Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Ordlös ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ordlös
Orka
1: 56. Af sådant kommer gnabb, så ordkast,
sedan tvister. 1:844. Börja oskäligen ej med
någrom trätor och ordkast. A. Nicander
Vitt. 49.
Ordlös, adj. Som ej håller sitt ord,
löfte; trolös, en saadan oordlöös man. Gust.
1 reg. 1:276. ordlöse.... trolöse,
obarmher-tighe. Rom. 1:31. Likuel wil icke Gud för
några menniskios ondsko skul warda
orda-löös. L. Petri Kyrkord. 24 b. Konungar icke
gerna pläga wilia heetas wara ordlösa. Uti.
på Dan. 207. Then ordlöse, som går ifrå ord
och lofven. Svedberg Dödst. 430. vår falske
och ordlöse naboe och granne Ryssen.
wldekindi 339.
Ordmjuk, adj. en ordmiwk tunga
be-weker thet som beenhårdt är. L. Petri
Sal. ord: 25:15.
Ordning, f. Orden. Doch vart vår påve
itt gott rådh, At han vår ordning fan uppå
Genom Ignatium Lojolam. S. Brasck Förl.
sonen H 3 b. then ordning the Capuciners.
Ders. L4a.
Ordningsskrifvare, m. Perscriptor,
Ta-bellio, cautor, vulgo notarius. Helsingius.
Ordprångare, m. Ordkrämare. man
skäller honom för en ordprångare och
lögnare. Schroderus Hoff. väck. 312.
Ordsed, m. 1. Talesätt, uttryckssätt.
thet war itt meenligit oordspråk j bland
Ju-dhanar, när the gingo fram om huan annan
eller kommo til sammans, Fredh ware medh
jdher, såsom wij och samma ordhsedhen
bruka. O. Petri 1 Post. 91 a. — 2.
Ordspråk. Allmenneliga ordseeder brukas offta
för Iagh. Dorn. regi. 16.
Ordspråk, n. 1. Tal, yttrande, språk.
Hiob hölt talet fram, Hooff vp sitt ordspråk
och sadhe. Job 27:1. {Öfv. 1878: tal i bilder.)
så skalt tu föra itt sådant ordspråk emoot
Konungen aff Babel, och säya. Es. 14:4. —
2. Talesätt. Se Ordsed 1. — 3.
Tänkespråk, sedespråk. Wij wilie itt gott
ord-språck höra, och een sköön dicht på harpo
spela. Ps. 49:5. Jagh wil öpna min mun
til ordspråck. 78:2. merck gerna
wijsheten-nes godha ordspråk. Syr. 6:35. Förachta
icke hwadh the wijse tala, vthan retta tigh
effter theras ordspråk. 8:9. Han (presten)
moste lära Andeligh ordspråk, och öffua sigh
vthi diwp taal. 39:3. — 4. Allmänt talämne,
"visa", skalt warda ... til itt ordspråck och
gabberij ibland all folck. 5 Mos. 28:37.
Israel skal wara til itt ordspråk och fabel
ibland all folck. 1 Kon. 9: 7. Han haffuer
satt migh til itt ordspråk ibland folck, och
iagh moste wara itt vnder ibland them. Job
17:6. Thesse alle samman skola göra itt
ordspråk om honom, och ena sagho och
gå to. Hab. 2:6. (Öfv. 1878: dikta en visa.)
Ordstäld, p. adj. Nödstäld på ord, stadd
i förlägenhet om ord. Apostelen (Paulus)
var ... icke ordstellt när han skulle beskrifva
en ting. Svedberg Sabb. ro 2:1354. Cicero
var intet ordstellt, när han talade och skref
obundit... Men när han en gång skref thenna
versen: O fortunatam natam me consule
Romarn, slapp han intet passligit omdöme.
Schibb. 105. Kunde alt hvad andeligit och
verldzligit var våre Svenske (fordom) med
Svenskt ord gifva och förstå låta ... hvi skole
vi nu vara så ordstelte thenna tiden? Ders.
411. på ursecht är en brotzlig aldrig
ordstellt. Dödst. 55.
Ordsvassare, m. Ordklyfvare.
ordsvas-sare, argutator. Comenius Tung. index.
Oreda, f. Oenighet, en ogudhachtigh
kommer oredho åstadh emellan godha wener.
Syr. 28:11. Emillam them tu oredho bäär.
Rondeletius 61. then ther uti oreda är
medh sin nästa. Emporagrius 72.
Oreda, tr. och intr. Bringa i oreda.
Rättferdigheetennes ordningar ...
confunde-ras och oreedas. Schroderus Pac. 149.
bitter näpst, som sårar, men aldrig läker,
oredar, men aldrig städar efter sig. Dalin
Vitt. II. 6: 52. Hvilken har oredt
garnhärf-van? Lind Ord.
Oreda, adj. Oberedd, oförberedd, ther
låge en part druckne, och iu mest
mesteparten sääkre och oredhe. Svart Kr. 82.
Orede, n. Oordning, förbistring, varna
föräldranar, at the icke obetänckte uthgiffue
sin barn j hastigheet eller dryckenskap
någrom okändh, och tubba så sedan barnen
at giffua ther til sitt ja: Ty ther effter folier
mykit orede. Phrygius Brudpred. C 7 a.
Oredeliga, adv. Otillbörligt. [Mnt. [-un-redeliken.]-] {+un-
redeliken.]+} han then froma mannen så
ore-dheligha dräpit hadhe. 2 Macc. 4:35.
Hedh-ninga hopen, som them emoot rett och
oredeligha plågadhe, 8:16.
Oregerlige adv. Otygladt, omåttligt.
Ett barn, hvars moder han så oregerligt
älskar. C. Gyllenborg Andr. B lb.
O rf, n. Skaft på lie. Lind Ord. Rietz.
Orgelek, m. Orgelspel. Orgeleek. Om
Påfvarne försp. 12 b.
Orgelekare, m. Orgelspelare. Dipl. Dal.
2:280 (1544). RR *el* 1544.
Orgemakare, m. Orgelbyggare.
Thy-selius Handl. 2:316 (1547). Helsingius.
Orhane, Urhane, m. Orre? Tjäder?
[T. auerhahn, urhahn.] Gallus siluester,
orhane. Var. rer. voc. Q 4 b. orhane,
or-hanar. Fin. handl. 3: 298, 303 (1556). vrhane.
Hist. handl. 2:25 (1548). Rietz 488 a.
Orimlighet, f. Oordentlighet, oskick.
Ingen må och belasta bruudehuuset mädh
sijna drängiar, poikar, pijgor eller annat
sådant mädföllie, för trängsseli, stöld och
annan orimeligheetz skull. HSH 31:63 (1661).
Orin, adj. Unken. Orin säd, orit mjöl.
Lind Ord. (Rietz oren 489 b.)
Orka, intr. Oc orker ey (hinner, räcker
ej till) vare manss diup ther vort fiske staar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
