Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Proppning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Proppning
— 654 —
Prålhans
Then som i sin stamm proppar Hvad
andras grenar spilt. Lucidor K 2 a.
Proppning, f. thet vilda trääd görs taamt
och gått genom propningena eller impningena.
P. J. Gothus Rel. art. 216.
Prosa, f. Latinsk hymn, sjungen vid
katolska messan. (Ehuru rimmad, fick den
sitt namn deraf, att den prosodiska
qvanti-teten icke iakttogs i versen. Se Grimm
Wört.) En Abote som heet Nodgerus war
then förste, som screff Prosor, huilka man
ock kallar Sequentias. L. Petri Dial. om
mess. 8 a.
Provande, se Proviant.
Provente, f. [Isl. prövenda, pröventa.]
1. Prebende eller gods, som är gifvet till
en andlig stiftelses underhåll, the godz som
eders closter är funderatt mett, och them
i sedan ther vnder fongit haffue mett
testamente eller prouentar. Gust. 1 reg. 7:122.
— 2. Hvad någon gifvit till en andlig
stiftelse med vilkor att deraf njuta
underhåll. medt hans modersyster warth
ingiff-uith j naadhendals closter för hennes
pro-uentthe ith halfft götz. Gust. 1 reg. 3:262.
Provesti, Provestri, n. Prosteri. [Mnt.
provestie.] hvar prost i sitt provesti.
Stjernman Riksd. 2:955 (1638). aaboo prouestrij.
Gust. 1 reg. 3: 288.
Proviant, n. uppå proviantet till någon
långlig belägring var brist. Girs Joh. 3
kr. 143. — profandh tiil same skiipzflottas
vdberedning. Gust. 1 reg. 11:59. haffuendis
hafftt wår befalning på för:de wårt skep
Swanen tiil att wtspijsa prouande kost oc
terningh. 6:35. [Mnt. provant, provande, f.]
Prubba, se Proba.
Prud, adj. Ståtlig, skön. [Isl. prü^r.]
Hon har en dotter så prud. Sv. folkv. 1:221.
Prunkan, f. Prunkande. Then nögd sitt
bord med maat i röda träfaat dukar, Ey utaf
tokot fiäs och fåfäng prunckan veet.
Borne-man 3.
Prunkare, m. Inbillandes oss, thet hvar
prunkare är riker. Spegel G. verk 39.
Prunkrätt, m. It bij med större konst
gör sig een honungz kaka Än någon
konungs kock kan pruncke-retter baka.
Spegel G. verk 26.
Prunksam, adj. han anrättade en
prunk-sam måltid. /4s. Ban. 2:146.
Prusta, intr. [Mnt. T. prusten.] 1. Nysa.
Tå prustadhe pilten siw resor. 2 Kon. 4:35.
Mäjeran til pulver stött... och i näsona
indragit, kommer enom til at prusta och niusa.
A. Månsson Ört. 229. — 2. Frusta.
Hwal-fisken haffuer prustat vth Jonam in på then
Euxiniske haffsstrand. Lælius Res. 1:197.
Prustkrydde, n. Prustrot. Helleborus,
prustokrydde. Var. rer. voc. R 6 a.
Prustkrydde. Comenius Tung. 135.
Prutta, tr. Prusta, frusta. Bonden
slickade på frön, då några frö fastnade på tungan,
dem han pruttade utur munnen. Linné
Sk. resa 412.
Prydelse, f. 1. Prydnad. Såsom solen
när hon vpgången är, är een prydhelse på
Herrans högha himmel, altså är een dygdesam
quinna een prydhelse j sitt hws. Syr. 26: 21.
iagh intet achtar then herliga prydhelsen, som
iagh på mitt hoffuudh bäär, när iagh stååt
föra moste, vthan håller henne såsom en
oreen dook. St. af Esther 2:16. — 2.
Handlingen att pryda, theras prydhelse moste
så mykin tijdh haffua, nemligha, sex
måna-dher medh Balsam och Mirram, och sex
månadher medh gott specerij, så woro tå
quinnonar tilprydda. Esther 2:12.
Prydning, f. Prydnad, ingen drogh sijn
prydhning på sigh. 2 Mos. 33: 4. the gamles
gråå håår är theras prydhning. Ord. 20: 29.
prydhning ... med flätat håår, eller
kring-hengiandes guld, eller j kosteligh klädher.
1 Pet. 3: 3.
Prygel, m. Påk. [T. prägel.] the gofvo
hvar andre klimpar medh händerne eller
medh pryglar. Schroderus Albert. 1:169.
hon ropade på sina drängar om hjelp, hvilka
också strax tiänstfärdigt instälte sig med
tämeliga pryglar uti handen. ,4s. Ban. 1:323.
Prysing, Pryssing, m. Ett slags öl
(från Danzig). [Mnt. prusingk.] ij (2)
tyn-ner prydzsningh. Gust. 1 reg. 4:37. et fath
Prysing. Stjernman Com. 1:150(1557).
Pryssing. Svart Kr. 78. GirS Joh. 3 kr. 55
(1575).
Prål, n. 1. Prakt, han skulle låta see ...
thet kosteligha pråål aff sitt Maiestet. Esther
1:4. en brudhgumme j sitt pråål. Es. 61:10.
reedh Kong. G. in i Stocholm ... bleff ther
vndfongen och intagen medh process, stort
pråell och solenniteet. Svart Kr. 72. —
2. Skryt, stoltserande. Altså skal the
Phi-listeers pråål vthrotat warda. Sach. 9: 6.
Prål, adj. Prålande, präktig, ett pråelt
gestebodh. Svart Kr. 32, 87.
Pråla, intr. Skryta, förhäfva sig. [T.
prahlen.] huru lenge skola the
ogudhach-tighe pråla? (glossa■• Thet är, tala stoor
ord.) Fs. 94: 3. Pråla icke för Konungenom,
och trädh icke fram ther the store stå. Ord.
25:6. Then som mykit prålar, han
förderff-uas ther offuer, men then sigh förnedhrar,.
han warder vphögd. Syr. 20:11.
Prålaktig, adj. 1. Praktfull. Och
haffuer thenne Stadhen warit een herligh och
prålachtigh stadh. Lælius Res. 1:221. —
2. Prålande, werldennes prålachtigha sken.
P. Erici 3:44 a.
Prålare, m. 1. Prålande person, the
prå-lares slösande skal återwenda. Am. 6: 7. —
2. Skrytare. [T. prahler.] her Otte
Pugge-wisch war en stoor prålare. O. Petri Kr. 170.
Prålhans, m. Prålsjuk karl. [T.
prahl-hans, storskrytare.] En prål-hans legger all
sin flijt på skiöna kläder. Lucidor Ll lb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
