- Project Runeberg -  Glossarium öfver föråldrade eller ovanliga ord och talesätt /
662

(1914-1916) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Fredrik August Dahlgren With: Evald Ljunggren - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Q - Qvabbot ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Qvabbot

— 662 —

Qvantsvis

Q.

Qvabbot, adj. Kort och tjock, fet och
pussig, dickblünschig. Lind Ord. Rietz.

Qvackla, intr. Qyacksalfva. de, som
så mycket hafva qvacklat med sig, at drifva
svetten, äre snarast siuke vordne.
Lindestolpe Pest. 53. qvackla til en hop med
salfvor. Kolmodin Qv. sp. 1:389. the som
lärdt med salfvor qvackla. 1:610. hälsan med
mixtur och pulfver qvackla bort. 2:162.

Qvacklare, m. Qyacksalfvare.
Kolmodin Qv. sp. 1:611. Lind Ord. Rietz.

Qvackleri, n. Qvacksalfveri. Lind Ord.

Qvad, n. Qväde. Qvadh, Cantio,
Ge-sang. Schroderus Lex. 39. Skalders qvaa.
Eurelius Vitt. 14. ther siunga foglarna emoot
hvar annan sina liuflige qvadh och sånger.
Sylvius Curt. 109.

Qvadda, f. Skida (på ärter). (Jfr Rietz
kudde.] Erter . . . skola sås ... i nedanet,
men icke i ny, ty the blomstras tå förlänge,
och ringa qvaddor komma på them.
Cole-rus 1:99.

Qväf, n. [Fsv. =, Isl.kaf] Somme brenne
och somme sänke j quaaff (i, under vattnet,
dränka). En liten Crön. G 2 b. Kråppen
sänktes i kärr och qväf. Messenius Christm.

237.

Qvafna, intr. Qväfvas. the hafva varit
bekayade medh svår andefång och
besvär-ligit racklande, och syntz såsom vela qvaffna
och tvijna bort. U. Hjärne Surbr. 23. Denne
qvafnar i vatn och drunknar i brusande
böllian. Vitt. 80.

Qvak, n. Snatter. [Isl. kvak, qvitter.]
De (ankorna) ropa med et kvarrand’ kvaak.
Lucidor Pp3a.

Qval, n. [Fsv. =.] 1. Plåga, theras quaal
(plågan af gräshopporna) war såsom quaal
aff Scorpion, tå han haffuer stunget
men-niskiona. Upp. 9:5. — 2. Besvär (medelst
rättegångs väckande), förfång, hinder,
for-biudandis allom besynnerlige vare fogther
och embetismen forma Truls nogot hinder
platz qual eller motståndh göre vppa for:na
godz viderkennelse. Gust. 1 reg. 4: 291. Inthet
hinder qwall eller förfangh göre. 7: 23. Hvad
brist uppå färde vara kunde, ville the så
boota, at alt vidare qval skulle blifva
förekommit. Girs Gust. 1 kr. 88. the läto
honom medh fredh och föruthan qvaal passera
therigenom. Schroderus Liv. 331.

Qval, Qvard, m. Bräm, garnering,
linning. (Se Rietz kvard.) Bremm (qvalar,
institæ, Vorstösze). Comenius Tung. 518.
Handqvard; halsqvard på skjorta. Lind Ord.

Qvalm, Qvalme, m. 1. Ånga,
utdunst-ning. Vijn är en qvalm, ett moln uti druckne
mans hvimlande hierna. Stjernman Here.

345. the välluchtande saker intet annat äre,
än torre och värme exhalationes eller
qval-mer. Schroderus Albert. 4:129. de uthi
Apollinis kyrcka ... öpnat en kijsta, hvar
uthur kommit en så förgifftig qvalm, at tredie
delen af menniskorne der af äre döde vordne.
Lindestolpe Pest. 5. — 2. Qvalmighet.
om the (lungorna) ej så liuft och stadigt
monde flechta, Tå måtte menniskian af
qval-men snart försmechta. Spegel G. verk 254.
Husen ... äro merendels här på orten
fuk-tige och med en sällsam qvalma upfylde.
Linné Sk. resa 148.

Qvalmaktig, adj. Unken. Möglotta,
dunckna (qvalmachtige) ... ting luchta illa.
Comenius Tung. 329.

Qvalmas, Qvälmas, dep. Förgås af
qvalm, qväfvas. sättia ther (i bistocken)
några rör.pijpor in, at the (bina) icke qvälmes.
Colerus 2:92. bora 6 eller 8 små hool
med en spijkbor at the icke qvalmas. 2: 93.

Qvalsam, adj. [Isl. kvalsamr.] 1.
Mödosam. hwadh the wercka, är qwalsamt. L.
Petri Jes. proph. 59: 6. — 2. Orolig, han
bleff så ... qvaalsam och ängzligh, at han
ingen hvijlo eller roo bekomma kunde. L.
Laurentii Nyårspred. I 3 a. — 3. Qvalfull.
Hur qvalsamt monn’ tå tig, min Jesu,
förefalla Thet anskri, som tu hör vid theras:
korsfäst! skalla. S. E. Brenner Jesu pin.
83. qvalsam dvala. Bränder Gust. 23.

Qvalsamhet, f. Orolighet, hans sömpn
bleff aff thet som tilstundade medh
qval-samheet brydder. Sylvius Curt. 222.

Qvalta, intr. Klaga. [Isl. kvarta.] qwijda
och qwalta medh rösten. Svart Ärepred. 42.

Qvalväder, n. Qvalmigt väder? [Jfr
Nor. kval? Ross.] Ey heller skal han
(åkern) köras uthi rägnväder,... Ey heller i
qvaleväder. Colerus 1:89.

Qvalögd, p. adj. Qvalsöfd. Så flög
tyrannen upp och qvalögd vapnen sökte.
Celsius Gust. Vasa 92.

Qvamna = Qvafna. Lind Ord.

Qvant, m. 1. Skälm. [Mnt. quant.]
Reynart then samma bliffuer, Varder han
dödh then argha qvant, Säkerheet thet oss
giffuer. R. Foss 16. — 2. Pojke, jag var
en unger qvant, som flittergull för äkta välgde.
S. Triewald 90. Lind Ord.

Qvanta, tr. Besvära, göra omak. [Fsv.
=; Isl. kvanta.] forbiude vij strengelige
huariom och enom, them her emoth hindra
platza eller quantta. Gust. 1 reg. 5:29.

Qvantsvis, adv. För syns skull. [Mnt.
quantswise.] Her segz att hertig Albrechtt
skulle qwantzwijss latid sine knechter
för-I löpe. RR 18/e 1545. en lithen skute mötte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ovanliga/0686.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free