Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kämsa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kämsa
- 487 —
Kännspak
kempning. 1 Thess. 2:2. — 2. Tvist, trättor,
och kempning om Laghen, förkasta. Tit. 3:9.
— B. Täflan, kämpning i ridande. /4s. Ban.
2: 489.
Kämsa, f. Ett fång hö, som kärn mas
{räfsas) ihop och tages med ena handen
och räfsan. [Jfr Rietz 305, Vendell Ordb.
öv. östsv. dial.] Af strängen (hopräfsadt hö),
så fort han blir något stor, göras kämsor,
som bäras fram til hässjan och sättas up
på stängerna. Carleson 207.
Känna, tr. och intr. 1. Känna på, göra
intryck på, ansätta, bepröfva. sådana
syn-nerligh predican kenner meer på een
menniskas hierta, och hechtar ther bätter, än
tå man talar j hopen. L. Petri 2 Post. 42 b.
■synden begynnar kenna på hiertat. Ders.
167 a. reddhoge, han plägar fast kenna på
•domarens stadigheet. Krön. pred. Dia. —
Känna till, känna efter (med handen),
är tå mitt rådh, at tu medh henderna tagher
på tigh sielff, på mun, näsar, öron . .. och
ken til, hwadh heller thet är steen, eller
är thet kött. L. Petri Om nattv. E 6 b. —
2. Känd, bekant, mine kende wener äro
migh fremmande wordne. Job 19:13. iagh
är een stoor försmädhelse worden minom
grannom, och een styggelse minom kendom.
Ps. 31:12. mine kende dragha sigh longt
jfrå migh. 88:19. Then sitt barn j tucht
håller, han skal få glädhe aff thy, och betorff
■icke skemmas widh thet när sina kenda.
Syr. 30: 2. Then samme Läriungen war
ken-der medh öffuersta Presten. Joh. ev. 18:15.
— 3. Inse, erfara. Kenn och see at intet
ondt är j minne hand, eller någhor
offuer-trädhelse. 1 Sam. 24:12. — 4. Bekänna,
erkänna, iach går til min fader igen, mijn
•brist (imin förbrytelse) for honom kenna.
Psalmb. 1536 32. Thetta är nw een stoor nådh
aff Gudhi Judafolkena bewijst, hwilka the
skulle tacksambliga kendt. L. Petri 1 Post.
S1 b. alle Stender... wille kenna honom
för ganska menige Sweriges Rijkes
Höffwis-man. Svart Kr. 46. — 5. Ransaka,
undersöka. Och var ko: ma:t til Suerige
begä-rende, att effter thet kenningen om gotlandt
bleff forsumat i lybek och k. ma:t til
Danmark haffuer samma landt gotlandt inne vtan
all känning, att ther om måtte än nw käntt
bliffua för owildoga och tilbörliga domare.
Gust. 1 reg. 5:133. lathet kenna j saken.
4: 285. Paulus hadhe skotzmål, at Keysaren
skulle kenna om hans saak. Ap. gern. 25: 21.
thetta alt stånde til Läsaren, att han sielff
här om kenner och dömer. Försp. till 2
Macc. Ther skulle ransakas och kennas
om thetta ärende. Svart Kr. 83. — 6. Döma.
deras gods kändes under kronan.
Hallenberg Hist. 4: 725. — 7. Kännas, dep.
Kännas vid, taga i besittning, tillegna sig.
ihade wij och kends wiidth nogen huss som
Hendrech tiil hördt hade. Güst. 1 reg. 1:215.
han mötte kennes vid sine ægedelar och
godz igen. 4:3. Tå hertogana hade giffuit
sich vtaff landet, lät konungen strax kennas
widh alt theras godz. O. Petri Kr. 105.
Kännare, m. Lärare. [Isl.kennari.] ibland
oss är ingen kennare meer. Dav.ps. 1536 74:9.
Kännedom, m. Lära, undervisning. [Isl.
kennidömr.] thenna Historien är en ganska
herligh kennedom, huru wij oss vthi alla
nödh och frestelse trösta skole widh wår
Herre Jesum Christum. L. Petri 1 Post.
ala. wij haffue här j Euangelio ... en
all-menneligh kennedom, huru wij oss skicka
skole. 2 Post. 165 a. Hörer mijn barn idhars
faders kennedom. Sal. ord. 4: l. bögh tijn
öron til min kennedoom. 5:1. Min son,
elska godh kennedom alt ifrå tijn barns
been. Sir. bok 6:18. Ordspråk, merckeliga
sententzier och kennedomar (lärdomar) äre
författade j thet Gamla och Nyia
Testamentet. P. J. Gothus Catech. Ff6 a.
Kännefader, m. Lärare. [Isl. kennifaMr.]
en gill kennefader och lärmästare.
Svedberg Schibb. el a. Hvar skref som han af
barndomen hade lärdt af sin kennefader
(præceptor). Gram. 132.
Kännefana, f. Se Förvakt. tå monde
thet Svenske footfolcket sambt medh
skytte-fahnan och känne fahnan falla manneligen
in i stadhen. Tegel Gust. 1 hist. 2:46.
Kännelig, adj. 1. Kännbar, godz och
varur är medh så lijten tull belagdh, att..
(man) föruthan någon sin kennelige skada
och afsaknad den kan erleggia. Stjernman
Riksd. 2:1042 (1643). — 2. Märkbar. Victrillet
håller uthi sigh een förborgat söttma, och
är några slags här i Sverige, som thet
känn-ligare hafva än andra. U. Hjärne Surbr.
145. Ey för’n man älska börjar, Man någon
kännlig frögd i ungdoms våren spörjer.
Rudeen 217.
Kännelse, f. Kännedom. Thetta är nw
then retta Christi kennilsen weta huar fore
Christus kommen är. O. Petri 1 Pos*. 52 a.
Kännesven, m. discipel, lärjunge,
kenne-sven. Svedberg Schibb. 265.
Känning, f. 1. Kunskap. [Isl. kenning.]
Gudh ... haffuer giffuit migh een wiss
kenning om alt thet som til är. L. Petri Sal.
vish. 7:17. — 2. Ransakning, undersökning.
Se Känna 5. — 3. Värdering, så skal man
nepsa honom til peninga,... och skal thet
vthgiffua effter mäklares kendning. 2 Mos.
21:22. — 4. Kust; landkänning. Staden
Macao uppå kiänningen aff China. P. Brask
Puf. 106. En känning i hafvet, das
Vor-gebürge, die See-Küste. Lind Ord. Jag såg
nu redan de första kiänningar af det land,
som sedt mig födas. Mörk Ad. 2:323.
Kännspak, adj. Skarpsinnig, klyftig.
kännspaak, sagax. Comenius Tung. index,
han var klok och försiktig, vijs och
kenne-spaker (glöggpekkinn). Verelius Götr. 96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
