Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rö
— 699 —
Rök
Rö, f. Tjäderhöna. (Jfr Vendell Ordb.
öv. östsv. dial.) Röö, Gallina sylvestris
Auer-henne. Schroderus Lex. 58. Tiedrar (Röör).
Comenius Tang. 150.
Röd, adj. Röda ve, rödsot, eblandh
knechterne ther j Wijborgh skall och wancke
then siwckdom som man plager kalle Rodhe
wee ... man plager brwke ther emott
Lagerbär och Hollöörth lijke mykit tilhope
pul-uerizereth, och giffue then siwke etth
skiede-bladh fultth vdi starck etticke. Fin. handl.
8:871 (1555). — Rödh kappa vil iagh them
skära (utgjuta deras blod). Messenius
Sig-nill 25. — Se Riddar röd.
Rödaktig, adj. 1. Röd. Hans öghon äre
rödachtughare än wijn. 1 Mos. 49:12. — 2.
Rödhyad. the vnge, starcke och
rödhach-tige perssoner haffue mere blodh än the
garhbie, swage och bleke personer. Fin.
handl. 8:365 (1555).
Rödbrusat, adj. Rödblommig, the
[qvinnor) som äre icke så täckelige, rödhbrusate
och snutefagre, at the kunne vara. Susanne
boffuar behagelighe. Phrygius Åkt. pred.
C 4 b. .Hon (solen) går rödbrusat ned.
Spegel Öpp. par. 49.
Rödja, Rydja, tr. [Isl. rytija. 1 rydhier
wäghen. Es. 57:14. rydhier bortt stenanar.
62:10. Tu haffuer rydt wäghen för thy
(vinträdet). Ps. 80:10. gack vp j skoghen och
rödh tigh ther rwm. Jos. 17:15. ther
skoghen är, ther rödh om tigh. 17:18.
Rödja, f. 1. Uppröjdt jordstycke, the
rödyor och hestehagar szom han vprött
haffuer på the almenningx byaskogar. Gust. 1
reg. 8:303. — 2. Fälle. vårt folk skal fara
i skogen och hugga thär en rödia (Isl. rjöör)
för vår boskap. Peringskiöld Heimskr.
1: 343.
Rödletta, tr. Rödfärga. [Isl. rautilita.]
Lind Ord.
Rödlig, adj. Rödaktig,-rödlett. [T. [-röth-lich.]-] {+röth-
lich.]+} rödhligh sårnat. 3 Mos. 13:42.
rödh-lighit eterhwitt. 13:19. Hwj är tå tin
klädh-nat så rödhlig. L. Petri Jes. proph. 63:2.
Rödtnorad, adj. Rödlett. (Rietz
römo-rig, römorter, s. 527 a). een skeenhvijt och
rödmorat valmoga. Phrygius 3 Likpred. 16.
Rodna, intr. Blifva röd, rodna, dagen
synes rödna. Stjernhjelm Parn. tr. 1:10.
tu strax slår tina ögon neder eller rodnar i
ansichtet, så snart der talas om någon synd.
Svedberg Sver. ol. 6. Jag bleknar än som
lärft, än rodnar jag som blod. Kolmodin
Qy. sp. 1:59. Hans ansickte rodnade vid
de på en gång til stötande häftige sinnes
rörelser. Malmborg 803. De rodnade och
ångrade sig. Mörk Adal. 2: 432.
Rodnad, Rödne, m. Rodnad, ögonen
hade ännu någon rodnad (efter gråten).
Malmborg 53. färgen uppå kinderna drog
sig til pannan och således förordsakade uti
hela ansiktet en angenäm rodnad. As. Ban.
1: 73. ett ansichte som ... är medh tämeligh
rödhna bemängt. A. Simonis T 3 b.
Mörkret är såsom medh en rönna beblandat.
Rudbeck Att. 2:182.
Rödsel, f. Röjning, vara som een vägha
rödzl til the Evangeliskas fördärf. Bureus
Varn. B la.
Rödskål, f.? vid ung-moors säng Röö
skålan bra må drikkas. Lucidor F4b.
Rödspink, m. En fågel. Picus,
rödh-spinck. Var. rer. voc. R1 a.
Rödsten, m. Rödkrita. [T. rothstein.]
Then andre timbrar på trä, . . . och mercker
thet vth medh rödhsteen. L. Petri Jes.
proph 44:13.
Rödverk, n. Rödt pelsverk. [Mnt. [-rot-werk.]-] {+rot-
werk.]+} itt reme foder aff Röödwerck.
Skråord. 314 (1546).
Röfnad, m. Röfveri. Röffnat och
Tiuff-nat. P. P. Gothus C 4 b.
Röfstrut, m.? I förstonne slängde the
med migh röffstrwt, Then eene bödh in och
then andre bödh uth. På sidstonne rådde
jagh som starckast var. Ch ro nan der Bel.
12 b. (Förmodligen samma täflingslek i
styrka, som ännu här och der förekommer,
benämnd "draga röfkrok".)
Röfva, tr. och intr. Röfva ifrån, plundra.
Tu skalt icke göra tinom nästa orett, eller
röffua honom. 3 Mos. 19:13. röffuadhe på
wäghenom alla the som foro ther fram. Dom.
9:25. röffua ladhonar. 1 Sam. 23:1. Altså
wende Judas om igen, til at röffua läghret,
och fick itt stoort rooff. 1 Macc. 4: 23. lijka
som itt rytande Leyon tå thet röffuar (går
på rof). Hes. 22:25.
Röfvan, f. Röfveri. theras obarmhertiga
röfvan. Gust. Adolf Skr. 360.
Röfverisk, adj. Rofgirig. [T. räuberisch.]
the Illyrier, ett vilt och röfveriskt folck. P.
Brask Puf. 9.
Röja, f., se Rya.
Rök, m. [Fsv. röker; jfr T. rauch.] 1.
Rökelse, gullskålar full medh wälluctandes
röök. NT 1526 Upp. 5:8. han skal ock
rökia sådana röök. Thet skal wara then
daghligha röken för Herranom. 2 Mos. 30:8.
I skolen warda migh tacknemlighe medh
sötom röök. Hes. 20:41. — 2. Lukt. Jach
gaff en liuflig rök ifrå mich, såsom ...
köste-liga örter. Syr. bok 1536 24:20. sompt (vin)
hafver en liuffligh rök, sompt ingen.
Spar-man Sund. sp. 122. Röök af god förtjenst
och vinst... Hafver kallat uth oss.
Mo-ræus 429. — 3. Hum. Huilke (Judarne)
icke annat hadhe än eenn röök eller en
skugga aff thet sanskylligha godha, som nu
är vppenbarat. L. Petri Dial. om mess.
63 b. the fingo en röök, at han skulle vara
undkommen. Petrejus Beskr. 2:206. de ej
hade fåt den minsta rök om en så underlig
förändring. Roman 295. han hade fått
röken aff hans ahnkomst. Sylvius Curt. 241.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
