Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Knippel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knippel
— 456 —
Knorrig
L. Petri Chr. pina O 3 b. the Poler och
Littower ... giorde stoore löffter och
tilsäijel-ser, huruledes the medh hans Kon. Mt. ville
stå för een man emoot Ryssen, men när thet
gält i knipningen och mäst omträngde, tå
fans hvarcken Pålack eller Littower icke
medh een häst utrustad. Tegel Gust. 1 hist.
2:367. — 2. Knipa, kamp. thet än tå stodh
uthi en hårdh knijpning, medan the Svenska
stundom hade platzen och fäldtstyckarne inne,
och stundom the Danska. Girs Er. 14 kr. 75.
Där gingo de Svenske till storms.. . och
vunno efter en hård knipning i första
an-loppet staden. Joh. 3 kr. 86.
Knippel, m. Knölpåk. [T. knüppel.] tu
(Zamoisky) tilbiuder oss (Carl 9) en kamp;
så skalt tu veta, at hvar tu vore then person,
som kunde liknas med oss, så skulle then
intet blifva tig afslagen, och ville vi ther
til bruka hvarken bössa, spets eller värja,
utan en god knippel, ther med ville vi smöria
tig väl af. J. Werwing 2:80. fast om the
än hadhe stålhattar och harnesk uppå, skulle
the lijkväl medh kniplar bliffua uthslagna.
Petrejus Beskr. 1:18. Se Knyppel.
Knippla, se Knyppla.
Knipstop, n. Knijpstoop (cyathi, kleine
Becher). Comenius Tung. 562. Lind Ord.
Knirka, intr. Gnissla? (Jfr Rietz.) om
the (svinen) knirka med sina tänder när the
äta. Colerus 2:217.
Knisnack, n. Ett slags starkt öl, som
bryggdes förnämligast i staden Giistrow.
[Mnt. knisenak.] Knijsnak. Stjernhjelm
Here. 219. Knissnack. Stjernman Com.
4:768 (1687). — (han gjordt besked, Å fått
ruus i knijs-knaas å momma. Eurelius
Vitt. 84. — Jfr Kalkar.)
Knoen, adj. Känd, bekant. [JfrE. known.]
hvem han knoen vaar, Veet at han älska Gud.
Lucidor Ii8a. — Jfr Oknog.
Knoflök, m. [Mnt. knuflok, T. [-knob-laueh.]-] {+knob-
laueh.]+} Allium, knofflöck, hwitelöck. Var.
rer. voc. R 5 a. —
Knoka, f. Knota, benknota. [Mnt. knoke.]
Vertebra, knoka. Var. rer. voc. A 7 a. de
dödas knokor. Löhman 408. Lind Ord.
Knoll, m. Grobian, oborstad person.
[T. knoll. ] then ungersven eller jungfru,
som dansekonsten icke lärer, eller sigh uthi
thenne narriske öfning icke bruka låter,
blifver förachtat och hollen för en groof
knoll och egensinnigh menniskia.
Schroderus Albert. 4: 82.
Knopa, Knåpa, tr. 1. Ge stryk, basa,
piska. Jagh skall tigh knoopa at thet skall
svijdha. S. Brasck Ap. gern. L2b. Jag
svär, iag skall dhem een gång så knopa, Att
ryggen ska bli både brun och blå.
Bero-nius C 2 b. — 2. K. om, sköta om, knåpa
med, syssla med, handskas med? Deras
ägor jagh skal knopa om Medh syn och
fast illistigher dom. S. Brasck Förl. sonen
F1 b. Der effter hade väl vankat hugg Och
väl omknopat hans goda lugg. Ders. H 1 a.
Jagh önskar honom een gång finna, Hans
pältz jagh skulle knåpa om så, At risperna
skulle om ryggen stå. T. krig. G 4 b. — 8.
Refl. Packa sig, begifva sig. Knop’ tig åf
och thet rätt fort! Moræus 450. Knopen
er hem,.. . mina mättade getter. Palmfelt
Virg. 42. Knåpa sig bort. Lind Ord.
Knoppa sig, refl. Knoppas, linet hadhe
knoppat sigh. 2 Mos. 9:31.
Knoppnål, f. Knappnål. [Mnt. [-knop-nadel.]-] {+knop-
nadel.]+} Comenius Tung. 515. Lind Ord. 428.
Knorl, n. Knorla. hårets knorl så sträftr
sågs kring hans axlar blåsa. Bellman 2:178.
Knorl, n. Kuttrande. the menlösa
duf-vors knorl. Palmfelt Virg. 36.
Knorla, intr. Kuttra. tin skogsdufva ...
Kuttrar å knölar i kapp med turturdufvan.
Palmfelt Virg. 3. Jfr Knuria.
Knorla, f. Ringel. Ett (blomster)
up-går rätt och rakt, ett sig i knorlor vrider..
Spegel Öpp. par. 59.
Knorla, tr. Krusa, zirligt the sitt hår
i låckar knorla op. Kolmodin Qy. sp. 1:117.
Knorlhårig, adj. Krushårig. The
knorll-hårige varda icke lätteligen skallota.
Comenius Tung. 280.
Knorr, m. 1. Ringel. Gräset, som på
dem (lökrötterna) växer, måste vridas i knårr.
Rålamb Ad. öfn. 14:8. Träveflan, som sig
slänger kring Et gammalt trä mäd mången
ring, ... Fast hon sig slingar liuft i knorr,
Blier stubben lijkväl lijka torr. Lucidor
Rr4a. — 2. Knut (outbildad växt). En flicka,,
som står än i knorr, Och neplig baakom.
öron torr. Lucidor Pp 2 b.
Knorr, n. Knot. Ær oss och
förekom-mith ath någoth tal och knur vara kommit
blandh almoghen om ewangelium, som her
förkynnass och predicass. Gust. 1 reg. 4: 5.
erchebiscop Jöns, som rikesens förståndare
war, kom ther inthet (till herremötet), och
ther med skedde stora knoor emoot honorn.
O. Petri Kr. 253.
Knorraktig, adj. Knarrig, vresig. En.
part äre, anten therföre at the äre
knorr-achtige eller försummelige, til thet menige
väsendets regering odugelige. Schroderus
Hels. beg. skattk. 11.
Knorran, f. Knorr, knot. warer inbyrdes
huar annars herbergerare vtan all knorran.
NT 1526 1 Pet. 4:9. Herren haffuer hördt
idhor knorran ther j emoot honom knorrat
haffuen. 2 Mos. 16:8. wij vthan knorran
hans wilia och rådh låte oss behaga. P.
Erici 4: 57 b.
Knorrare, m. Thenne äro knorrare,
cla-ghare. NT 1526 Jud. 16. the knorrare skola
lata sigh lära. L. Petri Jes. proph. 29: 24.
(Bib. 1541 bladrare; Öfv. 1878 de trotsige.)-
Knorrig, Knorrog, adj. Vresig (i eg.
och bildl. mening). [T. knorrig.] then gambla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
