Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Ofsvår ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O’fsv Ar
— 604 —
Oförkränkeliga
diffamera, illa berychta, förklena ens
goda namn, ofrägda. Svedberg Schibb. 264.
thenne ... som andra icke allenast vil retta,
utan ock skemma, ofrägda och fördöma.
Försvar 50. Skulle the höge . .. lefva syndigt,
yppigt, säkert och ogudachtigt, och ofrägdade
så sin egen höghet. Sabb. ro l:a3a.
OfsvAr, adj. Mycket svår. En vandring
är vår verld. Ho baarfött träder ann, Hvad
mången off-svår stööt i vägen möter hann.
Columbus Poet. skr. K 4 a.
Ofta, adv. Om wij offtare (vidare, ännu
en gång) höre Herrans wår Gudz röst, så
moste wij döö. 5 Mos. 5: 25. the wele tage
saken alffuerligen före mett the same Lubske.
ath thorn icke offtare schall lengte effter krig.
Gust. 1 reg. 11:14. them (fartygen) Konung
Erich befalte giffuas löse medh åthvarning at
the ey offtare ... igen komma skulle. Girs
Er. 14 kr. 20. Erie Puke ladhe sich offter
(flere gånger) wijn om at han wille haffua
kommit marsken om halsen. O. Petri Kr.
190. han finner sigh offta gånger (T. oftmal)
i sin mening aldeles vara bedragen. A.
Laurent» Verld. speg. 89.
Of termer, Oftermera, adv. Oftare,
vidare. Krafften och werkandet kommer allena
aff Christo, såsom tilförenne offtermeer
be-kendt är. L. Petri Dial. om nattv. B 4 b.
han skal icke offter meer lata tin Lärare
bortflyga. Jes. proph. 30: 20. wij ingalwndha
velia tilstædia ath thet opthermera skee skall
epther thenne dagh, ath ther hoos eder skwla
forswaras ... vittherliga tiwffwar. Gust. 1 reg.
4: 98. [Fsv. optarmer.]
Ofvan, adv. offuan (uppe) j himmelen
och nedhre vppå iordenne. 5 Mos. 4:39.
penningar som lågho offuan (ofvanpå,
öfverst) j säckenom. 1 Mos. 42: 27. Farer effter
thet offuan til är (det högre, himmelska
goda), icke effter thet som på iordenne är.
L. Petri 2 Post. 9 a. itt är thet, at tu icke
troor, Thet andra, at tu än tå liwgher ther
offuan vppå (derutöfver), säyandes tigh thet
troo. Om nattv. B 4 a. ofvanst (öfverst) på
kullen. U. Hjärne Anl. 372.
Of Ang, n. Orättfånget gods. Olaga fång
är ofång. Dom regi. 16.
Ofägnad, m. [Isl. üfagnadr.] dän
ofäg-nad, dit bortvistande (din bortovaro) mig
upväcker. Hermelin B 8 a.
Ofälle, n. Olycksfall. Kyrckian genom
dödzfall eller annat ofälle blifver sit (utgifna
lån) quitt. Laurelius Kyrkord. 437. all
ofellen, som honom (döden) förorsaka, såsom
sjukdom, hiertans ångest ... krig, hunger.
Svedberg Dödst. 86. Flussar och catharrer
(äro) orsak til så många andra ofällen
(sjukdomsfall). U. Hjärne Surbr. 22.
Ofärdig, adj. Bristfällig. warder mann
förnimmendes, nähr the schiuthe til måls,
hwem som haffuer ofärdige röör.
Adlersparre Hist. saml. 2:106 (1566).
Ofäta, f. Öfverlastning med mat,
frås-seri. [Isl. ofdt, n.] Menniskiorne begynte
lefva i yppighet, i... offäto. Lindestolpe
Fross. 12.
Oför, adj. Svag, oförmögen till arbete.
[Fsv. oför.] een stoor deel af Rijksens Rådh
äre i förledne tijd ifrån falldne och een part
ållderstegne och oföre. Gust. Adolf Skr.
108.
Oföra, f. Menföre. [Isl. üfæra.] Hade
wor kæriste nodugiste herre gerne skickat
nogen köper oc andra warer ned tyl
ælfs-borgh, hade oföran hans nod thet icke
for-meent. Gust. 1 reg. 2:17. Jfr O före.
Oförakteliga, adv. kong frederik och
danmarks herskap tilrede sig ganska
ståteliga medt mykit folk och tilhörelig
cläd-ninger att besökia thet möte ... i lödese,
tilkräffuer för then skull lägligheten att vij
på thenne sijdon skicke oss ther effter så
att vij kunne haffua oss oforakteliga i blandt
slikt främmadt sälskap. Gust. 1 reg. 5:98.
Oförderflig, adj. Som ej kan
förderfvas. the skulle sökia epter then maat som
oförderffuelighen wåre. O. Petri Sakr. 17 b.
Ofördold, p. adj. theras misgerning är
för mijn öghon ofördold. Jer. 16:17. all
theras argheet är honom ofördold. Syr. 17:17.
Ofördragen, p. adj. OfÖrlikt. the
tvi-stige saaker ... som både Rijkerne emellan
ofördragne vore. Tegel Gust. 1 hist. 2:180.
the Lybeske, som H. K. M. än var
ofördragen medh. 2:155.
Oföre, n. Menföre. [Fsv. oföre, Isl. uf cer i.]
then blijde wijnter och oföre nu ähr opå
ferde. Fin. handl. 9:128 (1556). oföre och
stort vattenflöde. Hallenberg Hist. 3:18.
Jfr O fö ra.
Oförfänglig, adj. Som ej är till förfång.
[T. unverfänglich.] denne dheras
vählvillig-het och tollfrijheets cederande skall vara
dem och dheras vählfångne privilegier
oför-fångelig. Stjernman Riksd. 2:869 (1634).
Oförfängligen, Oförfängligen, adv.
Oförgripligen. Bidiandes ödmiuckeligen, dett
sådant af E:s K. Maij:tt så nådeligen ville
förståås och uptagas, som dett af mig
oför-fångeligen . . . schrifvas. A. Oxenstjerna
(HSH 34:50). Oförfengeligen ähr dette
Cantz-Ierens rådh. Dens. (Ders. 26:202).
Oförhalande, p. adj. oförhalande
bättring. P. Erici 5: 202 b.
Oförhoppandes, p. adj. Oförmodad,
oväntad. [T. unverhofft.] ther ijdel
förhop-ning til sundheet varit hafver, ther effter
then oförhåppandes dödhen strax folier.
R. Foss 461.
Oförklent, adj. Oförminskad. Kongl.
May:tz rättigheet vid dess pantsatte bönder
altijdh oförklent förbehållen blifver.
Stjernman Riksd. 2:1490 (1664).
Oförkränkeliga, adv. Oförkränkt.
be-redhandis væghen ... til æn vinligh (vänlig)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
