Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pyntlighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pyntlighet
— 659 —
Påhane
honom), så skal han oss therföre sättia til
pyntes och hårdeliga tiltala. P. Erici 5:
155 b. Präster ... {skulle) sigh icke inträngia
uthi thet världzlige, såsom fordom skedde,
ther medh the ock offta satte Konungar
til-pyntes och stälte rijket uthi obestånd och
våda. Girs Gust. 1 kr. 196. Då jag thetta
värck begynner tviflar jag icke lijtet om thet
mödan värdt är: om icke ovännens penna
och tunga sampt the som lust hafva att
criticera, skulle mig lättelig mönstra (klandra)
och till pyntes sättia. Gust. Adolf Skr.
69. utskämma (sättia enom til pyntes,
tri-bulera). Comenius Tung. 917.
Pyntlighet, f. Prydlighet, sirlighet.
Pynt-ligheet, i thet somblige hålla så myckit aff
sigh sielfve, at alt hvad the skola hafva, thet
moste vara så nätt. Sparman Sund. sp. 189.
Pyrk, n. Arbete, knap. (Jfr Rietz porka,
pyrka.) han (en ofrälse) kan henne (en
adelsdam som hustru) födha, Så väl som
hooffve-svän, med mindre pyrck och möda.
Cup. o. Ven. kärlekskrig A 6 b.
Pyrtas, dep. Harmas. (Se Rietz
pär-tas, portas.) Konungen ... begynner pyrtas
och see suurt uth på honom (torvo vultu
et animo indignanti intueri). Sylvius Er.
01. 238. Tå begynte han blifva otoligh och
pyrtas. Sleid. 799. Jfr Pors a.
Pysa, intr. 1. Pösa. halfbare brösten
... pyste til älskog. Stjernhjelm Here. 27.
Han blåses opp, han yfz, och pyser i sitt
sinn. Borneman 39. — 2. Flåsa, stinner
en sälle Fnyste och pyste så mädan han gick.
Stjernhjelm Here. 40.
Pyske, se Nattpyske.
Pystel, se Pustel.
På, prep. j större på talet (till antalet)
ären än annat folck. 5 Mos. 7: 7.
Påakta, tr. Uppvakta, passa upp. han
sigh för godh hafver achtatt, Oss effter vår
befallning i månge förnemblige Försters
när-varu vid bordett att påachta. Adlersparre
Hist. saml. 1:156 (1631).
Påaktare, m. Vaktare. hans påacktar
öffuergåffue sijna wackt öffuer honom. Svart
Kr. 148.
Påblåsa, tr. Han har mycket at påblåsa,
es begegnen ihm viele Beschwerden oder
Sorgen. Lind Ord. Jfr Blåsa.
Påbrå, n. Hvad man brås på. Du i
dygdevärk ditt påbrå artas må.
Gripenhjelm 280.
Påbära, tr. Pålägga, the woro til fridz
at lijdha och vmgella alt thet them påbäras
kunde för Christi troo skuld. O. Petri 2
Post. 194 a.
Påbörd, Påbörda, f. Börda, pålaga.
synes bropenningarnes erleggiande ingen
större last och påbörd medh sigh hafva.
Stjernman Riksd. 2:1493 (1664).
presterskapet hade ... all vidare påbördo i
underdånighet at afbidia. Ders. bih. 367 (1657).
Påbörda, tr. Lasta på, pålägga. Skal
man the klippor dryga Påbörda Sisypho?
Spegel G verk. 54. han undandrog sig
icke at villja undergå, ja om man än något
svårt och mödosamt ville honom påbörda.
Peringskiöld Ad. Brem. 23.
Påfinna, tr. 1. Finna, påträffa, (han)
j öknenne påfan mulär. 1 Mos. 36:24. —
2. Uppfinna, the göra allahanda werck, och
konstelighit arbete påfinna. 2 Mos. 35:35.
Påfund, n. Ond gerning. The gingo icke
ifrå sina påfunder, eller jfrå sina halstijffua
wäsende. Dom. 2:19.
Påfvedom, m. Påfvedöme, påfvelära.
om the tree wisa män (som infunno sig vid
Jesu födelse) ... j Påwadomen mykin
för-wetenheet, spörsmål ock fabuler vpdichtade
äro. P. Erici 1:110 b. Rätt så haffuer
Påwadomen full medh allahanda secter och
meningar warit, som hundar äro fulle medh
loppor om Margarethe tid. 2:285 a.
Påva-domsens gruffueliga mörker. P. J. Gothus
Hust. 22.
Påfvefågel, m. Påfågel. Högmod tyckes
mig en påfvefågel liker. Eldh Myrt. 103.
Påfveri, n. Påfvelära. en part aff
ade-len ... höllo för mycket hårdt medh thet
gambla Påwerydt. Svart Kr. 120.
Påfänga, tr. Angripa, smitta.
(JfrBe-fänga.) Pestilentia ... är en swår,
gruffue-ligh och bitter plågha, then hastigdt påfenger.
P. P. Gothus B la.
Påfödd, p. adj. Medfödd. [T. [-angeboren.]-] {+ange-
boren.]+} grijpa till the medell, ther medh
vij kunne oss och vår påfödde frijheet emoot
them förfächte och försvara. Stjernman
Riksd. 1:675 (1612).
Påföra, tr. Påbörda, pådikta, thet wii
skullom ... noghon foruandlingh giorth om
myntiidt ... thet haffwer orettheligha warith
oss paa förth. Gust. 1 reg. 1:204. sætther
inghen troo tiil nogher onda stemplare ther
oss nogot lygnactight tall wille paa föra. 2:8.
Pågälla, tr. Gälla, röra, angå. Tå
drömde oss bådhom j enne natt, hwar sin
dröm, hwess vthtydhning huariom för sigh
pågalt. 1 Mos. 41:11. the bådhe männenar
som saken på geller. 5 Mos. 19:17. thet
embetet som siälene pågalt som war presta
embetet. O. Petri Sakr. 9 b. bådha Mosi
taflor, thet är, allsammans Gudz bod, så wel
the som Gud sielff egentligha pågella, som
the andra hwilken oss menniskiomen
widh-komma. L. Petri Kyrkord. förord 8 a.
Rikesens ständer tilhope kalle för någre
högvichtige saker som rikeno pågella. Carl
9 rimkr. 197 (1587).
Påhane, m. Påhöns, n. Påfågel. [T.
pfauhahn, pfauhenne.] Påhanar och
dynckel-goda hiernar. L. Petri Kyrkost. 30 a. the
högferdige stolte Påhanar. P. Erici 1:170 b.
Heemfoghlarnar, såsom Höns, Gäss, Ankar,
Påhöns och Kalkonar. P. P. Gothus B 8 a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
