Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kladdebok ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kladdebok
— 445 —
Klagevis
som the i Compagniet nu hafva.
Stjernman Com. 2:648 (1650). månge, som intet
skole vara därtil (till tobakshandel)
berättigade, klädde dem (handelsmännen) uthi
denne deres handel. 3: 319 (1665).
Compagniet, både til at blifva af med den
öfverhopade gambla tiäran, såsom ock at kladda
de tiärubrennerien, som annorstädes och
uthomlandz äre anstälte, måste nödvändigt
gifva godt kiöp. 3:714 (1668). — Nedtrycka
priset, bringa i vanpris. de hafva ej fått
låf några mynteplåtar att utskieppa, på det
landet af plåtar icke aldeles måtte förbiåttas
och dess myckna utförsel kladda priset på
kopparen. Stjernman Com. 5:277 (1691).
kladdebok, f. Kladd, skall secreteraren
hafua ... en kladdebook, uthi huilken han
först anteknar alle poster. Landt. instr. 145
(1620).
Kladderi, n. Se Kladda. Tiäru och
beckhandelen för the fremmandes missbruk
och åtskillige kladderij skuld var til en stor
deel förfallen. Stjernman Com. 2:779(1654).
Klaffa, intr. Tala illa (om), baktala.
[T. klaffen.] En lather bonde pa sin aker
klaffar. P. Månsson (Hist. tidskr. 8:168).
Bättre straffa än klaffa. Grubb 71. Den icke
straffar den som klaffar, han med sqvaller
gerna skaffar. Ordspråk.
Klaffare, m. Baktalare. [T. klaffer.]
när klaffaren är bortto wender trättan åter.
Ord. 26:20. Klaffarens ord äro såsom hugg,
och the gå igenom hiertat. 26: 22. tu haffuer
holpet migh...jfrå the falska klaffare och
liughare in för Konungenom. Syr. 51: 7.
Öronen öpne man ej för klaffares illaka
tungor. A. Nicander Vitt. 141.
Klafferaktig, adj. Blinkande. [T.
klaffe-rig, pratsam.] klafferachtighe (loquaces) ögon.
Hambræus B 2 a.
Klafferi, n. Förtal. [T. klafferei.] eert
rykte (blir) kränkt Af haat, ilvillia, klafferi.
Lucidor QqSb.
Klafva, tr. Klafbinda. siälen klafvar han,
som oxen uti bås. Kolmodin Qy. sp. 2:843.
Klafva in boskapen. Lind Ord.
Klafveband, n. Klafve. Må jag ei lösa
då et troget Abrams barn Ur satans
klafveband? Kolmodin Qy. sp. 2:337.
Klafverduk, m. fijnt bulldan, som kallas
klafverduk. Rosenfeldt Vitt. 202.
Klag, n. Klagan, tijden är dhen, af
hvilken iag förväntar ändan uppå alt mitt
klag. Leyoncrona 185.
Klaga, tr. Klaga öfver, beklaga, ömka.
then som widh sitt barn förflaat är, han
klaghar thes strijmor. Syr. 30:7. — Refl.
Klaga, jemra sig. Om affton, morgon och
middagh wil iach clagha mich och gråta.
Dav. ps. 1536 55:18. hennes werck och
swede är så stoor, at hon intet annat kan ...
än ropa och klagha sigh. L. Petri 2 Post.
54 a.
Klaga, f. 1. Klagan, een bitter klagha
om werldennes ondsko. P. Erici 1:40 b.
Thet var så önkeligh see opå Then clage
hans hustro förde thå. Hund Er. 14 kr.
v. 383. Eer klaga ... Har iag medh smärta
höört. U. Hjärne Vitt. 157. I våre korte
åhr hvij haa vij klagor långa? Eurelius
Vitt. 28. — 2. Klagomål, förekomma
con-fusion och ther af följande klagor och besvär.
Stjernman Com. 2:779 (1654). så kunna
dhe medh deras klagor inkomma för Hans
K. M:tt. Riksd. 2:1402 (1660). — 3.
Anklagelse. Falske klager the emoth them förde.
Hund Er. 14 kr. v, 412.
Klagelig, Klaglig, adj. [T. kläglich.]
1. Klagande, bedröflig, en klagheligh grååt
och jemmer. Jer. 3: 21. Man hörer een
klagheligh röst. 31:15. j stadhenom war itt
klagheligh it roop. 1 Macc. 5: 31. klageliga
åthäffuor. P. Erici 2:226 b. — 2. Beklaglig.
Thet är en klagheligh och jemmerligh ting.
Hes. 19:14. Klaglige dödzmåål (dödsfall).
Stjernhjelm Fångne Cup. 4 intr. den som
... det klagligit är, så nyttiar sin adel och
ahner, At han i ställe för roos ... Gagnar
sig håån. Here. 478. Dhen styfva Petrus
sielff begick ett klagligt fall. Wexionius
Sinn. E 4 a. Den hielten ... I klagligt älend
på korssens galga döör. Ders. E 4 b. Ack,
hvad för klaglig bild oss dervid förekommer!
Hvart träd förutan blad, hvar äng förutan
blommor. S. Triewald 127.
Klageliga, Klagliga, adv. 1. Klagofullt,
bitterligen. ropandes högheligha och
klaghe-ligha. Esther 4:1. jemra tigh klaghligha. Jer.
7: 29. hele Israel sörgde j long tijdh
klaghligha offuer Jonathan. / Macc. 13:26. — 2.
Beklagligt, bedröfligt, thet ståår klagheligha
til j landena. Jer. 14:2. wijnet ståår
jem-merligha, och olian klagheligha. Joel 1:10.
Klagelös, adj. Ställa någon kställa
någon till freds, så att han ej har
anledning till klagomål. [Mnt. T. klagelos [-stellen.]-] {+stel-
len.]+} latandis och så för:ne wåre vndersåther
... igen bekomme all then del thu them ...
iffrå tagit haffwer ... Szå att the clagelöss j
then motten stelthe bliffwe. Fin. handl. 7:226
(1547). Altså hadhe Hennes K. M:tt förmodat,
att städerne skulle hafva imedlertidh blifvit i
denne saak förmedelst här öfver gifne
resolution och uthgångne befallningar klagelöös
ställte, och ingen ytterligare orsaak gifvas ...
att klaga och H. K. M:tt besvära.
Stjernman Riksd. 2:1083 (1643). Hans Kongl. M:tt
vil, det dhe som äre skyldige berörde
borgerskap handräckiande, ... stelle vederbörande
klagelöse. 2:1397 (1660).
Klagevis, adv. Medelst klagomål,
klagoskrift. [T. klagweise, in klagweise.] thenne
breffuisere Håkan haffuer warit her hoss oss
oc klageuiss giffuit tiilkenne huruledis tw
haffuer en messe kalk i frå honum i thine
wäre. Gust. 1 reg. 6:67. Oss clagevijs af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
