Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lider
— 505 —
Lifsfrist
Lider, n. Skjul. Aldraförst har man
bodt ... i lider medh jordtorfvor betäckta;
Comenius Tung. 522.
Liderlig, adj. 1. Obetänksam, lättsinnig.
Så liderligit hopp bör jag mig aldrig giöra.
C. W. Cederhielm 33. Der ropas Tarquins
namn ibland den yra trop. Och liderligit
folck vill gifva staden op. Dens. 64. — 2.
Usel, taskig. en liderlig utsliten perruque.
HSH 37:452 (1731).
Liding, f. (Ledung, härnad.) Koning
Götstaff förhölt sigh alt vppå slottedt på tree
eller fyra dagar, kallade tilhopa sit bestå
krigxfolck, och enkanneliga gambla hoffmen,
fattigkarar them han viste medh haffua warit
i lijdingen och sinne hade att taga aff liuscn
som man plägar seia. Them giorde
Konin-gen gestebodh och collatz: hade sijn roo
endeles aff theras wisor, skempt och
kort-wijll. Svart Kr. 129. Jfr under Ljus.
Lidsam, adj. Fortskridande, skyndsam.
han fogade sin koosa Ved härlig lijdsam fart.
Eurelius Vitt. 53.
Liesmed, m. Falcarius, liyasmedh.
Var. rer. voc. Dia.
Lifaktare, m. Lifvakt. Så gåffue sigh
tå till hans (Gustaf Erikssons) lijff achtare
Måens Nilson i Asboo, Anders Pederson på
Ranckhytton ... Svart Kr. 24.
Lifaktig, adj. 1. Lefvande, hans
vp-stondelse wärkar thet j mich at jach och
vpstår och warder lijffactig medh honom.
O. Petri 1 Post. 12 b. han skal göra wåra
kroppar lijffachtuga jgen. L. Petri 1 Post.
d 6 b. Han gör thenna predican lijffactiga
vthi menniskiornas hierta, at the hållat för
sanning. 2 Post. 87 a. Anden är then som
gör lijffachtigh, kötet är intet nyttigt. Joh.
ev. 6: 63. Troo är een lijffachtigh och stadigh
förtröstningh til Gudz nådh. Försp. till Rom.
Suetonius ... beskreff tolff Romerske
Key-sares bedriffter äwen medh en sådan frijheet
och lijffachtiga färgor, effter som the förde
sitt leffwerne till. Phrygius Agon 43. thet
(hjertat) föder aff sigh then lijffachtige anden.
Comenius Tung. 274. — 2. Köttslig, sadhe:
Han vore honom kärare än sin lijffachtigh
broder. Fortun. 17.
Lifaktighet, f. Lif. thet tu sår, thet får
icke liffaktugheet vtan (utan att) thet bliffuer
dödt. NT 1526 1 Cor. 15:36.
Lifankar, n. the gudhfruchtige ... när
the få weta at någhot påbiudhes som them
stöter för hoffuudet, och är emoot Gudh och
theras samweet... tå sökia som mest til
theras retta lijffankar och kasta thet vth,
nemligha, the leggia sigh tå som hefftigast
til bönen. Uti. på Dan. 228. falle wi frå
Påwen som är wår yterste tilflucht, lijffanckar
och förswar, så haffue wi eeldar och rijss
på alle sidor. Svart Kr. 123.
Lif får, n. Får, som ej slagtas, utan
uppfödes. Alens löf böra goda hushållare
aldrig försumma ät samla til foder för sina
lif-får. Carleson 71.
Lifkjortel, m. Lifrock. klädha vppå
Aaron ... lijffkiortelen. 2 Mos. 29: 5. en
dreng j en linnen lijffkiortel. 1 Sam. 2:18.
Liflig, adj. Köttslig. [Mnt. lifiik, T. [-leib-lich.]-] {+leib-
lich.]+} hans lifflighe syster — lijfflighe dotter.
Ernhoffer 106 b. han var Iwan Vasiliwitz
lijfliga och naturliga son. Petrejus Ber.
B 4 b. Tärnonalijfflige broder. Stjernhjelm
Here. 46.
Liflig, adj. Ljuflig. [T. lieblich.] lifflighe
roser och lilier. Balck Catech. C 2 b.
Lifligen, adv. Muntligen. hafve vij...
försäkrat... medh vår konungzlige eedh
lijff-ligen och skrifftligen. Stjernman Riksd.
1:412 (1594).
Liflåt, n. Lifsspillan. [Isl. liflåt.]
Svenske män rusta sigh till hvars annars förderf
och bruka theras verijer till sine egnes
un-dergångh och liflåt. Gust. Adolf Skr. 167.
han dödde icke hämpnlöös, utan medh sine
fienders store blodhspillo och lijflåt.
Schroderus J. M. kr. 197. Lifland blef behållit
under Sveriges krono med stor bekostnad
och mången mans liflåt. Girs Joh. 3 kr. 30.
ingen dagh gick förbij uthan många
menniskors lijflat. Petrejus Beskr. 144. Dygd
lijder ingen spott, för neesa då "vällier hon
lijf-laat. Stjernhjelm Here. 404.
Lif lös, adj. Blifva 1 i f 1 ö s, mista lifvet.
thenna misgerning är nw så almennelig
worden, at om the skulle alle bliffua lijflöse som
henne bruka, bliffue litit folk igen. O. Petri
Ed. C 2 b.
Liflösa, intr. Plikta med lifvet. För
ketterii med modersysther ... skal bötes oc
lifflösses. Gust. 1 reg. 5:27.
Lif na, tr. Gifva lif. Gudz Ande lifnar
alt. Spegel G. verk 272.
Lifnad, m. Lif, upplifvande. solen är
then siäl, ther af all jord har lifnad. Spegel
G. verk 176.
Lif rädd, adj. Rädd om lifvet. [Isl.
lifhræddr.] ’ Får han, som lif-rädd är, nå’
litet sig betänkia. Så lär dess tanka sig i
andedräkten länka. Börk Dar. 9.
Lifsbok, f. [Isl. lifsbök.] alle the ...
hwilkas nampn icke scriffuen äro j Lambsens
lijffz book. Upp. 13:8.
Lifsefterskap, m. Lifsarfvinge,
afkomling. tillsagt oss och wåre vnge
liffzeffther-skaffther allés eder samfälthe och synnerlige
hulskap. RR 27/s 1544.
Lifsfordan, Lifsfordran, f.
Lifsuppe-hälle. han icke läät honom få sin
liffzfoor-dan. O. Petri 2 Post. 56 b. köpe siig
nå-gen spannemål, ... opå thet att the moghe
bekomme någen liffzfordran. Fin. handl.
8: 207 (1555).
Lifsfrist, f. Tid att lefva, ther Gudh
täckes unna oss lijffzfrist på någen tijdh.
Tegel Gust. 1 hist. 2:418.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
