Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mångmål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mån gm ål
— 570 —
Mäklare
har måst omröra, hava mig uti en sådan
oförmodelig vidlöftighet kastat. Dens. F 2 b.
Mångmål, adv. Mångfaldt. [T. [-manch-mal.]-] {+manch-
mal.]+} Echo ... Skal idka tidt dit namn med
mång-mål dubblat mål. Columbus Vitt. 94.
Mångning, f. Mangling, med kraam eller
annar mangningh wmgaa. Gust. 1 reg. 1:226.
brwka gudz oordh till en mångning. NT
1526 2 Cor. 2:17.
Mångrådighet, f. Mångregering,
mång-välde. Polyarchia, mongrådighet. L. Paul.
Cothus Mon. pac. 109.
Mångtalig, adj. 1. Mångordig, när j
bidhien, skolen j icke wara mongtaloghe.
Matth. 6: 7. Icke mångtalig, uthan tystlåtigh.
Comenius Tung. 831. — 2. Språksam.
Konungen plägade altid vara glad och
mångtalig (margmälugr) med sine män.
Peringskiöld Heimskr. 1:759. the drucke
tilsam-mans, varandes mycket mångtalige. 2:139.
Mångtankug, adj. Mycket tänkande,
tankfull, then iordiska inboningen förtrycker
thet mongtankugha sinnet. Sal. vish. 1536
9:15.
Måpa, se Mopa.
Mård, m (?). och n. 1. Mårdskinn. du
Rederstige väll svepter i mårdh. B. Baners
visb. 50. — 2. En i folkvisorna
förekommande benämning på mö, flicka. [D. maar,
maard.] liten Kierstin så vänt et mård.
Sv. forns. 1:137. Kirstin den vähne mård.
1:141.
Mård, se M å 1 (Mal).
Mårdkele, f(?). Halsstycke på
mårdskinn. [T. marderkehle.] Mårdkeler voro af
2 slag, gode och passelige keeler... Till ett
mantelfoder åtgingo omkr. 125 mårdekeler,
hvar kele • räknad till 1 mark. Murberg
V AH 5:147.
Mårmessa, f. Vanstäld form för
Marie-messa (i almnackan Mormessa), den 8
september. Dijkman 149.
Måste, hjelpverb. ther moste (kan) ingen
■ostraffat bliffua. Syr. 7: 8. Gör rekenskap
aff titt Fögderij, Ty tu moste (kan) icke
lenger wara min Fogde. Luc. 16:2. Thet
Gudh haffuer reent giordt, thet moste (må)
tu icke rekna meenligit. Ap. gern. 11:9.
j mosten tå skola skemma idher. Hes. 36: 32.
wij mostom skemma oss. Dan. 9: 7.
Måtta, f. [Mnt. mate.] Lengden aff huart
tapetet war otta och tiwghu alna, och
breed-den fyra alna, och the woro all widh ena
måtto (af lika mått). 2 Mos. 36:9. ther aff
wardt mannen öffuer motto (måttan) riker.
1 Mos. 30:43. andtworda riichit wp ighen
j fraa oss j saa goda mottho (skick) och
nesth gudz hielp j betthre æn wij thet
ana-madt hadom. Gust. 1 reg. 2:115. Juda ligger
jemmerligha, hans portar stå j een ömkeligh
måtto. Jer. 14:2. Altså lychtadhe Salomo
Herrans Hws . . . j godho måtto. 2 Krön.
1:11. han ... lät honom gladhan och i godho
måtto (på godt sätt) jfrå sigh dragha. Tob.
10:10. mong ting bestellas j godha måtto
j thesso folcke genom tina försichtigheet.
Ap. gern. 24:8. En dåre leer offuerliwdt,
en wijs leer til måtto (med måtta). Syr.
21:29. En wen kan wel wara sinom wen
til måtto (gagn). L. Petri Sir. bok 40:23.
mitt nampn är ther (i brefvet) migh till
fögho motto (behag) inskriffuit. 2 Sänd. 197.
Så var ock min gemål mig icke väl til måtta
(till nöjes). Kolmodin Qy. sp. 2:554. —
Måtto brukas af Spegel som neutr. och i
plur. tina nåd är mig i många måtton tedder.
Öpp. par. 53.
Måtta, intr. och tr. 1. Sikta, syfta, så
haffuer han ... spent sin bogha, och mottar
til. Ps. 7:33. Ähran är dygdenes root, och
dygdenes grundval är ähran. Dijt måttar all
Gudz lag. Stjernhjelm Here. 370. — 2.
Rikta, alt thet han giort måttade han åth
den ena Stratonice (åt S. ensam). U. Hjärne
Vitt. 42.
Måtta sig, refl. Iakttaga måtta. [T. sich
mässen.] veta måtta sig uthi lyckone.
Schroderus Hels. beg. skattk. 62.
Måttgifvande, n. Bindande medelst
gifven föreskrift eller regel. [T. massgeben.]
kan jag icke väl låtha att gifva uth mine
tanckar däröfver, doch uthan någons
præ-judicio eller måtgifvande. A. Oxenstjerna
(HSH 32:151).
Måttig, adj. [Mnt. matich, T. mässig.]
Måttigh, Måtteligh, continens, temperans,
temperatus, sobrius. Helsingius. han var
måtig i kläder. J. Botvidi Likpred. E 1 b.
Måttighet, f. [Mnt. maticheit, T. [-mässig-keit.]-] {+mässig-
keit.]+} 1. Måttigheet, Måtteligheet,
continen-tia, temperantia, modestia, abstinentia,
sobri-etas, frugalitas, parsimonia. Helsingius. —
2. Lämpligt mått, hvad som är lagom. Een
sund lufft behåller vår lekamens naturlighe
värma i sin måttigheet. Sparman Sund. sp. 6.
Måva, intr. Dröna, lata sig, vara håglös.
[D. maabe.] Hvi sitt’n I så ok måven? Jag
troor ey at I såven. Lucidor C la.
Mägen, n. Kraft, styrka. [Isl. megin.j
Jesus war tå så fast förswagat, At han ey
lenge förmåtte dragat (korset), Macht och
mägen war honom förgåt. O. Petri Jesu
pina E 2 b.
Mähä, n. Mes, stackare, stympare, odåga,
våp. Werldzlighe Herrar ... skola sitt alffuar
och flijt see lata, Gudz rättwijso och ordning
fulfölia, och icke såsom mähä ther sittia.
P. Erici 3:123 b. Skal jagh här gå som itt
mähää, Och haa ingen at umgåås medh?
S. Brasck Förl. sonen G 3 b.
Mäklan, f. Mäklande, bemedling. Thenne
ovillien ... skulle Drottningen medh sin
go-dhe ordh och mecklan afstyrkt. L. Petri
Kr. 74.
Mäklare, m. Mellanlöpare. någre
on-dhe mäklare gåfvo sigh upp och blandade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
