Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Långleda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Långleda
— 522 -
Långvrfiken
tröttsam, långled stund kan vinet giöra kort.
Kolmodin Qy. sp. 1:46.
Långleda, f. Ledsnad, vantrefnad. Uti
en ödemark och med oss sielf allena
Långleda skulle snart alt nöije oss förmena.
Düben Boil. sat. 62. En stygg långledas soth
... mannen monde bry. Boil. bref 20.
Långledas, dep. Hafva ledsamt,
van-trifvas. jag går nu allena här i Stockholm
och långledes. Dalin Arg. I, n. 28.
Långlifhet, f. Lång lefnad. [Jfr Isl.
langlifi.] the gamla Svenskas långlijftiet
genom ingen ting så mycket är förkortad
vorden, som genom the Indianska knappnåhlar,
jag menar pepar, ingfer, canel, neglikor och
mera sådant. Lindestolpe Skörb. 23.
Långlifvog, adj. Länge lefvande. [Mnt.
lanklivich, T. langlebig.] på thet ath tigh
skal welgå, och bliffua långliffuogh på
ior-dhenne. NT 1526 Eph. 6:3.
Långlig, adj. Lång; smal. [T. länglich.]
smida Dalepilar... medh snede slindor och
icke så longlig vdd. Svart Kr. 23. småå
långlige matkar. Lindestolpe Färg. 33.
Långliga, adv. 1. Länge. [Isl. langliga.]
thet gamble förbund oc bröderscap mellen
tessen iij rikisins rad longlige varit haffuer.
Gust. 1 reg. 1:51. — 2. För länge sedan.
hans egna böker som han både longliga och
nyliga scriffuit haffuer. O. Petri Svar till
P. Eliæ b lb.
Långlina, f. ? tå tu beslåår en tiänare
medh groffue laster,... så skal tu föruthan
myket munbruuck slå honom medh
långe-lijnan. Schroderus Cogn. 19.
Långmeta, f. Ändpunkt. [L .meta.]
Löpare kringa sigh medh een hast från målet
til långmeetan. Comenius Tung. 046.
Långö, Långe, adv. För länge sedan.
[Isl. löngu, fyrir löngu, eg. dat. neutr. af
langr.] hadhe sådana kraffter warit giorda
j Tyro och Sidon, som j idher giorda äro,
the hadhe Iongo vthi säck och asko giordt
synda bätring. Matth. 11:21. then Scrifften
moste fulbordas, som then helghe Ande
longo sagdt hadhe genom Dauidz munn.
Ap. gern. 1:16. Min brodher .. . Långe
för-tiänt en galgebalck. Messenius Signill 22.
thet för longe beslutat war. Svart Kr. 7.
Långsalig, adj. Långvarigt lycklig. [T.
langselig.] komma tiil en godh longsalig
fri id t. Gust. 1 reg. 1:198.
Långsam, adj. 1. Långvarig. [Mnt.
lank-sam, T. langsam.] stora och longsama
plå-ghor, . . . onda och longsama krankheter.
5 Mos. 28: 59. Konungen hade altijdh nogh
till att skaffa, honom bleffue icke leeffde
monge longsamme tijdher till roligheet.
Svart Kr. 158. man förundrat sig öfver hans
långsama uteblifvande. /Is. Ban. 2:345. —
2. Långt uthållen. man hörer itt longsampt
liudh. 2 Mos. 19:13. — 3. Lång, vidlyftig.
mordh, brandh, rooff oc andre ocristeligha
gerninghar, som longsampdt waare wtaff ath
scriffua. Gust. 1 reg. 3:256. Min tid ej
hinner til vidlöftigt at beschrifva All diur, och
thetta värk för långsamt skulle blifva Så
framt iag hararna på sporren skulle föllja.
Spegel G. verk 232.
Långsamhet, f. Vidlyftighet. Jag har
väl hållit på min longsamhet uhrsächta, Och
reda sagt at iag ej fleere rim kan mächta
Om diuren schrifva fram. Spegel G. verk
239.
Långsamlig, adj. Långvarig, ett
querna-dyke som varith haffwer j laanghssamlig
trætthe emellom clerken ... och bönderna.
Gust. 1 reg. 4:9.
Långsamliga, adv. 1. Långsamt, wij
longsamligha seglat hadhe j monga daghar.
Ap. gern. 27: 7. — 2. Dröjsamt. tu dömde
them longsamligha, och lät them haffua rwm
til bätring. Vish. 12:10. — B. Vidlyftigt.
R. Cancellarius långsambligen ständerna
före-drogh denne tijdz olägenheet. Adlersparre
Hist. saml. 2:164 (1644).
Långskärpt, p. adj. the oskälighe diur,
medh spitzighe horn, longskerpte tänder.
L. Paul. Gothus Mon. turb. 159.
Långslind, adj. Långrund. Välten
(valsen, cylindern) är långslind (aflång).
Comenius Tung. 759.
Långspel, n. Se Långharpa, (han) leer
åt långspeels klang. Eurelius Vitt. 63.
Långt, adv. thet waradhe j siw daghar
longt. 2 Mos. 7:25. widh en tijma longt.
Dan. 4:16. tu skalt warda blind och icke
se solena en tijdh longt. Ap. gern. 13:11.
Långtidig, adj. Långvarig. [T. [-lang-zeitig.]-] {+lang-
zeitig.]+} vilia the ... icke giärna til
förtrete-ligit långtijdigt arbete låta sigh bruka. P.
Brask Puf. 295.
Långtåga, f. Häckladt lin. Item är till
spunnit effter 3 Ipd Långtoge och 3 lpd Blår,
Språngetrådh 4 lpd. HSH 37: 63 (1548). (Jfr
Hesselman Ordl. t. Columbus Ordesk.)
Långvara, f. Långvarighet. [Isl.
lang-vari, m.] Sådana lycka unn er och gifwer
Gudh till någon långwaro hälst them som
fromme äre. Brahe Oecon. 35.
Långvaraktig, adj. Långvarig, det
lång-varacktige och mödosamma arbete, som dhe
hafft och förrättat hafva. Stjernman Riksd.
3:1916 (1683). fruchtandes at theras
tapperhet skulle förmedelst then långvarachtiga
friden förfalla. Peringskiöld Jord. 64.
Långvarde, adj. ? Som länge uppehållit
sig på ett ställe? (af vara, vistelse?)
Fördenskull föreslås, om icke Kongl. Maij:t
kunde anslå een viss summa i staten som
kunde delas i tree terminer, som först om
våhren, sedan om midsommaren, och sidst
om hösten då farkåstarna gå härifrån, då
een och annan långvarde kunde bekomma
någon soulagement. Civ. instr. 135 (1684).
Långvräken, Långvräkt, p. adj. Lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
