Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Otrohet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otrohet
— 630 —
Outngängelig
Otrohet, f. Otro. Herre iach troor, hielp
minne otrooheet. O. Petri Men. fall H 7 b.
thet är otroheten, at hon icke haffuer then
tro till Jesum Christum som henne boorde.
2 Post. 95 a.
Otrolig, adj. Oredlig, oärlig. Han aldrigh
haffver sin herra affhendt I någen otroliga
måtte, Föruthan ett groffgrönt stycke. Hund
Er. 14 kr. v. 378.
Otroliga, adv. 1. Icke troget, icke
noggrant. Så haffua nw vttolkarena icke drijstat
... trädha ifrå thet ordasett och figurer som
vthi thet målet (Hebreiskan) war, på thet
the icke skulle tenkias otroliga tolkat haffua.
Dav. ps. 1536 förspråk. — 2. O redligt, wij
haffue doch intet förgätit tigh, eller otroligha
j titt förbund handlat. Ps. 44:18. när the
gåffuo thet (underhåll till presterna) vth, så
gåffuo the thet fast otroligha. Försp. till
Mal. them, som theras ... embete otrooliga
förestå. L. Petri 2 Post. 185 a.
Otroskap, m. Otrohet, straffa dem för
deras otroskap och falskhet. Tegel Er. 14
hist. 113.
Otröst, f. Något som ej är att förtrösta
på, någon som är utan makt och förmåga
att gifva beskydd eller hjelp, i dandemen
alle (taga) någhot vbestond före, lijtandis
til ewentyrs på någhon otröst, der j med
förrådher idher sielffue. Gust. 1 reg. 7: 314.
Ottemål, n. Otta. hans gesäller, Som
hamra på sitt städ från ottemål til qvällen
Kolmodin Qv. sp. 1:249. Hvad? är thet
nu så dagz? Jag hörer tuppen ropa ... Är
thet nu outemåål(l)? Spegel G. verk 212.
Otter, m. Utter. [Isl. otr.] Helsingius.
Otugen, p. adj. Ohöflig, ohöfvisk. [Mnt.
untogen.] Eij heller någhens ähre antastha
eller älliest vtugne nampn kalla. RR 12/i 1545.
Otukt, f. Osnygghet. [Mnt. untucht.) han
... spyr eller giör otucht (sitt tarf) ij godhe
mens sängher, rotandes och förderfuandes
theres kläder. Schmedeman Just. 17 (1544).
(Hundar må ej insläppas i kyrkan) för then
slema art och otucht them folier, at the ther
snarast skemma och wäta, som bäst är
til-pyntat, bådhe wid Altare och annorstädz.
L. Petri Kyrkord. 8 b. han ligger dödz siuck,
och måste derföre göre sin otucht in ij
hw-senn, effter hann inthet kann hielppe sigh
siellf wth. Fin. handl. 10:222 (1596).
Otuktad, p. adj. Lögn ... Mr meenligh
(vanlig) när otuchtadhom menniskiom (Vulg.
indisciplinati). Syr. 20:26.
Otuktati, f. Oskick, oskicklighet. Och
ther någhen i Borgelägher ligger eller
anner-städtz, ingen vlöst, perlementt, trätter eller
någrehånde vtugthen anrätte eller begynne,
widt straff att häcktes i järnen eller stocken.
RR 12/i 1545.
Otvekelig, Otvikelig, adj. Otvifv elaktig.
obestridlig, hon (Hieronymi bok) är anamat
och brukat aff then helga kyrkio for then
otwäkeliga sanning som finnes j henne.
O. Petri Svar till P. Gallé K l b. — Adv.
Thetta är een rätt otviklig sann Orsak.
Stjernhjelm Fredsafl. 12 intr. Så haar dock
Jesu död oss evigt lif förverfvat, Och hoo
thet troor han skal otvikelig få erfvat.
Spegel G. verk 200. Thet sin begynning
hafft, otvijkligt ändan hinner. Lucidor Ii 2 a.
Otvifvelig, adj. 1. Som ej tviflar, wij
vthi een rett och otwiffuelig troo bidie.
L. Petri 1 Post. T 8 a. — 2. Otvifvelaktigt
han giffuer oss itt wist och otwiffuelighit
tekn om sina nådh. L. Petri Om nattv.
F2 b.
Otvifvels, adv. Otvifvelaktigt månge
Studentter otuifels hade lust iämpte deras
andre studier, att bliffua auscultatores i
håff-rätten. HSH 31: 433 (1638).
Otvikelig, se Otvekelig.
Otvingelig, adj. Obetvinglig, otvingelig
hårdheet. Stjernhjelm Lycks. är. 2 intr.
Otydelig, adj. Outtydlig. Så mongahanda
slagh är på rösterna (tungomålen) j
werl-denne, och ingen aff them är otydheligh
(à’fcovoc, öfv. 1882: ljudlös). När iagh nu
icke weet vthtydhningen på rösten, bliffuer
iagh honom som talar Barbarsk. / Cor. 14:10.
Otyk, adj. Som ej kan taga, fatta;
tafatt. [Jfr Isl. tækr.] Vänsterhanden håller,
högerhanden arbetar: Alt medh fogh och
lämpa, medh mindre en är sielfver
oskicke-ligh och ovijgh (otyyk, slubbot) [ineptus aut
iners; T. ungeschickt oder ungelencke.]
Comenius Tung. 264.
Otålas, dep. Vara otålig, klaga och
otåhlas. Wexionius Sinn. 22 b.
Otålmodighet, f. Herre, hämnas ej min
otålmodighet. Frese 104.
Otäck, adj. Misshaglig. Så hafuer han
achtat sijn skylldighet vara, och Regeringen
och Rådet ickie otäckt, at han sijne tanckar
öfuer itt och annadt gifuer. A. Oxenstjerna
(HSH 38: 444).
Otäljeliga, adv. Oräkneligt, otaligt, man
j förtijdhen haffuer pläghat löpa til
helgamanna graffuar, kläder, been etc. til Rom,
Hierusalem, Compostella och otälieligha
flerestädz. L. Petri Om nattv. C 5 a.
Otämelig, se O t e m e 1 i g.
Otömmande, p. adj. Outtömlig, then
rika och otömande brödhkammaren. P. Erici
2: 258 a.
Oumgängelig, adj. 1. Ej genomgående,
ej genomflytande, när thesse fijne salt komma
at förblanda sig med bloden, göra the honom
tiock och oumgängelig. Lindestolpe Skörb.
16. thet hvijta blodet eller serum
san-guinis blijr tiockt och genom the
trångaste ådror, thet är genom körtlarna,
oum-gängeligt. Frans. 50. så kan ock äfven hettan
göra bloden seeg och oumgängelig. Fross.
13. — 2. Oundgänglig. [T. unumgänglich.]
dessa pligter, så oumgängelige för hvars och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
