Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Plumpa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plumpa
— 646 —
Plåga
selius Handl. 2: 230 (1544). Folket i förriga
tid var plumpt, men redliga sinnat. A.
Nicander Vitt. 180. — 3. Dum, enfaldig,
töl-pig. hwar noghor wore så plump och
oför-stondig at han thet neka wille. O. Petri
Ed. B i a. När ... then menighe hopen
warder thy waar (att Guds välsignelse kommer
öfver dem som göra hans vilja)... faller
han plump her in och lattar ther likauijs
som han medh gerningar skulle allahanda
retzligha och medh lika förskylla. L. Petri
Dial. om mess. 132 a.
Plumpa, intr. 1. Plottra, lemna litet då
och litet då. (Jfr Plump, m.) edher fast
drägeligere ware schall vtgöre edher Schatt
på enn tijd effter lägenhetenn vm åhreth,
ähnn plumpe thär medh szå månge gånger.
Fin. handl. 9:309 (1558). — 2. Handtera i
klump, röra i hop? thu icke haffwer åttskilt
malmen, vthan lather thet onda medt thet
goda rostas tilhopa. Är förthenskuldt wår
wilie, att.. . hwart slag för sich rostes
synnerligen och så smeltes tilhopa, och icke
så fara och plumpa ther medt som här till
gjort haffwe. Dipl. Dal. 3:92 (1549). — 3.
Bära sig plumpt åt, plumpa åstad? Til at
icke synas plumpa så tvärt emot publicas
leg is p a c i s . . . hafver Österrike denna
sin sak något velat beskönja. Ehrensten
(Lönbom Sv. arch. 3:29).
Plumpakteliga, adv. Obetänksamt,
clo-sterfolk ... haffua så plumpachteliga och
ofor-stondeliga giordt theras löffte. O. Petri
Klöst. B 4 a.
Plumpaktig, adj. Grof, rå, ohyfsad,
oskicklig; enfaldig. Swenska män haffua
wel then art och sätt med sich, at the äro
plumpachtige och groffue i iheras åthäffuor.
O. Petri Kr. £2. then hårdhiertade och
förslagne, plumpachtige och fuule tyrannen.
Phrygius Agon 25. Fångandes sitt
plumpachtige och tylpiske förnufft under Christi
heemligheetz lydna. 3 Likpred. 17. then som
intet förnimmer, han är tylpisk
(plumpach-tigh, stupidus). Comenius Tung. 356. Jfr
under O fa n d e 1 i g.
Plumpaktighet, f. Drumlighet,
tölpig-het, enfaldighet. the (papisterna) föregiffua
leekmennenes plumpachtigheet, aih för
theras skul mötte noghot vthspillas aff kalken.
O. Petri Sakr. 18 b. Mig förundrar ock uppå
eder plumpacktighet, at I icke förstå
kunnen. Raimundius 23.
Plumpeliga, adv. Groft, oskickligt. [T.
plumplich.] Medh them ordhomen wilia the
oförstondugha och letfärdugha menniskior
plumpeligha och groofligha trädha här jn.
O. Petri 1 Post. 128 b.
Plump hufvud, n. Rå, obildad person.
thet är en mycket svår och konstig sysla,
at hyffsa sådana ifrån barndomen oartada
plumphufvud. Rydelius Förn. öfn. 285.
Plumpsk, Plumsk, adj. Plump, ohyfsad,
rå. [T. plumpisch, plumpsch.] fhan jag edre
bref ther för mig, then ehrevyrdige herren
biscopen till Wenden . . . tillskrefne, dock
plumpsk och på otilbörligt vijss.
Hallenberg Handl. 5 (1611). then plumske Bur
(bonden) umfattar Edher hvijta hals och
klappar. N. Holgeri D3b.
Plumpsvis, Plumpvis, adv.
[T.plumps-weise, plumpweise.] 1. På slump, på höft,
blindvis. Gudz ord icke skal predicas
plump-vijss om hvart annat, eller til hopa blandat,
uthan ordenteligha och klarligha. P. L.
Gothus 1 Uti. C 3 a. itt allment och mächta
sedvanligit ting är thet, at menniskiorna
drabba olijka gifftermål, och såsom the
blinde falla plumpevijs ther uthi medh alle
fyra fötterna. Schroderus Albert. 2:8. —
2. Slumpvis, oförtänkt, theras kors kommer
them icke mindhre j plumps wijs vppå, än
eenne qwinno hennes lijffzfrucht och födzla.
P. Erici 2:57 a. Sådant skeer icke
oför-warandes j plumps wijs. 3:139 b. Gudz
wäl-gerningar otacksambligha slå j wädhret,
såsom the skeedde j plumpwijs vthan hans
försyn. Balck Catech. H 8 b.
Plumstrykare, m. Smickrare.
[Mnt.plu-menstriker, T. flaumenstreicher.] Man skal
unfly Gnathones och Parasitos, thet äre the
talrikslekiare och plumstrykare. R. Foss 177.
Plunder, n. 1. Plundring, en Sabinisk
krijgzhäär, som hadhe slagit sigh uppå
plunder. Schroderus Liv. 72. — 2. Rof, byte.
[Mnt. plonder, T. plunder ] plundret, thet
the hadhe röfvat och förde medh sigh.
Schroderus Liv. 196. — 3. Krigsfolkets
tråss eller plunder. [T. plunder.]
Adlersparre Afh. 365.
Plunderi, n. Plundring. [T. plünderei.]
(de) begifwitt sigh ... in öfwer grändzen på
deress plunderij. Adlersparre Hist. saml.
2:46 (1565). the plunderij som the Svenske
uthliggiare giöre i Östersiön. Stock. mag.
2:695 (1610).
Plundra, intr. Trumma? han togh
becke-net, begynte til at plundra ther på medh en
lijten knöpel. Lindner 15.
Plustra, tr. Rycka, slita, hårdraga. [Mnt.
plusteren.] slåendes, plustrendes och
kasten-des honom (konungens tjähsteman) j kiisten.
RR 16/ø 1544. I medier tijd plundrede och
plustrede man wåre trogne tienere, satte
them i fengelse. Stjernman Riksd. bih. 212
(1568). slagett och plustredt honom thet
mäste han kunne. Hist. handl. 13. 1:308
(1567).
Pluttra, intr. Pladdra. (Jfr Pludra).
pluttra, bladra, blaterare. Comenius Tung.
index. Jfr Rietz 506 b.
Pluttrare, m. Pladdrare. pluttrare,
bla-tero. Comenius Tung. index, han var en
onyttig sqvalrare och fåfängh plutrare. Balck
Esop. 18.
Plåga, f. Plåge, m. Pest, farsot. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
