Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Menlig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Menlig
— 547 —
Mer
färd. Brahe Oecon. 15. Nykommet är
mepigt wälkommet. Ders. 32. hwad
för-nemligast hwar månad kan. menigst skee
heela åhret igenom. Ders. 99.
Menlig, adj. 1. Gemensam, allmän, ingen
aff them sadhe någhot wara sitt aff thet han
åtte, vthan all ting woro them meenligh.
Ap. gern. 4: 32. Huilken som haffuer plantat
en wijngård, och haffuer icke än nu giordt
honom meenlighan (glossa: Tå är han
meen-lighen, när huar må nyttian). 5 Mos. 20: 6.
the (Israels barn) haffua taghet theras
(hedningarnes) döttrar och theras söner, och
giordt then helgha sädhena meenligha
(blandad) medh folcken j landen. Esra 9: 2.
bedreff tu horerij, så at tu giorde tigh
meenligha hwariom och enom. Hes. 16:15. een
meenligh Prophetia om Christum. Försp.
till Nah. all Andeligh embete skola
meenligh warda, ... och icke meer allenast aff
Leuj slecht. Försp. till Sach. iagh haffuer
... tå iagh född war, taghet anda til migh
aff thet meenligha wädhret (luften). Vish.
7: 3. the höllo ena meenligha böön. 2 Macc.
8:29. iagh gerna wille en meenligh fridh
hålla. 9:21. thet tungomål som allom
al-moganom meenlighit och kunnogt war. L.
Petri Dial. om. mess. 62 a. — 2. Vanlig.
Jagh haffuer ingen meenligh brödh vnder
minne hand, vthan heligh brödh. 1 Sam.
21:4. Lögn ... är meenligh när otuchtadhom
menniskiom. Syr. 20: 26. wore ... huariom
och enom christnom rådhelighit, at han them
(vissa af Nya Test. böcker) aldra först och
aldramest låse, ath the worde honom så
meenlighe som hans daghligha brödh. NT
1526 försp. 3 b. — 3. Oren. hans Läriungar
åto brödh medh meenligha (thet är) medh
otwagna hender. Marc. 7:2. Thet Gudh
haffuer reent giordt, thet behöffuer tu icke
kalla meenlighit. Ap. gern. 10:15. ingen
ting äro aff sigh sielff meenligh, vthan then
som håller thet för meenlighit, honom är
thet meenlighit. Rom. 14:14.
Menliga, adv. Gemenligen, han skaar
sitt håår aff (thet skeedde meenligha hwart
åår). 2 Sam. 14:26.
Menlös, adj. 1. Oskadlig. Roffoglar ...
sönderslijta ... turturdufvan och the andre
meenlöse foglar. Comenius Tung. 148. At
tu här efter Meenlös lefver i späkt.
Stjernhjelm Fångne Cup. 5 intr. — 2. Oskyldig.
han lidher en meenlööss dödh som Christus
leedh, och icke en förtjent dödh som
röff-uaren giorde. O. Petri Handbok H 3 a. —
3. Lättrogen, enfaldig, lygnactugt tall war
komyt tijl gongx i blandh then menlösa och
enfoldug almoga. Gust. 1 reg. 2:162. iagh
hafver giordt tigh förståndigh, och icke
meenlös. Schroderus Hoflef. 86.
Menlösa, f. Menlöshet. Christi
meen-lösa, fromheet, rettferdigheet. L. Petri 4
Post. 33 a. The fromas meenlösa beledher
them. Sal. ord. 11:3. om menniskian hade
bliffuit stondandes j then retferdigheet och
meenlöso som gudh henne skapade. O.
Petri 2 Post. i«4 b. han skyler alla tina
synder medh sinne oskyldigheet och
men-löso. Gerson B 3 b.
Menniska, f. Man. Gudh skapadhe
menniskiona sigh til itt beläte, til Gudz
beläte skapadhe han honom. 1 Mos. 1:27.
Gudh bygde ena quinno vthaff reffuet, som
han vthtaghet" hadhe aff menniskionne, och
hadhe henne fram för honom. 2: 22.
Mens, adv. Med pock (absolut,
nödvändigt). Vi förfechte gerna vårt vedertagna
maner, och vilje mens hafva vårt fram.
Svedberg Schibb. 78. Hon vill mens
sielf-rådande vara. Ders. 80. han förde hård
klagan emot presten, viljande mens at Hans
M:t honom hårdt tiltala skulle. Sabb. ro 1:
b 1 b. Ett parti... hofvo sig uproriskt vis
up,... viljande mens tilvella sig regementet.
2:1307. Jfr Rietz Manns.
Mensam, adj. 1. Menlig, skadlig. [Isl.
meinsamr.] skulle wij ... tueka om man
slijk meensam och hinderlik stycke skulle
affleggia? L. Petri Kyrkost. 45 a. sådana
onyttiga Påueska Ceremoniers behollelse är
meensam och skadelig. A. Andreæ (tillägg
vid L. Petri Kyrkost. 52 b). — 2. Full af
hinder, obanad. Gack icke på meensamma
wäghar, at tu icke stöter tigh ther stenogt är.
L. Petri Sir. bok 32:25.
Menskmöjlig, adj. Möjlig för en
menniska (ett förstärkt möjlig). [T. [-mensch-möglich.]-] {+mensch-
möglich.]+} att hvar och en sitt anförtrodde
embete ... så vijda menskmöyeligit är
förrättar. Civ. instr. 89 (1694).
Mensten, m. Sten som är till men,
hinder, när jag här och ther hafver funnit
något klapur eller mehnsten, hafver jag ...
then undanrögdt, och giordt vägen jemnare.
Svedberg Schibb. f2a.
Menta, Mänta, tr. Garfva, bereda.
Men-tadt hudh. Hist. handl. 12. 1:94 (1573).
beeta, mänta och bereda huder och skinn.
Ders. 107. barka och menta hudar med
vijdebark. Lindestolpe Fross. 51. Menta
deg, den Teig kneten. Lind Ord. Menta
ler, Leimen schlagen oder treten. Ders.
Menväg, m. Obanad väg. för the store
hinder och meenvägar skull som lågho åth
then landzändan var ingom lätt at komma
dijt. Schroderus J. M. kr. 261.
Mer, Mera, adj. och adv. komp. och skal
her effter ingen meer flodh komma. 1 Mos.
9: U. honom icke skal wedherfaras meer
skam. Dan. 11:18. Icke allena thetta som
tu begärar, vthan mykit meer äro och gott
wil iagh tigh och tino folcke göra. 1 Macc.
11:42. Tu skalt wara offuer mitt hws, . . .
allena j mitt konungsligha säte wil iagh wara
meer (förmer) än tu. / Mos. 41:40. Then
ther troghen är j thet minsta, han är ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
