- Project Runeberg -  Glossarium öfver föråldrade eller ovanliga ord och talesätt /
511

(1914-1916) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Fredrik August Dahlgren With: Evald Ljunggren - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Ljud ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ljud — 511 — Ljuftknip*

ning), beddes lofF aff höga och låga att han
mötte tala, och att the wille verdigas toleliga
honom höra. Svart Kr. 130.

Ljud, adj. Ljudlig, högljudd. De ni jo
systrars hoop med sidt, utslaget håår Och
liudan klagesång ... fölgde kungens båår.
Eurelius Vitt. 67. Så härlig triumfs leek,
den glömskan ey skall tära, Men alle tijders
tijd med liude munnar ähra. Ders. 71.

Ljuda, Luda, intr. Låta sig 1., låta
förljudas, låta förstå. [Mnt. sik luden läten.]
han haffuer ... laathit sigh saa liwdha at
han paa nyth wil argha in paa oss. Gust. 1
reg. 3:168. the latha sig ludha saa som the
inthit wtaff wisthe om thet forræderij. 3:113.

Ljudt, adv. Ljudligt, öfverljudt. han alt
för liudt ropar och skrijar. Schroderus
Hoff. väck. 68. Konung Carl Af himmlens
hvijta hand bleef fram i liuset dragen, Där
ved sig gladde liudt så mången tapper Jarl.
Eurelius Vitt. 16. Lät Kung Carl liudt utj
sin fällt-trumpeta blåsa. Ders. 17. Grååt liudt
...och lät dig ey hugsvala! Ders. 77. bägge
sade ljudt ut (rent ut), at der var ej...
liknelse til transportens befordran. M.
Stenbock (Lönbom Anek. 2:163).

Ljuf, adj. Vänlig, mild. herrans tienare
ey skal trätta, vtan wara spakferdig och liwff
widh alla. O. Petri Sänd. B 6 a.

Ljuflig, adj. Vänlig, blid. Herrans
tienare skal icke wara trättosam, vthan liuffligh
widh hwar man. 2 Tim. 2:24. Beren
för-hölt sigh alt emoet honom alt liuffligh och
ödmiuck. Svart Kr. 87.

Ljuf liga, adv. Ömt, hjertligt, mildt, han
hadhe pighona kära, och taladhe liuffligha
medh henne. 1 Mos. 34:3. prediker oss
liuffligha. Es. 30:10. Hör then fattigha gerna,
och swara honom liuffligha och
sachtmodhe-ligha. Syr. 4: 8.

Ljuflåtig, adj. Ljuf, vänlig. Een
liuf-låtigh quinna gläder sin man. L. Petri Sir.
bok 26:16.

Ljufnad, m. Ljufhet. Menniskian är
född til gemenskap; utom dän skulle...
livet vara utan liufnad. Hermelin C la.

Ljugaktig, adj. Lögnaktig, sätter jngen
tro tiil noghet liugactight tall. Gust. 1 reg.

6: 55.

Ljugarärm, f. Lösärm? liugarärmar Af
cambrysduuk, cotton. Lucidor B3b.

Ljum, adj. Dof. När man i skogen ...
hör ett liumt dån. Rålamb Ad. öfn. 13:35.
— Jfr L j o m.

Ljumma, se Ljomma.

Ljumsint, adj. En gudfruktig tiggare äger
hos Gud vida mera anseende än en i dess
dyrkan liumsint konung. Tessin Bref 1:176.

Ljumsk, adj. Ljum. The Svenske och
besynnerligh Uplänningar äro mästedeels
liumske (tepidi), låte. Tempeus 95.

Ljumsk, Ljömsk, adj. Lömsk. Samvete,
som kommer som dee liumske hundarna,

när det sijr sitt ram. Columbus Vitt. 244.
Dess gång är ljumsk och tyst. H. C.
Nordenflycht 49. Ijumska anläggningar. J.
G-Hallman 21. et ljumskt bedrägeri. Dens.
142. synden ligger liömsk, vid trösklen, uppå
lur. Kolmodin Qv. sp. 2:211.

Ljungan, f. Ljungande, ljungeld. Han
skal lata regna öffuer the ogudachtiga
liun-gan, eeld och swaffuel. L. Petri Dav. ps.
11:6.

Ljunge, m. Liten båtsmansknif. Lind
Ord.

Ljurånger, se Luran ger.

Ljus, n. en partt vtaff wore Skytter haffue
erligenn och manneligann bewisät sig j
thenne fägdhe Saa må tw kalla offuer en
siidho (afsides) Oloff Ericson och flere aff
them som haffwe warit framme och tagit aff
liusenn (d. v. s. visat tapperhet mot
fienden, gjort honom afbräck) j sommer...
Och seg them thet tiil paa wora weghenna
atuj wele och skola wara them for en
gunstig och nådhig herre. Gust. 1 reg. 10:306.
Jfr under Lid in g.

Ljusaktig, adj. Ljus. när nw tit ögha
är enfallugt, thå wardher och all thin krop
Iiwssactug. NT 1526 Luc. 11:84.

Ljusflyktig, adj. Ljusskygg. [T. [-licht-flüchtig.]-] {+licht-
flüchtig.]+} Liusflychtige . . . skalkar. P. J.
Gothus Rel. art. 437.

Ljuske, m. Ljumske. [Isl. ljöski. B.
Hald.] Inguen, liwske. Var. rer. voc. A 8 a.
Qvinnan hafver myckin värck hoos sina
liuskar. A. Månsson Åderl. 55. Dy
hväs-sar han (enhörningen) sit horn, och när han
ämbnar strida, Då pekar han med flit åt
elephantens sida Samt tunna liuskan.
Spegel G. verk 222.

Ljuskista, f. Förekommer såsom
skymf-lig benämning. Ty kallar ock then ene then
andra vthan all försyyn hwad han wil,
prac-kare, stympare, skiffting, liusakisto och
annat sådant som är fast slemmare. L. Petri
Dryck. B 8 a. Hwar the (som hållas i
borgläger) siig anners emothe tiig eller någhen
annen wår wndersåthe beuisa en tiilbörliget
är, medt friid, sämie oc endrectiigheth, wele
wii ther wtöffuer jcke ostraffe låte, oc biude
tiig att tw oss thet tiilkenne giffuer wiid wår
ogwnst, oc theslikis jnge Liwsekistar
hoilan-dis i borgeleige. Gust. 1 reg. 6:23. vore
rådeligast ath en myndug käril fore offuer
mett breffuit tiil Hertug Christiann, eller
godmann aff Rådith, then ther nogot kunde
vtretta med munnen och forfara granneliga
all ärender, thy huad är thet värt at mann
szender en flokot liuszekysta ther hen, szom
intit forstår sig på någon deel vtan låter
liuga sig full. 10:11. (han) med grundelig
bevis och argument Förlagt Papister och
Cal-vinister Och andre sådane Liusekister. L.
Laurent» (Bring 3:292).

Ljusknipa, Ljusnipa, Ljusnäpa, f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ovanliga/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free