Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Knorrisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knorrisk
— 457 -
Knylla
krokotta och knorrogha Adam dödha, sletta,
formera och rätta. P. Erici 5:123 b. icke
vara otåligh, knorrigh och olåten. Brahe
Oecon. 92.
Knorrisk, adj. Knorrande, knotande.
Han skal icke wara knorrisk eller
gruffue-ligh. Es. 42:4. olydighe, genstortighe,
moot-villighe, knårriske och gensträffuighe emoot
våre föräldrar, husbönder och matmödrar.
L. Laurent» Nyårspred. F l b. vi ärom
otolige eller knorriske, tå Gud skencker oss
motgång och bedröfvelse. Svedberg Sabb.
ro 1:670. jag är knorrisk eller otolig emot
min Gud. 2:1698.
Knorta, f. Knottra. knortor och knulor
på kroppen och fötterna. A. Månsson Ört.
185.
Knossa, tr. Krossa. [Is. knosa.] hon
(åskan) . . . knossar. Comenius Tung. 61.
Döden knossar i kraas alt hvad här kraft
har, och heelt är. Stjernhjelm Here. 69.
Jfr K nu sa.
Knot, m. Knapp på svärdfäste. Salmon
satte knoten emot en steen, Och udden emot
sit hierte been. Sv. forns. 2: 78.
Knotter, m. Liten, oansenlig karl:s .(Jfr
Rietz Knott, någonting som är litet.) Ästu
fiälingzkar, tu äst ther till lijk, Aldrigh sågh
iagh een knotter slijk. Rondeletius 84.
Knubba, tr. Knuffa, hon ... af vanart,
bitterheet och onsko . stödt och knubbat...
hustru Karin Månssdotter. Rääf Ydre 3:256
(1698). han blir satt på en mager och
skab-bot åsna,... bespottas, stötes och knubbas.
Lindestolpe Frans. 115. Drager man annan
i hår eller skägg, skuffar, stöter eller knubbar.
Lag 1734 M. B. 35:4. Knubba en, einen
stossen. Lind Ord.
Knudrig, adj. Knottrig. Rötterna ... äre
knudrige och hafva många grenar.
Palmberg 159.
Knufva, tr. [D. knuge.] 1. Trycka ner.
Han förordnade någhre som sigh löghade
medh honom i flytande vatn, och under
skämptz skeen knuffde honom (tryckte
honom under vattnet) och fördräncktan.
A. Laurent» Verld. speg. 563. — 2. Kufva,
tvinga, thee (påfven m. fl.) vnder siig
knwff-wath haffwa ey alenasth then menigeman,
vthan jemwell herrar och forsther. Gust.
1 reg. 4:20. knwffwa fatiga legmen (lekmän)
med orettfærdugh ban. Ders. j vele vnder
knwffwe plath wåre embetismen med edher
treske ordh. 4:23.
Knugga, tr. Gnugga, krossa. Om tu een
jordklimp knuggar och söndersmolar, varder
ther mull uthaff. Comenius Tung. 81. Jfr
Rietz.
Knuglog, adj. Skrynklig, fårad, hon
är i alt en runsten lik, Så knuglog liksom
han. S. Triewald 85.
Knul, m. Knöl. Lind Ord.
Knula, f. 1. Knöl, bula. knula, tuber-
culum. Comenius Tung. index. — 2. Valk.
knula i handen, callis, callus. Ders. — Jfr
K n y 1 a.^
Knulig, adj. knuligh, callosus, tuberosus.
Comenius Tung. index.
Knulle, m. Kulle. [E. knoll.] knulle»
collis. Comenius Tung. index.
Knullot, adj. Knölig, qvistig.
trägårdz-mestaren the ondha tellninghar hugger aff
trän, oc quister them, . . . altså skär wor
Herre Gudh then knullothe Adam medh
corsset. L. Pet. Gothus 32 a.
Knullra, intr. Om svalans läte. knulra
som en svala. Eurelius Vitt. 77.
Knullrot, adj. Ojemn, skroflig.
Toop-stenen är sandigh och knullrot (scaber).
Comenius Tung. 86.
Knurla, Knulla, intr. Kuttra. qvitrar
och knurlar som en turturdufva. Svedberg
Sabb. ro 2:1391. Jagh . .. knulladhe såsom
een Duffua. Es. 38:14. Wij wråle alle såsom
Biörnar, och knulle såsom duffuor. 59:11.
En turturdufva, som sin han ey hörer knulla.
Lucidor Dd 3 a.
Knurra, intr. 1. Knorra, knota. [T. [-knur-ren.]-] {+knur-
ren.]+} Enom wijsom tienare moste herren
tiena, och en fornufftig knurrar intit ther
om. Syr. bok 1536 10: 28. — 2. Kurra. Men
Erics matlust kan sig intet längre dölja,
Hans måge, som var van den gamla seden
följa. Begynte knurra högt. Livin 123.
Knusa, tr. Slå. [Isl. knosa, D. knuse.]
H. K. Mtt. .. vedret knuste (slog med
knyt-näfven i vädret). Hist. handl. 8. 4:16. Jfr
Knossa.
Knybbel, se Knyppel.
Knyck, m. Tagg, styng, stickande smärta.
Knyck, agg, Stimulus, Stachel.
Schroderus Lex. 9. Och fick Diana då en sådan
knyck i hierta, At ey til böta stod dess stora
sorg och smärta. O. Rudbeck d. y. Vitt. 51.
Jfr Nyck.
Knycke, m (?). Knycke, Calamus
pisca-torius, Fischzeiger. Schroderus Lex. 59.
Knyffla, tr. Prygla. Lind Ord. Rietz.
Knyl, m. Knyla, f. 1. Knota. Vertebra,
knoka, knyla. Var. rer. voc. A 7 a. — 2. Knöl.
han (kamelen) bär upå ryggen Een alens
höger knyl. Spegel G. verk 226. hvardera
af desse segmenta har på ryggen et par
uphögde puncter eller knylor och utur hvar
knyl et upstående hår. Linné Vestg. resa
189. knylor bak öronen, under hakan, i
arm-holan och liumskorne ... sig sätta.
Lindestolpe Pest. 25. den knylan af lufftröret,.
som kallas Adams äple. Ders. 37. — B. Valk.
Knylan är aff förhärdande (callus ab
indura-tione). Comenius Tung. 320.
Knylig, adj. Knölig. Han bär en knylig
påk i sina raska händer. Rudbeck Borås. 19,
Knylla, intr. Supa sig full. [T. kniillen.
Se Sanders Wört. Grimm Wört. under
Kniill, "knöl", rusig.] skemten och snacken,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
