Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Obarmherteliga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Obarmherteliga
— 598 —
Obeqvämlighet
hafuer man ... icke tilbaka satt hvadh ...
hafver sigh giöra låtit, uthan alt flitig
ob-achtat. HSH 31:194 (1663).
Obarmherteliga, adv. Obarmhertigt. the
skola handla obarmherteligha medh tigh.
Hes. 23:23.
Obeden, p. adj. Oombedd; objuden. [Isl.
übéöinn.] Obedin til, går otackad ifra.
Grubb 605. Qbedin giäst är icke altijd
välkommen. Ders.
Obefog, n. Otillbörligt uppförande. Så
badh han medh spotskheet Retten taga sigh
och sättia sigh i kijstan, hvilket när
lenss-mannen blef befalt effterkomma, spände han
emoot medh all macht, svor yttermera och
badh fanin öfverflödigt offta gå i kijstan,
... medh hvilket obefogh han uthades, att
förvaras der så lenge han sofver af sigh
ruset. Rääf Ydre 219 (1677).
Obegriplig, adj. Omätligt stor. [Mnt.
unbegripelik.] riichit haffuer kommith ... tiil
obegriipelighan schada. Gust. 1 reg. 2:41.
Obegrundelig, adj. Outgrundlig, iagh
skal jbland Hedhninganar förkunna the
obe-grundeligha Christi rijkedomar. Eph. 3: 8.
Obehinderlig, adj. Som ej kan hindras,
afhållas. vthi henne (visheten) är en
för-ståndigh ande,.. . skarp, obehinderligh. L.
Petri Sal. vish. 7:22. (Vulg. quem nihil
vetat. Bib. 1541: frij.)
Obehändig, adj. Obeqväm. Brödren
(munken) sigh beklagade, at thet honom icke
är mögeligit at han sigh medh arbete nära
kan, ty then klädnaden är för stoor och
obehändigh. R. Foss 359.
Obekymmersam, adj. Vårdslös,
ovärdig■ Jag hissnar, när jag tänker på
fölg-derne af vår obekymmersamma hushålning.
Carleson 2.
Obekänd, p. adj. Obekant. [Fsv. [-obe-känder.]-] {+obe-
känder.]+} itt obekendt land. Jer. 22:28. han
medh honom war obekend. L. Petri 2 Post.
287 b. obekend diwr. Sal. vish. 11:19. Tobak
een vahra, som för någen tijdh sedan här
hafver varit obekändh. Stjernman Com.
2: 305 (1641).
Obekändt, adv. Omedvetet, medh thet
han (Pilatus) åter och så offta sägher sigh
ingen saak finna medh Jesu, slijkt talar han
obekent emoot sigh sielff, effter thet han
honom haffuer lätet nepsa, som han ingen
skul med wiste. L. Petri Chr. pina e 1 b.
Obelägen, p. adj. 1. Otjenligt belägen.
Ängar och dalar, långt frånskilda och
obelägna för odling, ge boskapen ett frodigt
bete. Geijer II. 1:24. — 2. Otidig,
opåkallad. galna menniskior offta plägha medh
... obelägna orseckter binda oc vppenbara
sig sielffua._ L. Petri Chr. pina K l b.
Obeläglig, adj. Otjenligt belägen,
obeqväm. obeläglige platzer. Stjernman Com.
1:142 (1555).
Obelägrad, p. adj. Okränkt, thet wore
een skam när the Assyrier, at een sådana
quinna skulle obeleghrat jfrå oss komma.
Judith 12:11.
Obepiödd, p. adj. Obesvärad, hvilken
(regeringen) Hans Kiärlighet här efter skal
vara med förskonat och obemödd.
Stjernman Riksd. bih. 248 (1597).
Obeqväm, Obeqvämd, adj. [Fsv. [-obe-qvämber.]-] {+obe-
qvämber.]+} 1. Vanför. Siukestugorne . .. thijt
the som helt obeqvemme äre... flyttas måghe.
Stjernman Riksd. 2:1009(1642). — 2.
Oskicklig, oduglig, besörgia them (kyrkorna) med
the clerker som obequemme ære,
mansla-gare, drinkere, eller the som icke kwnna
eller vela predica gudz ord. Gust. 1 reg.
4:241. Christus ... haffuer låtit hwar och en
menniskio wara frij ther til (till äktenskap),
then som icke aff naturen eller elles aff
menniskios werkan ... obequemd ther til är.
O. Petri Sakr. 13 a. Är man eller qvinna
af naturen vanför och til ächtenskap aldeles
obeqväm. Lag 1734 G.B. 13:8. — 3.
Otillbörlig. (the) haffue fört någhet obequemt
thall på honnom, kallandis honnom en
bodell eller Mördare. Gust. 1 reg. 6: 35.
Obeqväma, tr. Besvära, han
obeqvä-mar klokt folk med sina dumdristiga ord.
Dalin Arg. 1, n. 39.
Obeqvämlig, adj. 1. Besvärlig,
påhäng-sen. Importunus, obeqwemlig, träghin.
Var. rer. voc. S 2 a. — 2. Otjenlig, onaturlig.
barkebrödh och annan obeqvemligh spijs.
HSH 30: 233 (1658). — 3. Otillbörlig. Otalighe
obekwemlighe saker Swænske men hafwe
mooth honom (kon. Kristiern) ok hans
mæt-hængi3re. Gust. 1 reg. 1:49. honnum öffuer
förtt är ith obequämligit tall oc ricthe. 6:36.
bedriffua obequemligh ting. Rom. 1:28. han
straffar then obequemligha gerningen, hans,
som toogh sijn stiwffmodher til echta. Försp.
till 1 Cor. han läät sombligha vphengia i
rööck, och mong annor obequemligh och
obarmhertig stycke bedreeff han vppå them.
O. Petri Kr. 167.
Obeqvämliga, adv. Onaturligt. Sodom,
Gomorra... begynte obequemliga skicka sich
j okyskheet. O. Petri Ed. A 2 b.
Obeqvämlighet, f. 1. Onaturlighet,
konung Magnus gaff sich til löösachtigheet och
til sådana obeqwemligheet... at i bland
Chri-stit folk icke war lofflighit sådana tenkia eller
tala, mykit mindre at bedriffua. O. Petri
Kr. 128. aff stoor hunger och nödh ...
för-thära hästar och annan obeqvemblighheet
(onaturlig föda). Tegel Gust. 1 hist. 2: 71.
Många åto dyngia och annor obeqvemligheet.
Petrejus Ber. A 3 a. — 2. Olägenhet,
besvärlighet. han knapt kunnat värjas ifrån
löss, ehuru man ock giorde sin flit honom
at renligen sköta .... månge hafve hållit före
denna obeqvämlighet och plåga vara honom
pålagd til et straff. J. Werwing 2:148. —
3. Oskicklighet, oförmåga, hwilken sina obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
