Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lysn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lysn
■— 520 —
Lytelös
Lysn, f. 1. Sken, flamma. (Jfr Rietz
Lyssn, s. 408.) the förfärlighe sken och
lyss-ner, som om nattetijdh synas på himmelen;
Thesse lysner haffua i någre näst förledne
åår hafft blodzfärgha. L. Laurentii
Nyårspred. B 2 a. — 2. Ljus, upplysning. Det
andlige liuset, Ded som oss Skaparen i vårt
bröst hafver eldat och uptändt Til vår
salig-hetz lysn. Stjernhjelm Here. 375. Svea
til een lykta, Til lysn. Jubelsång.
Lysna, intr. Ljusna, dagen lysnar up.
Svedberg Dödst. 274. alt mer och mer det
lysnar och det dagas. Hesselius Erik 6.
Lysna, f. Lysna, Sken, Lux.
Schroderus Lex. l.
Lysna, intr. Lyssna, höra efter, göra
sig underrättad om. Skal Biskopen ... uppå
en sådana försambling itt vakande öga bära,
lysnandes effter hvadh som görs eller
för-sumes. Emporagrius 315.
Lysning, f. [Isl. lysing.] 1. Belysning,
lyshållning. the bära til tigh then aldra
klaresta olio ... til lyssning. 2 Mos. 27: 20.
boomolio til lyssning. 3 Mos. 24:2. — 2.
Ljusning, dagning. om morghonen j
lys-ningenne. NT 1526 Joh. ev. 8: 2. I
lysnin-genne ståår mordaren vp. Job 24:14. wente
effter lysningen och bekomme henne icke.
L. Petri Jobs bok 3: 9. Thenne (stjernan
Venus) nämner man, när hon i lysninghen
synes, morgonstiernan. Comenius Tung. 40.
en morgon i första lysning. Malmborg 293.
Lyst, Lysta, f. Lyste, m. Lust, begär,
lystnad. [Isl. lyst, f.] Den sijne seder och
ord, sijne lyster och anfödde sinne Inte
vet håll’ uti töm. Stjernhjelm Here. 441.
(Ordlistan till Here. har dock lystar.) vij
haffue ... forslykt vår appetith och lyste på
thetta regimenth. Gust. 1 reg. 4:184. hon
(okyskheten) leder oss ... effter sin egen
lysta. Hermelin C 6 b.
Lysta, Lösta, intr. Hvem skulle än nu
lysta leffua? 1 Macc. 2:13. åkerhöns til
kost, ther the löste effter. Vish. 16:2. wij
... giordom hwadh kötet och sinnet löste.
Eph. 2:3. wijnet... står så rödt, och fergar
sigh j skålenne, så at en må åt lösta. L.
Petri Sal. ord. 23:31. Kättia . . . Skal tig
föra på jagt, som hiertat och lijfve må lysta.
Stjernhjelm Here. 167.
Lysta, intr. 1. Lyssna. [Isl. hlusta.] Du
veet ey hvem han vaar, män lysta lite på,
Så skal tu mäd få ordh i kortheet thet förstå.
Lucidor Bbib. — 2. Lysta åt, göra sig
underrättad. En räf... löper öfver ingen
jis, Han lyster först åt, om han bär.
Lucidor Qq l b.
Lystemål, n. Lustmåltid, kalas.
Hwilken som håller lekestugor eller lysttemåhl,
böte Konungen tre mark. Thyselius Handl.
2:394 (1544).
Lyster, adj. Lysten. våra nymphers täcka
hop med lystra ögon si. J. g. Hallman 185.
Lyster, n. Ljus. [F. lustre.] hon ett
lyster var för denna käringskara. Livin 37.
Lysteri, n. Lystnad, åtrå. Hvad gagner
tigh titt lysterij ? A. Olai 20.
Lystlig, adj. Begärlig, smaklig. [T. [-liist-lich.]-] {+liist-
lich.]+} lystlige drycker. Stjernhjelm Here.
215.
Lystna, intr. Lystnas, dep. Vara lysten.
jag har . . . lystnat efter mitt eget ryckte.
Sv. Nitet n. 8. Den som åth sådan lust ey
lystnas. Lindschöld Vitt. 153. lystnas efter
magt. J. G. Hallman 103.
Lystra, intr. Vara lysten. [T. lüstern.]
våra fiender lystra derefter att få tillfälle at
giöra oss suspecta hos våra bundsförvandter.
Lönbom Sv. arch. 2: 127 (1688). mången
poet säljer beröm för en riksdaler, och väl
mindre, arket; huru mycket af den varan
böra de då förvänta, som derefter lystra, och
den med gull... kunna belöna. Tessin Bref
1:274. En konung bör ej lystra efter
under-såtarnes egodelar. 2: 81. Tyrannen trädde nu
up . . . at änteligen emottaga den kronan,
effter hvilken han så länge lystrat. Celsius
Gust. 1 hist. 1:71.
Lystra, intr. Lysa. Uthaf dhe tusen
blåss, som hela natten gnistra, Så skönjes
icke ett, när solen börjar lystra. G.
Cederhielm 99.
Lystra, intr. Brukas af Stjernhjelm
i samma bet. som L. lustrare. Ästu så
ly-stin å jagt, tarfst aldrigh dyrka Diana, Lystr’
och sökia te skogs. Here. 164. (Ordlistan
har: "lustrare sylvas. Lystra är egentligen
granligen höra til, i stillheet".)
Lystra, intr. Lyssna, (the) lystra så at
the vist tykkias kunna höra Hvad Jomal
hviskar i sin kära Junos öra. Spegel G. verk
154. lystra på songen. Palmfelt Virg. 11.
lystre E. K. Höghet med upmärksamhet uppå
goda och välmenta råd. Tessin Bref 2:9.
lystra efter alla rychten. Mörk Ad. 1:82.
Lyta, tr. [Isl. lyta.] 1. Göra lytt,
van-skapa. then andre gerna skadhar och lyter,
Han får på thet sidsta thet samma byte.
R. Foss 131. Hvad fordom skönt var, för
vårt öga lyttes. A. G. Silverstolpe Skald.
66. Refl. när han (barnungen) ovist fram
mån tulta, kan han bryta Af sig bå arm och
been och sig hel skiändligt lyta. Verld,
fåf. speg. 5. — 2. Lägga lack och lyte pä,
belacka. En vågar sig, går fram, och isen
sönderbryter, Har mödo, våtskodd blir, om
icke skada tar. En annar i thess fiät med
mak igenomfar, Men är oskiälig visst, om
han then förra lyter. Svedberg Gram.
försp. 30.
Lytelös, adj. 1. Fri från lyte, fel. [Isl.
lytalauss.] en lytelös brudh. Bureus Nym.
XII: 6. ingen utan fel och lytelös är.
Svedberg Schibb. g l a. Kan ei heller Gud giöra
allom i behag, mykit mindre en menniskia,
som lytelös icke är. Försvar 140. lyteslös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
