Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Knyppel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knyppel
— 458 —
Knästöfvel
knyllen och fyllen edher, dantzen och
sprin-gen, wältren och tumlen edher i wellustenne.
P. j. Gothus Synd. speg. H4b.
Knyppel, Knybbel, Knöppel, m. Påk.
knölpåk. [T. knüppel.] när nw rijset icke
hielpa will, så tagher fadhren en gisl eller
knuppel i handhen. L. Pet. Gothus 25 a.
vpweckia the lata medh en knyppel. P. Erici
4: 6 a. Personerna bleffve undertijden slagne
medh knyplar och gijslar. Phrygius Agon26.
han basadhe honom medh knyplar.
Schroderus Liv. 925. Hade jag en knybel länger,
Skulle jag tig vissa gånger Lära trafva med en
hast. Moræus 467. knybbel, käpp.
Comenius Tung. index. Tagh hit min knöpell...
tu skall nu dantza efter mina giga. Doct.
Simon 14. Jfr Knippel.
Knyppelkrut, n. "Påkört, påkolja".
Knyppelkrut, tiärtamp och rysspiska hade
svåre väl tiänt til läkedom. Lindner 45.
han var rädd för guldsmeden, at han skulle
komma öfver honom och basa honom medh
knöppelkrut, eller kält jern. Dens. 12.
Knyppelman, m. "Mäster Erik", thet
är omögeligit, at man en vredh trätosam
qvinna styra kan. Men D. [doktor)
Knyppelman kan henne mesterliga styra. R. Foss 306.
Knyppla, intr. knöpla och syy medh
nåål. Messenius Signill 34. Knöpla och
söma de lärt så väl som någon.i Brabant.
A. Nicander Vitt. 220. Knippla. Kolmodin
Qy. sp. 1:8.
Knyst, m. Knystande, kny. Aldrig"hörs
den minsta knyst. Dalin Vitt. 5:150.
Knystra, se Knöstra.
Knyte, n. Knut. thet hårda bandet, Thet
Alexander fan af Gordio så knuttit, Som
hade Pallas sielf i samma knyte suttit.
Spegel G. verk 261.
Knytlig, adj. Njutbar, behaglig. God
maat och drick, goda kläär, och fleer slijka
knytliga tarfvor. Lindschöld Gen. C l a.
Knytning, Knyttning, f. Knypplad spets.
Knytning, Fimbria, Geknöpfels, Spitzen.
Schroderus Lex. 28. Bieffs, knytning,
kru-serning, lacinia. Comenius Tung. index. Af
lijntrå knöplas ock knytning som mycket är
brukat vorden på skiorter och kragar.
Risingh 59. jungfrun sig besmykker Med
knyttning, band och brääm. Spegel G. verk
229. bruke och ingen knyttning högre än
fingers breedh på theras klädher. HSH 31:
81 (1661). Dragé ingen knutning på huffvor,
hallssdukar, ärmekläden, förkläden. 31:82.
the en knyttning att knyppla sig lära.
Törnevall B 3 b. Ungerska spetzar eller
knyttning. Lagerström Gir. 37.
Knytningskrage, m. Spetskrage, medh
vijda och breda knytningskragar, som på
både axlarna flaxa, sigh pryda. A. Laurent»
Verld. speg. 335.
Knytpung, m. En panier d’ouvrage eller
knytpung ... innehåller knytnålar, nystan och
hvarjehanda värktyg til nytta och til prydnad.
Dalin Vitt. 6:430.
Knytt, p. adj. Pucklig. [Isl. kwjttr, af
knyta.] hans rygg blef knytt och krokot.
Peringskiöld Heimskr. 2:316. skuldrorna
voro sammandragne och knytte. 2: 346.
Knytta, tr. Sticka. [T. kniitten, E. k nit.
Se Rietz Knyta.] Knytta strumpor. Lind
Ord.
Knyttel, m. Kajle. [T. knüttel.] sticka
een knyttel tvärt i .munnen på svljnet.
Colerus 2:215.
Knyttig, adj. Knuten i växten. een
späder, kort och knyttig (pilt). Cup. o. Ven.
kärlekskrig A 8 b.
Knådspån, m. Brödkafle. Bagaren
kno-dar degen i baketroget medh en knodespån.
Comenius Tung. 406.
Knåpa, se Knopa.
Knäa, intr. Knäfalla. [T. knien.]
Konungen knäade. J. Wallenberg 93.
Knäbugt, f. Knäböjning, knäfall,
vyrd-liga knäbugt. Stjernhjelm Here. 50.
diu-pesta knäbuckt. J. Gyllenborg 4. Han
(Baal) all min fruchtan var; och stod mig
intet an At se en annan Gud en knäbugt
få, än han. Kolmodin Qv. sp. 1:508.
Knäck, se Knick.
Knäcka, intr. Knaka, knarka. så weldig
och dråpelig bygning som werlden är, kan
icke falla, medh mindre thet allestadz
sålunda moste kneckia och braka. L. Petri
1 Post. B 3 a. j ytersta nödhen, tå alt knäcker
och brakar. P. Erici 3: 51 a. thet knäcker
them (rådjuren) i knän tå the löpa.
Colerus 1: 75.
Knädoppa, se Doppa, f.
Knäfvelbård, Knäfvelbor, m. Mustasch.
[T. knebelbart.] Mystax, knewelbårdh. Var.
rer. voc. A 6 b. Manfolks hakun betäckies
... medh skägg, men öfverläppen medh
knäfvelbård. Comenius Tung. 251. med sin
knäfvelbor båd’ barn och flickor skrämma. Dalin
Vitt. 5:95.
Knäfvelspjut, n. Ett slags spjut med
tvärjern ofvanför spetsen, ursprungligen
begagnadt vid jagt, sedermera äfven i krig.
[T. knebelspiess.] Se Röding 161. kortte
glaffuen eller kneffuelspiut. RR 18/t 1542.
villsvijnet med knäfvelspiutet [venabulo]
genomstucket, dräpes. Comenius Tung. 426.
Knäpp, m. Siukdom och dödh gifva tigh
een hastig knepp på tin helsa. U. Hjärne
Vitt. 82.
Knär (Knar, Knår?) adj. Dugtig,
man-haftig. [Isl.knår. Jfr Rietz Knarr 2.]
För-stärckiandis tigh ochså met thet knäste och
dugligste folk, ehuar thu hälst bekomme
kunde. Fin. handl. 2:257 (1547).
Knäslånd, m. Knäskål, knäslånd,
pa-tella, mola genu. Helsingius. Lind Ord.
Knästöfvel, m. Stöfvel, hvars skaft
räckte till eller (kanske) öfver knät. [Se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
