Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lorenkrans ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lorenkrans
— 514 —
Lugna
Daphne, Hon vardt ett lorbär-trä.
Stjernhjelm Fång. Cap. 5 intr.
Lorenkrans, m. Lagerkrans.
Stjernhjelm Lycks. är. cartel.
Lorfva, f. Ful, vårdslös, osnygg qvinna.
Torfva giffter lorfva. Grubb 813. (Ordspråket
har äfven skorfva. Se Rietz.)
Lorfvig, Lorfvog, adj. Lurfvig.
Lorf-vige lönträän. Ung A 3 b. lorffvoga
gran-trää. U. Hjärne Vitt. 165.
Lorsk, adj. Lat. Lind Ord. Jfr Lodsk.
Lossa, tr. Förlossa, han (Gud) hielper
mich... och lossar vtaff wåda. Psalmb. 1536 29.
Lotseri, n. Lotsverk. behörigen at
inrätta Lotzeriet. Stjernman Com. 4:225(1680).
Lotsman, m. Lots. [Mnt. lotsman; T.
lotsmann.] eedzsvorne Lotzmän.
Stjernman Com. 4: 225 (1680). I lotsmans farvatten
må fartygs-chefen använda lots. Regi. för
flottan 1875, III, § 319.
Lott, m. 1. Lottning, läta spå för sigh,
skiwta medh pijlar om lott (glossa: försökia
tekn såsom medh skiutande och acht
giff-uande hwart vth pilen falla wil). Hes. 21:21.
— 2. Del, andel, hans rike warder vthrotat,
och skal komma fremmandom til lott Dan.
11:4. the skola få syndernas förlåtelse, och
lott jbland them, som helghadhe äro genom
trona til migh. Ap. gern. 26:18. haffua lott
med honom och warda deelachtigh aff hans
rike. L. Petri 3 Post. 101 b. — the som
hafva fådt (lånat) bonden någon spanmåhl
at så til låtte (mot andel i afkastningen),
skola icke mera fordra och kräfia i betalning
igen än fierde parten af thet som af samma
sädh fallit är. Och medan genom en sådan
låttsäd då varder den menige man utarmad
... derföre skall härefter vara förbudit at
up-taga och uthså sådane sädh til låtta.
Stjernman Com. 1:447 (1597).
Lottagande, p. adj. Delaktig [Isl. [-hlutta-kandi.]-] {+hlutta-
kandi.]+} gör oss lottagande aff then ewiga
herligheetenne. p. j. Gothus Kors M4a.
Lottagare, m. Arftagare. [Isl. [-hlutta-kari.]-] {+hlutta-
kari.]+} blifve Eders Kongl. Höghet en
värdig låttagare af et urgammalt konungarike.
Tessin Bref (tillegnan).
Lottagen, p. adj. Delaktig, gamble
Konung Christierns anhang och förwanter ...
haffwe i sinnet att bekrige ... Danmarkz rijke
... Så måge wij Swenske och wäl förlathe
oss ther till, att wij bliffwe och något lottagne
ther aff. RR 27/» 1545. han sigh ey förtryta
Läter, thet alt medh oss byta Och ther aff
lottagna göra, Som honom allena tilhöre.
O. Petri Jesu pina L 4 a. Brudh och
Brud-gumme ... bliffua lottagne aff hwar annars
godz och ägodelar. L. Petri 2 Post. 279 b.
Lottbroder, m. Medbröder. Tu haffuer
elskat rettferdugheeten och hatat wrångheeten,
therföre haffuer gudh thin gudh smoort tigh
medh glädhenes olio offuer alla thina
lott-brödher. NT 1526 Ebr. 1:9.
Lottfisk, m. Andel i fiskfångst, thu
begärer, at wij tigh gunsteligen vnne wele
then eene noot thu hafuer vthi wår och
Cronones almenning, frij för then låttfisk,
som Oloff. Trotteszon ther af till Slotted
begärer. Fin. handl. 8:107 (1552). skaall och
vpscriffuuas ... huad för fiisk ther tagz vti
alle partzeler, ther aff K. Ma:ttz schatt och
lååth fiisk vpbäras skall. Landt. instr. 4 (1556).
Lottgifven, p. adj. Gifven till del. the
skola icke warda dieffuulenom lottgiffne. P.
Erici 1:15 b.
Lottkafle, m. Kafle som brukades vid
lottning. Poicko ghårdh ähr medt lotth och
lottkafle allsammen fallenn framlidne Knutt
Kappes hustru vpå enn systerdeell till. Hist.
handl. 13. 1:204 (1565).
Lottlös, adj. Oantastad, bespanandis
effter bisp hanss braskes budh ... och
breff-dragare at the jcke slippe ther lotlösze.
Gust. 1 reg. 6:331.
Lottsäd, f., se under Lott.
Lubbig, Lubbog, adj. Tjock, klumpig.
(Rietz.) lubbig eek. Eurelius Vitt. 16.
lubboge tallen. Palmfelt Virg. 80.
Luck, adj. Lucker, porös. [T. luck.] De
höga bergen äro alramäst medh poris och
små lönholl öpne och i sina rötter heel luck.
U. Hjärne Anl. 150. jorden ... blijr ju
längre ju mera luck och svampig Ders. 370.
Lucka, tr. Tillsluta. [Isl. lüka.] Hon
(ostran) lucker eij sit ypna skal. Lucidor
Rrlb.
Lucus? Swartt Lucus Sammet. Hist.
handl. 12. 1:68.
Lud, Luder, m. och n. Lur. [Isl. lüör.]
Ludhar (plur.) L. Petri Kyrkost. 85 a. ett
luder (blåshorn). Comenius Tung. 413. När
han (hästen) hörde ludren, så reste han up
et hurtigt hufvud. Dalin Vitt. II. 6: lio.
Luda, se Ljuda.
Lud ra, intr. Blåsa i lur. Lind Ord.
Lufta, se Lof ta.
Luftstrek, n. Eg. hugg i vädret; tomt
skryt, skräfvel. [T. luftstreich.] Luft-strek,
stor-spräkerij. Stjernhjelm Here. 398.
Lufva, f. Luf, lugg. han togh thet
(lejonet) i lufvan och ledde thet i sin kula.
A. Laurentii Verld. speg. 494.
Lufva, f. Qvinlig och manlig
hufvudbonad, mössa. Rica, luffua eller hwijff.
Var. rer. voc. E 8 b. the röda lufvor wore
fallne vtaff the biskopz stolarna här i rijket.
Brahe Gust. 1 kr. Min (gamla Sveas)
långa lufva ... var gjord efter mitt egit
mönster. Dalin Vitt. 3: 244. Han skall för migh
taga af sin luffua. Doct. Simon 8.
Lugna, f. Lugn. på stormen föllier lugna.
Rudbeck d. y. 90 fiskar gå och leeka I
lugnan (lugnvattnet) utmed hvass.
Eurelius Vitt. 29. Och tusend’ tankar fler hans
trogna satte an, De dem ur lugnan bårt i
tvifvelvågor förde. Frese 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
