Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Idkenhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Idkenhet
— 412 —
Ifrighet
Idkenhet, f. Trägenhet, ihärdighet, flijt
oc idkenheet. p. Erici 4: 61 a.
Idkesam, adj. 1. Ofta påkommande, ther
af äro fölgde idkesamme inlendske krigh.
Gust. Adolf Skr. 96. H. M. dem låfvade,
att dhe medh idkesamme möthen skulle
blifva förskonte. Bidrag 1:82 (1636). — 2.
Ständig, oafbruten. Thenne
(inbillningskraften) är uti en ijdkesam rörelse.
Comenius Tung. 344. — b. Idog, flitig, trägen,
ihärdig, ifrig, een ijdhkosam qwinna är
mandzens krona. Tob. com. E l a. Lea kallas
arbetesam, och betydher then Mosaiske
Kyr-ckian, hwilken och war idhkesam. Lælius
Res. 1: 73. förfahrenheeten icke födes medh
menniskian, uthan förvärfvas igenom
idke-samptbruuk. Stjernman Riksd. 1:612(1605).
uthi sitt kall och ämbete idhkesam, flijtigh
och troghen. L. Laurentii Nyårspred. H lb.
the flitige och idhkesamma bijn. A.
Laurentii Verld. speg. 10. ijdkesamt arbet och
omak. Stjernhjelm Here. 306. ändoch han
stundom straffar folksens synder, så är han
doch fast idkesammare til at trösta. P. J.
Gothus Rel. art. 22. I bönen var ock
ijdkesam. Vultejus 104.
Idkesam het, f. Idoghet, ifver. FI i j ten
och idkesamheten (äro förvandlade) uthi
lättia och trögheet. Schroderus Cogn. ti
11-egnan A 3 a. låta bygga skepp och dem
utrusta, traktandes med alla magt och
idke-samhet efter at komma en väldig flotta i
Östersjön. Lönbom Hist. arch. 5: 23 (1629).
Idkesamligen, adv. Flitigt, oaflåtligt.
Kongl. Maj:t hafver freden idkesammeligen
sökt hos alle sine fiender. Lönbom Sv.
arch. 3:102 (1660).
Idkna, f. Idkna, diligentia, flijt.
Stjernhjelm Ordlista till Here. Lärdom (aflas)
af idkna. Here. 418.
Idknad, m. Göromål, verksamhet.
Jung-fruer och tärnor såto och spunno, och hadhe
annan ährligh idknad för hender.
Schroderus Albert. 1:193. itt barn kan lära at
nämna sijne uthvärtes ledemoters namn och
idknat. Mod. sk. 33.
Idn, f. Flit, ifver. [Isl. idn.] (Grufvor)
äre med stor idn brukade. Verelius Herv.
tillegnan.
Idog, se I d i g.
Idqvist, m. Idgran. Ijdqvist (Taxus).
Comenius Tung. lio.
Idras, dep. Ångra, ångra sig. [Isl. id rast.]
Eder odådh skall eder ijdras. U. Hjärne
Vitt. 90. Likväl var thet een frögd at man
såg vatnet (syndafloden) nidras, ... at Gud
uti sin hembd begynte idras. Spegel G.
verk 116.
Idrog, Idrug, adj. Ångerfull, itt ijdrogt
och tröghet hierta. L. Petri 1 Sänd. A 2 a.
itt ijdhrugt hierta. P. Erici 1:209 a.
Idrägt, f. Yrke, näringsfång. [Fsv. ipræt.]
Hvadh ähr idher idrecht, hvad ähr idher
vandel? — Thine tienare ähre vane medh
boskaps handel. Jos. hist. 49. Somlige äre
och som hvarken ens eller annars försvar
hafva at förevända eij heller någon viss
ij-drächt bruka. Stjernman Com. 1:778 (1621).
Idrägt, Idrägtig, adj. Drägtig. Hos oss
... Är jorden. öfver alt mäst idrägt af
metaller. S. E. Brenner Dikt. 1:245. en
muul-åsne blifvit idrechtigh och burit.
Schroderus Liv. 587.
Ifra, tr. 1. Beifra. Der sådant dem
skäh-ligen bevijsas kan ... skall thet tillbörligen
blifva ijfradh. Stjernman Riksd. 2: 1047
(1643). Kongl. Mayst. rättmäteligen sådant
... kunde påtahla och ijfra låta. 3:2057 (1689).
the som vilja alt för noga ... ifra alla fel.
Spegel Sal. pred. 230. — 2. Refl. Förifra
sig (bli uppbragt, förbittrad). Alrick kom
effter sin fader til regementet, ther öfver
ijfrade sigh hans broder Erich högeligen,
och slogh Alrick ihiäl. Sylvius Er. Ol. 41.
desse skälmar sig öfver sin med-kammerats
död så ifrade, at de lika som blinde och
rasande bemödade sig til at löpa in uppå
honom (dödaren). As. Ban. 1:4.
lf ras, dep. 1. Vara ifrig, nitisk. I veten,
huru jag hafver ifras och halft nit om
Herrans sabbat. Svedberg Catech. b 3 a. — 2..
= Ifra 2. Konung Gustaff ijffrades öfver
thetta (hans sändebuds misshandling)
storligen. Girs Gust. 1 kr. 163. Så talar min
harm Mot Allmagtens arm; Så ifras mitt mod
I blindhet och yra. Dalin Vitt. I. 1:5. Det
är mot försiktigheten, at ifras öfver grundlösa
tilmälen. II. 6: 57. Må jag ej ifras, då jag så
beskylter blifver? Palmfelt Qv. skol. 57.
Ifrig, adj. 1. Nitisk, driftig. H. K. M:tz
manligheet, försichtige rådh, anslagh och
ijfrige direction. Stjernman Riksd. 1:823
(1631). — 2. Häftig, hetsig, ett vredt
(snar-stickit, ijffrigt) sinne. Comenius Tung. 245.
Han är iffrigh, det veest väl du, Han tör i
vreeden begynna raasa. S. Brasck Förl.
sonen H 1 b. vardt han til sinnes dess
ifri-gare och oblidare. Girs Joh. 3 kr. 148. —
3. Häftig, våldsam, the berghöge böllier
Läggia sitt ijfrige raas. Stjernhjelm Parn.
tr. 3:1.
Ifrighet, f. 1. Ifver. Caroli Magni
gude-lige ijffrigheet. Phrygius Agon 10. the
mehra skickelige äro uthi en hastigh
ijfrig-heet något at giöra, än som länge besvär och
arbete kunna uthstå. P. Brask Puf. 364. —
2. Förifran, öfverilning. Nu kan hon intet
det oordet neeka, och berättar dhet hon af
ifrighet sådant ord uthvräkit hafver. HSH
39:329 (1652). — 3. Förbittring, vij hafue
tin skrifuelse icke uthen medh stoort under
(undran) och yfrighet läsitt. Hallenberg
Handl. 6 (1611). en menniskia, af ifrighet
uti sitt ansichte så förstält, at hon sig siälf
mera icke lik var. Hermelin C 8 b. —
4. Svartsjuka. [T. eifer.] Ijfrigheten är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
