Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mytemakeri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mytemakeri
— 568 —
Måf
mutemaker, T. meutemacher.] mytemakare,
factiosus. Comenius Tung. index,
theszwer-mende mytmakere, som löpe her mongestedz
kringom landett, och wtföre ibland then
menige man mygin lygn och förräderij. Gust.
1 reg. 12:250. en vproresk, mytemakare,
aff-wendare. P. Erici 1:28 b. the skole gifva
ifrå sig then som rätte mytermakaren är
och the andre till obestånd hafver kommet.
Stjernman Riksd. 1:528 (1602). — 2.
Krångelmakar e. Månger mytamakare förviklar
och förmörkar saakena, med sinom
skruff-uadom ordom, att domaren offta icke veet
hvilkin parten han skal tilfalla. P. J.
Gothus Fastapred. 180.
Mytemakeri, n. Myteri, the thyske
ryt-tere, synnerligen aff thett partij som
myte-makerij pläge åstadkomme. Adlersparre
Hist. saml. 2: 4 (1562).
Mytemakerska, f. Hon (Inimieitia) är
rett een eterfull mytemakerska. Balck
Krist. ridd. F2b.
Mytinerisk, adj. Upprorisk. [F.mutiné.]
Samme mytineriske hoop hafve icke månge
bönder uthi deres mascopi bekommedtt.
Hallenberg Handl. 144 (1624).
Mytt, se Hytt.
Myttel, m ? Jagh achtar ey tin
försmä-delse en myttel, eller thet ringaste. A.
Laurent» Verld. speg. 313. [Jfr Mnt. mite, miitte,
ett ringhaltigt kopparmynt, hvilket ord ofta
användes såsom förstärkning af negation,
t. ex. aehten nieht ein mite.]
Må, Måga, hjelpverb. 1. Förmå, ingen
haffuer mått eller tordt ther emoot seya.
O. Petri 1 Mess. A 4 a. Jagh plägade frögda
migh aff nyia tijdender, men nu mår iagh
icke något nyt höra. Schroderus Hoflef.
271. — 2. Få, hafva lof att. prester icke
skulle må wara j ächteskap. O. Petri
Åkt. B 3 b. ingen ting är såå farlig som
ransaka thet wij icke måå. Svar till P.
Eliæe 2a. skole wij icke må äta och dricka?
L. Petri Dryck. D 7 b. huadh skäl skal
nå-ghon tijdh ther til finnas, at en skal må
handla emoot vppenbara Gudz ord och
be-falning. Dial. om mess. 90 a. ingen skal må
köpa eller sälia, vthan then ther haffuer
wedherteknet. Upp. 13:17. Måghe wij icke
weta, hwadh thenne nyie lärdomen är, som
tu lärer? Ap. gern. 17:19. Måghen j ock
hwdhflengia någhon Romersk man, och
odöm-dan? 22:25. ingen måtte komma in genom
Konungens dör, som en säck hadhe på sigh.
Esther 4:2. Ah, at wij doch hadhe mått
dödt (fått dö) j Egyptj land. 4 Mos. 14:2.
Hwj drogh tu j strijdh ... och kalladhe icke
oss, at wij hadhe mått draghet medh tigh?
Dom. 12:1. — 3. Kunna, iagh fruchtar, at
tå iagh kommer, må skee at iagh finner
idher icke såsom iagh wil. 2 Cor. 12:20.
Icke bådhom wij heller in för Herran wår
Gudh, at wij måttom wendt oss jfrå wåra
synder. Dan. 9:13. wij lydde icke Herrans
wår Gudz röst, at wij hadhom mått wandrat
j hans Lagh. 9:10.
Må, Måga, intr. Befinna sig. Må ock
pilten Absalom wel? 2 Sam. 18:29. Jagh
wil gå til min förra man igen, ther iagh
bättre måtte än iagh nu må. Hos. 2: 7. wij
måtte wel vthi Egypten. 4 Mos. 11:18. Jag
och din moder måge efter lägenheten så
tämelig. A. Oxenstjerna Bref 2:362.
Må, tr. Utrota, utplåna, nöta (af). [Isl.
må, Nor. maa. Se Rietz måa, må.] Ther
måst’ han trenne åhr i ledsamhet förspilla,
Til sorgen måddes af. Kolmodin Qv. sp.
1:451.
Må, tr. Skörda. [Jfr E. mow. Se Rietz
måa, må, taga upp ärter, lin o. d.] Bonden
intet har Til plöya, såå och måå.
Stjernhjelm Fredsafl 9 intr.
Mådre, f (?). [Isl. matira.] Se Fries
madra och måra. Mådhre, rubea tinctorum,
vena tinctorum, erythrodanum. Helsingius.
Måga, se Må.
Mågande, p. adj. Förmögen. [Mnt. [-mo-gende.]-] {+mo-
gende.]+} må ingen dreng eller piga eller
mindre mågande mena sig vara frikallad
at gifva them fattigom. Svedberg Casa 649.
Måka, tr. Skofla. [Isl. moka.]
Spanmåhlén genom ohyra är förtärd eller ok blefven
förspilldt, ok hafver satt sig, när man så
offta måkar om. Stjernman Riksd. 1: 520
(1602).
Mål, n. iagh haffuer itt tungt måål
(målföre), och ena swåra tungo. 2 Mos. 4:10.
Han (Gud) gaff them (menniskorna) förnufft,
måål (talförmåga), öghon, öron, och
förstånd. Syr. 17:5. itt gruffuelighit folck, aff
itt okunnigt måål (okändt tungomål). Bar.
4:15. the ropadhe medh högha röst på
Judiskt mål. 2 Krön. 32:18. jag kan icke
ähnnu (efter slaganfallet) komma till mitt
fulle måål (talförmåga) igen. A.
Oxenstjerna Bref 2: 534.
Mål, n. 1. Mått, mätning, han fattadhe
diwpen medh sitt mål. Ord. 8:27. — 2.
Syftemål. Stå i mål för någon, vara
mål för någons antastning, klander o. d.
Han haffuer taghet migh widh halssbcnet
och sönderbrutet migh, och lätet migh stå
j mål för sigh. L. Petri Jobs bok 16:12.
(Öfv. 1878: stälde mig till skottmål för sig.)
effter thet j... bekennen mitt nampn,
ther-före kan han (djefvulen) ingalunda lijdha
idher, j mosten stå j måål för honom, och
dricka min kalk. 3 Post. 104 a. Så moste
... både Christus och quinnan stå j mål för
honom (Fariseen), och läta sigh aff honom
retta och döma (se Luc. 7: 37 —39). 4 Post.
13 a. — 3. Slut. Hans macht är utan mål,
hans vishet utan ända. Spegel G. verk 26.
Mål, n. Gång. [T. mal.] iij eller iiij
måll cM (hundra tusen) gyllen. Gust. 1 reg.
10: 102. etthundradt mål tusendh gyllen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
