Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kettelbryggeri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kettelbryggeri
— 442 —
Kimpa
och weltrat sigh vthi the Christnas blodh,
så skal ock hans krop warda huggen til
kättils, och medh een ewigh förtärande eeld
förgåås. Uti. på Dan. 308.
Kettelbryggeri, n. Hembryggeri. [T.
kesselbrauen.] uthi städerne skole . ..
all-menne brygge- och slachtarehuus oprettas,
att derigenom mötte afskaffet varda alt
kettle-bryggerij och det oordentelige slachtande, som
hvar man sölar sigh medh i husen.
Stjernman Riksd. 2:1014 (1642).
Kettelbyggare, Kettelbötare, m. En
som lagar gamla kittlar. [Mnt. ketelboter.]
skall och alle Kätzlebyggiere som om landett
löpe icke tilstadt eller effterlathett blifue at
byggie någre kettzler her i staden. Skråord.
"285 (1602). hon ((drottningen) kallade hertog
Magnus Ketzlabötare, epter thet han noghot
swarter och magher war. O. Petri Kr. 80.
L. Petri Kr. 74:–therföre at han var
någhot svart hyat. (Kittelflickarehandtverket
var mycket föraktadt och bedrefs vanligen
af kringstrykande Tattare.)
Kettelfot, m. Trefot. Kökeredskap äro ...
kätzlefooten (tripus). Comenius Tung. 434.
Kettelsmed, m. Kopparslagare. [T. [-kes-selschmidt.]-] {+kes-
selschmidt.]+} Ahenarius, ketzlasmedh. Var.
rer. voc. Dia.
Ketteltrumma, f. Puka. [t.
kesseltrom-mel, E. kettledrum.] beställe fem eller sex
par kettel trwmber. Fin. handl. 8: 251 (1555).
ther redho några fahnor Pålniske ryttare...
med sina skalmäijor och kätzletrumbor.
Petrejus Beskr. 2:153.
Keverne, se K ofvan.
Kexe, n. Kexe eller sokn som man
sok-nar något vp aff watnet medh, båtzhake. Var.
rer. voc. L 8 b. (Se Schlyter Ord. Kæxe.)
Kexla, f. Kexla, klyfva, klyyka, L. Furca,
T. Gabel. Schroderus Lex. 42.
Kibel, n. Käbbel. [Mnt. kibbelen, käbbla.]
straxt blef kiblet alt. Rosenfeldt Vitt. 254.
Kida, tr. ? han ... een så
öffwerswinne-ligh flijt lade och ther om, huru hans kong.
Rijkes indsåter kidde och bekomme then
dyrebaresta skat, sanne och reene Gudz
lära. Svart Ärepred. 77.
Kidde, m. Killing. Lex. Linc. (1640).
Han köpte sig en kidde, Som följde med
sin mor och hennes spenar didde. Livin 20.
Jag ifras sjelf när jag den lumpna kidden
ser. Dens. 21.
Kiekebold, m. Halsböld, körtelsvullnad
i halsen, struma. [D. keig[e)byld(e), struma.
Kalkar.] Qvinfolck hengia henne (örten)
på halsen på barn, för kiekebold eller kröp.
A. Månsson Ört. 70.
Kifta, intr. Kika, flämta, han fick ett
munslag, at han kiftade efter andan. Dalin
Årg. 2, n. 26. En frögd, som skiftar om
hvar gång dess ämne skiftar, Snart flyger
hon för högt, snart ligger hon och kiftar.
Vitt. II. 4:27.
o Kifva, intr. Han sattes vti fengsle hart,
så lenge ther at bliffua, at alt samman
betalat wart, ther halp ey emoot at kijffua.
Psalmb. 1536 17. the ... kiffuadhe swårligha
på honom. Dom. 8:1.
Kifvenäbb, n. och m. Förskansning,
bålverk. (Se Söderwall.) Propugnaculum,
kijffuenäb, tuäng. Var. rer. voc. L 3 b.
(Schiller-Lübben: Kivenibbe, "eig.
Streit-schnabel, d. i. Zänker".)
Kifvesamt, adv. de sins emellan
kifve-samt lefva. Tessin Bref 2:275.
Kifvofull, Kifvosam, adj. Trätgirig. en
kijffuofull och wredsam quinna. Sal. ord.
1536 21:19. een kijffuosam quinna. 19:13.
Kika, f. Andtäppa. Dyspnea, kijka, ther
en icke wel kan komma vnder andan. Var.
rer. voc. E 2 b. Then som vijdyppen ligger
och sofver, honom rijder Marun; men then
som ligger framstupa, han besväras aff kijka
(brösttäppa). Comenius Tung. 575.
Biörne-gallen ... skal och vara godh för kijkan.
Colerus 1:394.
Kikalåt, se Kykelåt.
Kikeglas, n. Synglas, uti större
kijke-glaset (förstoringsglaset) synes loppan
såsom en grijs. Comenius Orb. piet. 163.
Kiketnan, m. Utkik. Himlens hy ey ett
betyder, Kijkemannen dubbelt spår.
Ryde-lius Vitt. 2.
Kil, m. Cammer stycker ... med kijler,
läder (lavetter). RR 28/i 1543. För
elevationen begagnade man, både till mörsare
och kanoner, endast kilar, till dess
rikt-skrufven år 1650 uppfans. Hamilton 272.
(en god Byssegiutare, som kan giwta kijle
stycker. Gust. 1 reg. 11:77.)
Kila, intr. Drifva? Then Danske flotta
kijlade således fram, som vinden fogade.
wldekindi 105.
Kilestycke, n. Ett slags kanon. (Jfr
K i 1.)
Killa, f. Kille, m. Killing. Stjernman
Com. 1:659, 861, 862. Laurelius Kyrkord. 418.
Kim, m. Sot. Fuligo, soot, kijm. Var.
rer. voc. H 4 b. när han (röken) fasnar i
skorstenen, så är han soot (kijm).
Comenius Tung. 47. — Kim är på vårt språk
mörker (?); Kimmot väder, när dagen af
dimba och töckn är mörck. Dädan Kim,
soot i skårsteen, och Kimrök den svarta
mörka färgen. Rudbeck Atl. 1:530.
Kimma, intr. Klämta. [D. kime, E. chime.]
klockaren hafver itt reep uthi kläppen och
kimbar ther med allenast på then ena
bredden. Petrejus Beskr. 6:7. Kimba i klockan.
Lind Ord..
Kim mig, adj. Sotig. kimmigh, sootigh,
fuliginosus. Comenius Tung. index. Tw
(smeden) är ... kimigh om tinn beenn. Sv.
forns. 1:325. ett kimmigt mörcker.
Lindestolpe Färg. 22. — Se under K i m.
Kimpa, f. Knipa. War och en kommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
