Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Manhaft ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man haft
— 536 —
Mansdrägt
Manhaft, adj. Manhaftig. [T. mannhaft.]
Tu manhafte Diana, Som brukar pijl och
spiut. Stjernhjelm Fagnesång. Manhafte
krigesmän. Fångne Cup. 5 intr.
Mänhet, f. Mannamod, tapperhet. [T.
mannheit.] han hadhe kunnat. . . förjagha
Konungen i Syrien Antiochum bådhe frå
land och folk, huar hans manheet och
förstånd hadhe warit så gott som honom lyckan
godh war. Uti. på Dan. 503. iag eder till
manheet mot fienden ... förmant. Gust.
Adolf Skr. 188. Alexander ... räds at ingen
ting blijr kuaar, Hvar han kan tee sigh fram
sin manheet at bevijsa. Lucidor T 2 b.
Mänhäld, Mannahäld, n. 1.
Mannamod. se vi en soldat som har alsintet märke
Af krigetz hårda lek ... Tå tro vi han har
glömt sitt manhäld hos sin amma. Spegel
G. verk 280. — 2. Manligt behag. I som
om manna-häld och fägring kunnen dömma.
Spegel G. verk 262. Se Häld.
Maning, f. 1. Kräfvande. [Mnt. [-maninge.]-] {+man-
inge.]+} ledhug och löss ... for alt ythermera
tiiltall, kraff eller maningh om forscriffne
tryhundrade mark örtuger. Gust. 1 reg. 6:
18. then för Lagsens maning och skul frij
är. Försp. till Rom. — 2. Frammanande
(af andar), besuerningar och maningar. L.
Petri Vigv. C 8 a.
Maninna, f. Karlaktig qvinna. [T. [-män-nin.]-] {+män-
nin.]+} Maninna, Virago. Schroderus Lex. 84.
Manketag, n. Eg. tag i manken;
kraftigt, dugtigt tag. Ther var ingen som uthi
strijden giorde sigh tankar til at fly, uthan
allesamman til at vinna segren. Iflgen
förtrodde sig på sina fötter, uthan på sina armar
och mancketag. Sylvius Curt. 21. här
gäller intet at vara snäller och färdig med
tungan, uthan medh handen til ett redeligit
mancketagh. Ders. 189. Slikt (lefnadssättet
1 forna dagar) gaf så grofva lemmar, Så
hårda manketag, At våra granna klemmar
Skull’ dö af minsta slag. Dalin Vitt. II.
6:6. Tar han ett manketag, tro säkert at
det käns. Sv. Nitet n. 23. mädh sådane
hädeord intaga (de) och fånga then fåwiske
almoge, Och är (det) wäll ett rätt
wider-döperskt, sacramentereskt och Jwdiskt
mancketagh. Ernhoffer 46 b.
Manketagande, p. adj. uthi hinderhåldet
hade han hoos sigh ett starckt, ett mächta
skönt, stridbart och manketagande folck.
Sylvius Curt. 245. manketagande krijg. Ders.
299. en berömmeligh fächtemäster ... hvilken
för sin särdeles starckhet och mancketagande
armar skull var hos konungen väl bekandt.
Ders. 669.
Mankön, n. 1. Menniskoslägtet. gudh
skapadhe mankönet såå ath thet skulle wara
man och qwinna. O. Petri Äkt. A 2 b. heëla
mankönet war aff syndenne platt forderffuat.
2 Post. 71 b. Gudh . . . haffuer giordt alt
mankönet aff itt blodh, til at boo på hela
jordenne. Ap. gern. 17:26. — 2. Hankön.
tu skalt läta komma jn i Arken allahanda
diwr aff alt kött, jw itt paar, mankön och
quinkön. 1 Mos. 6:19. alt thet som .. .
förstfödt är jbland booscapen, thet som
mankön är. 2 Mos. 13:12.
Manlig, adj. Menniskoälskande,
kärleksfull. them wil iach sända ath the framföra
idhra manligha hielp (x«Ptv) till Hierusalem.
NT 1526 1 Cor. 16:8.
Manna, n., se Man.
Manna, f. hon (qvinnan, Eva) skal heta
Manna, ther före, at hon är taghen vthaff
mannenom. 1 Mos. 2:23. (Luther: männin.)
Mannaharnesk, n. packa j tynner xl
månne härsk åff wåre röstning mett all tyg
och szå mång glaffuen ther till hörer. Gust.
1 reg. 8:270.
Mannamen, n. Menniskors skada. Thetta
(jagten) är een ährlig ijd Uthan synd och
manna-meen. Stjernhjelm Fångne Cup.
2 intr.
Mannas, dep. Taga man, gifta sig.
Lind Ord. Rietz.
Mannavif, n. Ett kortspel. Det bekanta
spelet Mariage ... på Svenska benämnes
Mannavif. Dahlgren 1:220.
Manneken, Manniken, m. Liten man.
[T. männehen.] Ach manneken! hvij går
tigh så? Stjernhjelm Hängde Astrild 5.
Tomtegubben (förestäld i en balett) var en
öfvermåttan liten manniken, att man näpligen
såg mera än hatten och fötterne på honom.
HSH 22:300 (1652).
Manneliga, adv. Med undersåtlig
lydnad. [Mnt. manlike.] wj täcke eder alle
ganscha kerlighe för edher weluillioghet,
trohet, hulscap och mannscap, j ossz alltid
trolighe och manneligha beuisth haffue.
Gust. 1 reg. 2:251. Jfr Manskap.
Mansdel, m. 1. Hvar särskild persons
del, andel, folcket förökes ... och hemmanen
klyffwes j månge deler, så thet löper opå
mandzdelen ganske lithet. Stjernman Com.
1:78 (1546). — 2. Hvad någon åligger för
hans del. han (bergsfogden) ingestädz will
göre rätt för sich eller achte sin mandzdeel.
RR okt. 1544.
Mansdjup, n. Ett djup så stort som
en mans längd. Mången ställer sigh uthi
thenna verlden gladlynt utvertes, men hiertat
är sänkt itt mansdiup under jorden.
Schroderus Kors. 10.
Mansdrägt, m. Jfr Drägt 4. alth thet
hwar bonde haffwer till iordh skall
summe-res tilhope, så får man see hwru skatten
vtgår, like eller olike, och ther effther kan
man dhå göret och laget, så att mansdrätten
bliffwer lagdh effter jordetalet, och icke
effther mantalet. — Item mötte ransakes ...
hwru monge årlige dagzwercker ... vtgöres
effter en mansdregt, och hwru mykin jordh
medt rätte gör en full mansdregt. Fin. handl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
