Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Ritestaf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ritestaf
— 681 -
Rolighet
att dee [soldaterna) icke finge occasion att
rijta uth (desertera) och rymma. HSH 30:
143 (1655). Sydvest han riter ut (rusar
å-stad) och vil Nordvest angripa. Spegel
G. verk 78. nogra, tvert emot Upsala
Con-cilium och almenne Rijks besluth, rijta uth
medh en hoop noviteter, som ingen nytta
skaffa i Gudz försambling. Laurelius
Opusc. 4:107. Bucephalus ... lagar sigh til
at rijta uth (skena) medh ett häfftigt
springande. Sylvius Curt. 71. Ifvar var intet
den sämste ryttare: han lät hästen rita ut
(sträcka ut), när det skulle vara. Dalin
Vitt% II. 6:108.
Ritestaf, m. Upprättstående staf, stör.
($e Rietz rita, resa upp.) och är then stadh
... inthet beuäpnadt uthan medh rithe
staff-rar om kringh. HSH 39:114 (1590).
Rittling, se Re.ttling.
Ro, tr. Ro ondt till, göra förfång
(väcka ovilja mot, stämpla mot).
Förskickade ... then ene effter then andre, till att
taga honom wid halsen eller dräpan, eller
ått minsto roo honom ont till hoes
Dale-karaner. Svart Kr. 14. her war så mycket
ogrääss som alle rodde honom ondt till.
Ders. 99. (Jfr Språk o. stil 8:85—6.)
Ro, intr. 1. Hvila, bero. [T. ruhen]. en
grundsteen i det hörne, Där Svea vällfärd
roor uppå. Eurelius Vitt. 19. — 2. Ro sig,
roa sig, refl. Hvila sig. Så ära thå alla
fädhrena, som för Christum wore, vthi
A-brahams sköte,... och roo sich än nw ther
vthinnan jn til domadagh. O. Petri 1 Post.
118 a. Abrahams skööt är gudz ordh, ther
the trogne genom troona vthi roa sich, soffua
och bewaras jn til domadagh. Ders. han
haffuer ... en stolpa ther han kan roo sigh
widh. L. Petri Sir. bok 36:26. The milde
och spakferdighe ... Haffua ock så lust i
mykin fridh, Jw mest then hiertat roör sigh
widh, Hwart werlden wiker eller wender.
Psalmb. 1512 24 a. När henderna hafva
arbetat sig trötta ... få the hvilas och roa sig
(hafva ro). Svedberg Sabb. ro 2:1274.
Roa, f. Gärdselstång. Lind Ord. Se
Röde.
Rocka, tr. Rubba. [D. rokke.] Noog
veet iag jorden ståår, så henne ingen rokkar.
Spegel G. verk 158. ther stå pelare utaf
porphyr så tiocka, At ingen mensklig macht
kan them ur stället rocka. Tillsl. par. 102.
Roddebänk, m. Roddarbänk.
rodde-bänck ther the sittia vppå som roo. Var.
rer. voc. P 3 a.
Röde, n. Gärdzle, Rodhe, Gärdzlestång,
longurius, sepimentum. Helsingius. (Se
Rietz rod.)
Roderman, m. Rorgängare, styrman.
skepen ... warda vmwend medh itt litet
ro-dher, ehwart Rodermannen wil. Jac. 3: 4.
Roderskepp, n. Fartyg med åror. och
skola ther wara wijdha watugraffuar, så at
intet rodherskep kan fara ther offuer. Es.
33: 21.
Rof fare, m. Kopplare. [Mnt. roffer,
rujfer.] Och woro teslikes roffare j landena,
och the giorde all Hedhninganas styggelse.
1 Kon. 14:24. Jfr 15:12; 22:47.
Roffarehus, n. Horhus, han brööt bort
the roffarehws, som woro widh Herrans Hws.
2 Kon- 23:7.
Roffdegen, m. Pamp, huggpamp. [T.
raufdegen.] Medh svärd, roffdegner,
krook-sabblar ... (varder) huggit. Comenius Tung.
713.
Rofferska, f. 1. Kopplerska. [Mnt. [-ruf-fersche.]-] {+ruf-
fersche.]+} Horevärdar och Rofferskor, som
hålla horekrogar. Comenius Tung. 827.
Rofferskan (går) ifrån then ena lööskonan
til then andra. Schroderus Hoflef. 156.
— 2. Mellanlöperska. Rofforskorne ...
öff-uertala leijofolcket, at the icke begiffua sigh
til sin antagne och uthloffuadhe tienst. E.
Erici Dl b.
Rofhus, n. Rof v ar fästning. [T. [-raub-haus.]-] {+raub-
haus.]+} han (Ryssen) hafver måst till evig
tid släppa dhe roofhuus therutur han oss
tillförende beskadat hafver. Gust. Adolf
Skr. 178.
Rofsniken, adj. Roflysten. Soldaterne
jämväl sine rooffsnijkne händer til thet
borgerlige bytet uthsträckte. P. Brask Puf. 32.
Rofveri, n. Röfveri. [Mnt. rov erie. T.
rauberei.] iagh wil... göra en enda på titt
(lejonets) roffuerij. Nah. 2:13. Wee them
mordiska stadhenom, then ther full är medh
lögn och roffuerij. 3:1.
Rog, f. Ro. Requiem, thet the (påfviske>
haffua plägat kalla Roogh. L. Petri Kyrkost.
35 a.
Roke, m. Råge. [Isl. hroki.] Mantissa,
roke, tilgifft på mååt eller köp. Var. rer. voc.
N7b.
Rol, se Ror.
Rolig, adj. Som lefver i ro, lugn, stilla.
[Fsv. roliker.] han skal wara en roligh man,
För ty iagh wil läta honom få roo för alla
hans fiendar. 1 Krön. 23 (22: »). och dödde
j en roligh ålder, tå han aff ålder och
leff-uande mätter war. 1 Mos. 25: 8. ther skola
the liggia vthi roligha hyddor. Hes. 34:14.
itt rolighit samwett. Syr. 19:10. leffua vthi
itt rolighit och stilla leffuerne. 1 Tim. 2:2.
the äre gladhe och rolighe j theras samwit.
O. Petri 2 Post. 95 a. rolig til sinnes.
Malmborg 550. Hema ähr alt genom Gudz
bijstondh roligt. A. Oxenstjerna Bref I.
3:49.
Rolighet, f. Ro, stillhet, lugn. rikitzens
velfærd och thess inbyggiares rolighet. Gust.
1 reg. 4:168. nu haffuer Herren min Gudh
giffuit migh roligheet alt om kring, så at
ingen mootståndare, eller -ondt hinder meer
på ferde är. 1 Kon. 5:4. Och han sågh
rolighetena at hon är godh. 1 Mos. 49:15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
