Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Klagomål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klagomål
Klan ka
een stoor part som ther i Norlanden byggie
och boo förekommet är, att ... ganske
säl-synt och skröpeligen medh the
strömminge-fiskie, ther åhrligen brukas plägar, tillgår.
Stjernman Com. 1:68 (1545). thu riffwer
och rapper vnder tich iffrå Cronone på alle
sijder,... som wåre vndersåther ... haffwe oss
vnderdåneligen vdi clagewiss förstå lathet.
Fin. handl. 7:226 (1547).
Klagomål, n. och f. 1. Klagan, noghra
Dauidz psalmer, j huilka stoor jemmer och
klaghomål föregiffwas. O. Petri Men. fall
L 4 a. I höghdenne wardt hörd een röst,
stoor klaghomål, grååt och mykit skrään.
Matth. 2:18. Herren Zebaoth sielff... förer
en hefftigh klaghemål. L. Laurentii Pred.
28. — 2. Klagoskrift, scriffuo the een
klaghomål emoot them aff Juda. Esra 4: 6.
Klagovisa, f. Klagosång, alle sångare
och sångerskor höllo theras klaghowijsor
offuer Josia. 2 Kron. 35:25. iagh moste göra
thenna klaghowijsona offuer idher. Am. 5:1.
Klak, Klake, m. Klaka, f. 1. Tillfrusen
orenlighet på gator, vägar. [Isl. klaki, frusen
jord. Jfr Rietz Klake.] En trumpen surmul
täcks som klaak i ruskot vähr. Columbus
Poet. skr. K 3 b. Klake, klakig väg, ein rauher
oder unebener Weg. Lind Ord. — 2. Tunn
frusen jordskorpa, såsom början till tjäle i
marken; äfven isgata, så frampt vij någodt
skola kunna medh rytterijdt uttretta, och hvar
vij för them qvarteer bekomma skole, tå moste
thett skiee för än klakan infaller och
förhindrar att vij them hvarken i fäldt bruka eller
under taak säkerdt bringa kunna. K. br. 6/d
1630.
Klakekåpa, f. ? the tagitt... vdaff henne
een ny klakekåpe. Hist. handl. 13. 1:186
(1565). Jfr K locke kåpa.
Klakig, Klakot, adj. Frusen och
knagglig. tå frost är och vägen är klakot.
Cole-rus 2:313. Klakig väg (se under Klak).
Klamber, n. Buller, oväsen, bråk, kif.
then schogxträtte, thu säger tich haffwe så
stort klamber och bekymber vdaff. Dipl. Dal.
2:276 (1544). sådant (om några presters
bort-flyttning från deras gäll) well med lempo
och skickeligheet Skicke och bestelie ... szå
att ther vtaff inthet klamber komme mötte.
Thyselius Handl. 2:279 (1545). biude tich,
att thu och flere wåre fougter achte eder
wäll, huru I medt bönderne handle, och
haffwer thett minste klamber I kunne medt
them. RR 22/s 1547.
Klambra, intr. Väsnas, bråka. Är
for-thenskuld wår willie och begären Nils, attu
wiltt tage tig thenne sak lempeligen och
motteligen före, så attu eller wåre
vndersåther icke än nu klambra eller pucka för
myckit medt samme Rysse selskap. Fin.
handl. 6: 218 (1542). synes oss nyttigest wara
... at tu klambrar medt almogen j then
landz-enden, anthen effther stor sacköre, eller medt
någen ny skatlegning, eller annet nytt, thet
minste tu kant. Dipl. Dal. 2:246 (1542).
Klamp, m. Träben. Der band han
klam-pen vid sitt ben. Sv. forns. 1:333.
Klamra, intr. Klättra. Klamra up. Lind
Ord.
Klander, n. 1. Gensägelse, hinder. Ath
han lather (them).. . faa theres ighen baadhe
skiip och godtz som han haffuer roostheradth
och giör them ther paa inthit ytthermera
for-holdt eller clandher. Gust. 1 reg. 2:198. —
2. Tvist. Tett godz N. som Niels Orgelekere
och Swen Hemmingzson stå i elander om.
RR 30/to 1544. Möthe ... bleeff hollet
emellan N. N.....om the godz som them
emellan stode i klander. Tegel Gust. 1 hist.
2:107. — B. Split, bråk. thesse partijer, som
wij haffue nw warit i klander mett. Gust. 1
reg. 11:119. man på thenne tijdt och effther
som lägligheterne sig nu skicke, får icke
hafwe myckit elander och wäsende medt
Almoghen. RR "/« 1547.
Klang, n. man intet meer höra skal
klanget aff tina harpor. Hes. 26:13. basuns
klanget. Ebr. 12:19. giffua itt sött klang.
P. Erici 5:133 a. Snart dör det klang, som
... in i örat spelar. Löhman 416.
Klangtrummet, m. Larmtrumpet,
klang-trummeter. 4 Mos. 31:6.
Klan k, n. Yttrande af missbelåtenhet,
knot. sterckia Chronan emot alle sine
ovänner, och dedh uthan någons af undersåternes
klank. A. Oxenstjerna (HSH 26:90).
aff-ställa dhet klanck (öfver utskylderna) som
gemenligen går ibland folcket. Dens. (Ders.
33:13»). Uthschrijffningen ähr öfverstondhen
... medh mindhre klank och orichtighet ähn
förr. Bref I. 3: 50. sådant (anläggandet af
en tullplats) uthan tvifvel skulle förorsaka
hoos Västre Dalkarlarne något klank och
buller. Stjernman Com. 2:500 (1648).
Klanka, Klonka, Klunka, intr. [Isl.
kränka.] klancka, låta som en korp.
Comenius Tung. index. Tå kommo thär flygandes
två kårpar och klankade högt. Peringskiöld
Heimskr. 1:231. Korp, kråka klanckar.
Tör-ning 97. Huar korpen ser en åthel,
begynnar han kloncka. B. G. visbok 13. kom en
vildkorp och länge klunkade med en korp
som var opfödd på slottet tamb. Lönbom
Anek. 3:208 (1620).
Klanka, intr. 1. Kälta. the danska så
fast klancka på vijken (oupphörligt påminna
om att bekomma Viken). Gust. 1 reg. 5: 85.
the thyske ryttere ... altijdh klancke på högh
besolningh. Adlersparre Hist. saml. 2: 4
(1562). — 2. Klaga, knota, wåre widersakare
altijdh klancka vppå the stycker, som wij än
nu aff gambla Ceremonier haffue j bruk.
L. Petri Kyrkost. 54 a. afskaffa det
skadeliga landzkööp, som för detta mehra af
borgaren är drifvit än landtmannen, på huilken
dee altijdh hafua klanckat. HSH 31:475 (1662).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
