Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Länger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Länger
— 527 —
Lärefader
mottha thess for innan, wthan war aldelis
wel tiil friidtz. Gust. 1 reg. 2:222. Skall
jag i daglig längsel lefva fort och fort.
Lucidor Tt2b.
Länger, adv. komp. af Länge. Längre.
[Isl. lengr.] hadhe the .. . intet watn meer,
... så at thet en dagh lenger reckia kunde.
Judith 7:11. honom borde icke leffua lenger.
Ap. gern. 25:24. medh onda menniskior och
bedraghare warder thet jw lenger jw arghare.
2 Tim. 3:13. Jesus gick tädhan lenger fram.
Matth. 15:29. fram lenger. Jer. 40:5. wilie
wij nw ey gerna låta lenger bedragha oss
som här till skeedt är. O. Petri Klöst. F 2 b.
Längta, impers. (med dat.) Minne siäl
lengtar ... effter Herrans Gårdar. Ps. 84:3.
Jagh ... begärar tijn bodh, ty migh lengtar
effter them. 119:131. migh lengtar effter at
see tigh. 2 Tim. 1:4. oss lengtar, at...
2 Cor. 5:2.
Länherre, Länesherre, m. Förlänare,
längifvare, länsherre. [T. lehenherr, [-lehens-herr.]-] {+lehens-
herr.]+} iagh (Maria) giorde orätt, om iagh
sådana bewijsta ähro (Elisabets helsning)
kleemde på migh, och skiuter thet icke
ifrå migh til Gudh, såsom then rijka
Län-herranom, som alt giordt och giffuit haffuer.
P. Erici 3: 95 b. Gud var then rette
länes-herren .., af hvilkom the altsammans hade
i förläning. Svedberg Sabb. ro 2:1130.
Läning, f. Stöd, räcke, skrank,
gallerverk. [T. lehnung.] All lähning på altan
förgyld och svarfvad är. Düben Boil. skald. 3.
Länka, f. Bugt, "lynkaSvennen
ka-stadhe sin hest åmkringh I lenckior och
andra små kröker. Sv. forns. 2: 232.
Länka sig, refl. Vända sig, vrida sig.
(T. sich lenken.] hwar som twå eller trä
stode och taledis wiidh, thå lenckett han
siig och ther tiil och wille höre huad the
sade. Gust. 1 reg. 13:14. förventar nu medh
lenchtan hvart edre fredstractater vele sig
länkia. A. Oxenstjerna Bref 2:271. vägen
... sigh ingestädes nidh til haafvet läncker.
Schroderus Liv. 699. Satan . . . plägar
komma i fårakläder och läncker sig in
{innästlar sig) til dess han kan komma
sitt upsåt^ i värcket. Raimundius 94.
Länkliga, adv. Behändigt. Jag smög mig
så länkliga framåth. Leyonstedt 29.
Länman, Länesman, Länsman, m.
Låntagare, vasall. [T. lehnmann, [-lehens-mann.]-] {+lehens-
mann.]+} en upbläst och öffuermodigh
lähn-man. Schroderus Pac. 180. then
Romerska keysaren är påvens lähnman.
Laure-lius Påf. anat. 96. the vore länesmän, men
Gud var then rette länesherren och rådande,
af hvilkom the altsammans hade i förläning.
Svedberg Sabb. ro 2: 1130. En länsman
moste vara sinom förlänings herra hulder
och troogen. P. J. Gothus Verldsl. öfv. 17.
Länsa, f. Lans, pik? [Isl. lensa. B.
Hald.] the Lybeske marskalkar kastade
fotanglar och läntzor på bryggian in på
(skeppet) Mars. S. Elofsson 268.
Länsa, v., se Lensa.
Läppad, p. adj. Lappig, trasig. [Jfr Isl.
leppr, lapp.] klädningen är ... så leppadt
och sönderhackat, som fienden hade varit
1 ferd med henne. Svedberg Ho tror 13.
Läppja, tr. Lapa. [Isl. lepja.] Hwilken
som läppiar watn et medh sijn tungo såsom
en hund läppiar. Dorn. 7: 5.
Läpplätt, adj. Obetänksam i tal,
lös-munt. någor är så läppelätt och djerfver,
Som frågar hvi Gud til sitt arbete betarfver
Så många dagars tid. Spegel G. verk 82.
Han är läppelätt, er redet allzufrey, er hält
seine Zunge nicht im Zaum. Lind Ord.
Läppslammer, n. Sqvaller, sladder.
Spegel Ordl. till G. verk.
Läppsqvaller, n. Pladder, ordsvall.
(Bönen skall icke vara) ett onyttigt och
få-fengt läppa sqvaller, vthaff bookenne eller
bookstaffuenom läsin. P. J. Gothus Sätt
att bedja G 4 a.
Läraktig, adj. Skicklig att lära,
undervisa. Så skal nu en Biscop wara ...
lär-achtigh. 1 Tim. 3:2. Herrans tienare skal
wara. . . lärachtigh. 2 Tim. 2: 24. han skal
wara lärachtig, thet är, at han icke allenast
sielff förstår Christi Läro, vthan är ock så
skickeligh til at lära andra. Falck Förspr.
Lärdom, m. 1. Lära. Tå sporde
öff-uerste Presten Jesum om hans Läriungar,
och om hans lärdom. Joh. ev. 18:19. j
haff-uen vpfylt Jerusalem medh idhar lärdom.
Ap. gern. 5:28. Måghe wij icke weta, hwadh
thenne nyie lärdomen är, som tu lärer?
17:19. Gudz ordz rena lerdom mötte
vt-spridas. Svart Kr. 124. then rene
Euan-gelij lärdom. Ders. 145. Luthers lerdom.
Ders. 166. — 2. Undervisning, all Scrifft aff
Gudhi vthgiffuin, är nyttigh til lärdom.
2 Tim. 3:16. Jesus ... hade hafft en long
och merkeligh lärdom för sina läriungar.
O. Petri 2 Post. 36 a. — 3. Andliga
ståndet, presterskapet. [Isl. lærdömr.] effther
en twedrecth [om Lutherska läran) opkomin
är ... haffuer hans nadhe altid gerna liidett
ath lerdommen ther om församblas åff hela
Rikith och ransaka huad som rettast kan
wara. Gust. 1 reg. 6:144.
Lärdomssyster, f. Sånggudinna. Ty
sku och Lärdomssystrar sjunga .. . Ulricas
ädla dygders mängd. Dalin Vitt. 3: 279.
Läredräng, m. Lärgosse, lärling, ingen
embetzman (handtverkare) skall antaga
någon lähredräng, then han ey veet hvar han
är född. Stjernman Com. 1:263 (1576). En
lärodreng kan straxt ei göra mesterstycke.
Hammarberg 3.
Lärefader, m. [Isl. lærifadir.] 1. Lärare.
Lärefadren (præceptor) sitter vthi lärostolen,
lärjungarne på låga bänckiar. Comenius
Orb. piet. 199. Aristoteles var Alexandri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
