Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Ordan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ordan
— 622 —
Ordkast
styls och orda-lämpas arts och underlige
Laconiske kortheets ... skul. Stjernhjelm
Föret, till VGL.
Ordan, Orden, m. och n. 1. Ordning.
The äro inkompne såsom genom stora
reff-uor, och äro vthan ordan infallne. Job 30:14.
hwar och en skal gå j sin orden. Joel 2:8.
Konungens här droogh . . . j godh ordan.
1 Macc. 6:40. Han hade wehll 2000
Hoff-men som alla ridhe i sitt orden vti blanckt
harnesk. Svart Kr. 102. Tilförende hade
warit seder att Biscoparne skulle haffua
fremsta ruhmen nest Konungenom ... Lika
sådant orden hade the och vlhi al breff the
scriffuo till främande landh. Ders. 122.
ordenen (ordningen, turen) moste gåå kring
ifrån den ene till den andhre (sekreteraren
att tjenstgöra). A. Oxenstjerna (Meddel.
från Riksark. 2: 248). — 2. Slagordning, the
som j häär drogho til strijdh ... endrechtige
til at skicka sigh j ordan. 1 Krön. 13 (12:33).
the Assyriers ordan förskringrat war, och
Israels barn j theras ordan drogho. Judith
15:4. bliffuer j ordan och wärier idher.
1 Macc. 4:18. Tå lät Judas vthropa j hela
härenom, at krijgsfolcket skulle slå sin ordan
(ställa upp sig i slagordning), och storma
til stadhen, hwar och en hoop aff sitt rwm.
5: 49. — 3. Klosterorden, hon ... gaff sich
til thet nyia ordan i Wadzstena som Sancta
Birgitta thå begvnnat hade. O. Petri Kr.
139. iach kan full wel vndbära all orden
(plur.) och closters skrud. Psalmb. 1536 92.
then ordenens brödhra. Gust. 1 reg. 3:102.
han wtåff samma closther och ordon wtgå
will. 3:340.
Ordaprång, n. Ordprål. the bruka
för-mykit krus och ordaprong i sina
predikningar och skriffter. Svedberg Schibb. 180.
et kärnlöst ordaprång. Dalin Vitt. II. 6:197.
Ordaqväde, n. [Isl. ortiakvöö, f]
pro-verbium, ordspråk, ordaqväde. Svedberg
Schibb. 292. theras ordqväd var, Opt flagd
i fogru skinne. Spegel G. verk 229.
Ordaröst, f. orda rösten, hwilka the
wedhersakadhe, som henne hörde,
begärandes, at ordet skulle them jw icke sagdt
warda. Ebr. 12:19. (Öfv. 1882: ett ljud
af ord.)
Ordaskifte, n. Ordvexling. Det stålta
fria stånd, som vet af intet giffte,... Kom ...
i hefftigt ordaskiffte Med ståndet, hvilket
namn af äckta sig tillagt. Eldh Myrt. 33.
Ordaslag, n. Tal, utlåtelse, så haffuer
tijn ondzka lärdt tin mun, och haffuer fått
tigh ilfundigha manna ordaslagh. L. Petri
Jobs bok 15: 5. Han giffuer wel godh ord så
lenge tu äst när,... men han fåår wel sedan
itt annat ordaslag om tig. Sir. bok 27:26.
Ordasolk, n. Ei heller hafver jag...
velat dierfveliga hafva mina hand allestädes
uti sodet, som hans ordasolck om mig lyder.
Svedberg Försvar 141.
Ordasvep, n. Ordkram. Tå blifver efter
mig en Kammarjunker sänder, Som an sin
herras tienst och hälsning hos mig mäl,
Med mycket ordasvep. Kolmodin Qy. sp.
1:119.
Ordaträta, f. Ordstrid, siwk j spörsmål
och orda trättor. 1 Tim. 6:4. dispute,
disputation, ordaträta, ordvexling. Svedderg
Schibb. 265.
Ordaväf, m. vårt språk var ther (i de
Gustavianska bibiarne) regelbundit til sina
böijelser och sin ordaväf. Svedberg
Försvar 11. ordaväfven, jag menar bögningen,
eller then regelbundna sammansettningen,
angående numeros, genera, casus och
personas. Ders. 25. thet vi kalle Syntaxin eller
som Sal. Columbus icke obeqvemt nemde
ordaväf. Ders. 71. vårt Svenska språk til
sin construction eller ordaväf merendels
följer Latinen. Schibb. 146.
Ordblåsa, f. Pratmakare, den högst kan
storma och har bästa målföret, blir offta
mäst hörd och kan mäst uträtta. Det är
offta intet skiäl och förnufft, det är liudet,
skramlet, bullret, som vinner lydiga öron.
Släpp en dumdristig, en halflärd, en
ord-blåsa i et rum, der många äro församlade,
och jemte honom en spakfärdig, förnufftig
och förfaren man, jag vill see på,
hvilkendera har högsta ordet, eller först
genom-drifver sin villia. Dalin Argus 2, n. 40.
Ordel, m. Dom. [Mnt. ordel, T. urtheil.]
Lind Ord.
Ordela, intr. Döma. [Mnt. ordelen, T.
urtheilen] Lind Ord.
Ordelsman, m. Skiljedomare. [Mnt. [-or-delsman.]-] {+or-
delsman.]+} som Pallas är befunnen Uthan
anseend, opartijsk,... Ty skal hon uthaf oss
samtlig Vara väld til ordelsman.
Stjernhjelm Fredsafl 13 intr.
Orden, se Ordan.
Ordfager, adj. jag här hafver varit
ordgran och intet ordfager. Thet är: jag hafver
här intet brukat någon ordståt, utan en klar
och enfaldig stil. Svedberg Sabb. ro 1: d la.
Ordgild, adj. Ordhållig. han fick heta
en ordgild förste, then icke gerna wille swäria
sigh meen. L. Petri 3 Post. 32 a.
Ordgjutare, m. Pratmakare, sladdrare.
[D. ordgyder.] en näsvis ordgjutare. E.
Sparre Rådslag (1587). Ordgiutare, blatero,
garrulus. Spegel Ord.
Ordgrann, adj. Se under Ordfager.
Ordgäf, adj. Allmänt omordad. Denne
Kon. Oloff är förthenskull iblandh andre
Sveriges Konungar vorden så
nampnkun-nogh och ordgäf, at i hans tijdh vart Christen
troo här i rijket på nytt planteradh. L. Petri
Kr. 53.
Ordkast, n. Ordvexling. vi råkade i
ordkast öfver krigsdeclarationen.
Ehren-sten (Lönbom Anek. I. 5:104). orden sällan
skräs i hetsigt ordakast. Kolmodin Qy. sp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
