnd
åt) sitt folck, och glädher them medh sinne
barmhertigheet. Syr. 35:25.
Hämndlös, adj. Ohämnad, han dödde
icke hämpnlöös, utan medh sine fienders
store blodhspillo och lijflåt. Schroderus
J. M. kr. 197.
Hän, adv. [Mnt. hen.] 1. Hädan, bort.
Dragher hen j käre barn, dragher hen. Bar.
4:19. — 2. Hädan, borta, sin kos. All olåt
är nu hen. Stjernhjelm Parn. tr. 3:2. —
3. Fram, åstad, en ringa skrifvare trafvar
hen på höghe pantoflor. Schroderus
Hof-lef. 113.
Hända, tr. och intr. [Isl. henda.] 1.
In-händiga, taga, emottaga, erhålla, är wor
willie, attu ... hender en fast borgan aff them.
Gust. 1 reg. 8:347. The som sigh til honom
wenda Och hans nåder gerna henda. O.
Petri Jesu pina L 4 a. the hende thetta
bodhet gerna. L. Petri 2 Post. 144 a. dråparen
moste ryma ifrån hws och heem, och henda
fridh vthi någhon aff the städher som ...
woro kalladhe Frijstädher. Mandr. B 5 a.
Huilket wenlighe tilbudh jagh ... gärne händtt
hade. HSH 7:31 (1588). H. F. N. vår
öd-miuke och underdånige begären nådigest
hände och uptage vil. Stjernman Riksd.
1: 502 (1600). Then venskap han gerne hende.
Hund Er. 14 kr. v. 23. han där medh stoor
respect ähr antagen, händ och tracteret. A.
Oxenstjerna (HSH 35:55). — 2. Vederfaras.
aff theras fall hende Hedhningomen
salig-heet. Rom. 11:11. — 3. Råka, kunna, må.
Alla the Dandemen thetta breff hender
förekomma. HSH 15:1 (1514). hwath hans nåde
hender eder lofwa eller tiil segia, ther seya
wij eder god före. Gust. 1 reg. 1:99. nogon
forstinne, then her (i Sverige) kan hende
vardha ingifft. 4:213. hoppes oss att iders
högmectigheet platt jnthedt tagher seg aff
slike stycker som the hende att förregiffue.
6: 104.
Händig, se Vän dig.
Hänga, intr. titt lijff skal wara hengiandes
(hänga såsom på en tråd) för tigh. Dagh
och natt skalt tu rädhas, och skalt icke wara
wiss på titt lijff. 5 Mos. 28:66. thet ena
henger in j (sluter sig till) thet andra. Job
41:7. Thet henger hwar j annan, och hålla
sigh tilsammans, så at the icke kunna skilias
åt. 41:8. hans siäl henger in til (är fäst
vid) tesses siäl. 1 Mos. 44: 30. Thenne
män-nenar hengia medh sitt hierta in til sina
aff-gudhar. Hes. 14:3. om man wijsor
siun-ger, så heng icke ther vthi medh (instäm
icke deri). Syr. 32:6. Gudz Rike —henger
(består) icke j ordom, vthan werkom. L.
Petri 4 Post. 31 b. man skal på någhon
tijdh ... låta sakena hengia (bero, vara
oaf-gjord). Kyrkord. 55 a.
Hänge, n. Hängande smycke. Ett stort
hängie med en stor saphir, en stor smaragd,
en rubin, 2 demanter och en hängende pärle.
Lönbom Uppl. 2:61. Ett litet gullhänge med
en hjort. Ders. een förgylt käd med hänge.
Troil 2:78 (1545).
Hängedy, n. Gungfly. en besworen
wäg-wysare, som warna skulle för wilstighen, in
åt öpna wakena och hengedyet löper. A.
Andreæ Försp. till L. Petri Kyrkost. B 8 b.
han språng uthi itt hängedyy som lågh hart
när kiärret. Schroderus J. M. Kr. 177.
Hängel, m. Ta b let, hengel, liten hylla.
Svedberg Schibb. 299.
Hängig, adj. Som har sammanhang med.
[T. hängig] skep, godz, folk och alt annat
der vidh (vid sjöexpeditionen) hengigt. HSH
32:320 (1663).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
